Skrämmande hat och fanatism

Under förra valrörelsen jobba jag på LO och jobbade bl.a. med LO-bloggen. Det var intressanta veckor som gav en inblick i den fanatism som fanns hos högeralliansens valarbetare.

Personangreppen och ryktesspridningen om enskilda socialdemokrater och fackligt aktiva socialdemokrater var på en nivå som man inte förväntar sig från s.k. skolade människor.

De nedanstående citaten kommer från en, för hans egen skull, anonym högeranhängare som är elev på Sveriges mesta internatskola; Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, och borde väl få lära sig lite hyfs, stavning, grammatik och uppträdande. Han uppträdde med sitt eget namn på en facebookgrupp som socialdemokratiska sympatisörer har skapat.

Risken eller sannolikheten för att det blir likadant den här gången, i den kommande valrörelsen är uppenbar då högerns agitatorer vet att vinner man inte september 2010 kan man inte från högerhåll slutföra sin samhällsomvandling eftersom man inte får fyra år ytterligare på sig.

Låt oss ta del av Sigtunaskolans Humanistiska Läroverkets elevens skrivande och konstatera är det detta som ingår i internatskolans utbildning som har haft både kung, rikemansbarn och överklasstelningar som elever genom åren så bevare oss för dem;

”D. R., D. R. ditt kommunistiska jävla svin! Du är en sån där trött kille med sjukt trötta föräldrar som stanna hemma från jobbet då det blev lite för mycket sprit dagen innan och vaknar upp med kräk i sängen. Trötta jävla svin som inte orkar göra ett redigt hantag. Du är precis som dom! Du chillade säkert sönder hela skolgången fick dina skitbetyg i skolan, provade på att skriva högskoleprov men det sket sig också och du insåg att du aldrig kommer komma någon vart. Nu bärsar du säkert med grabbarna varje helg och nöjer dig med en fet flickvän och bor i ett radhus i någon sliten förort med Abdul Jalahad som granne och ni kommer väldigt bra överens. Du avundas andras framgång för att de lyckas med det som du aldrig kunde uppnå och därför intalar du dig att du förtjänar en del av vad de åstadkommer. Det är sorgligt att vårt land domineras av trötta slitna människor som inte tar tag i sig själva eller tar ansvar för sina liv och lever som parasiter på folk som verkligen jobbar för saker i livet. Kul att se dig om 10 år i din 2:a med din sketna Saab 900 från -91. Ditt liv kommer se likadant ut och din karriärutveckling kommer vara likadan tills du pensionerar dig när du är 53 år av att du är "utbränd" som alla andra sossar. Sen så går du och klagar på överklassen för att du inser att de är allt du aldrig orkade bli och du inser att det är för sent för att förändra ditt liv...Hoppas dom rödgröna vinner, för din skull i alla fall...Sossehora!”

Lite senare i samma forum skriver sagde sympatisör:

”Typiska exempel på folk man hittar i socialdemokraterna, det sletna pubertala mobboffret, pedofilen/childnapper, killen som inte har lärt sig grammatik efter ha bott i Sverige i över 20 år och killen med dem bögiga kommentarerna. Ni vet att allt jag har sagt är sant så det är därför ni blir så upprörda. Sluta försöka försvara er med era dåliga comebacks som bara blir pinsamma. Ni vet att alla sossar helst bara lägger sig i sin nergångna soffa och sjukskriver sig år in och år ut. Patetiska människor!”

Jag ber om ursäkt för överklasstelningens språk, men tycker att det var av intresse att visa upp vilken inställning till underklassen som dessa har. Sossehatet är skrämmande och likaså den fanatism och låga nivå som de för den s.k. debatten på. Maken till bigotteri, klasshat och inskränkthet har jag sällan sett.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Problems, problems..

Regeringen har det lite motigt kan man säga. Det är ingen överdrift att påstå att det inte går regeringens väg just nu. Inte så att det är synd om dem utan det är i högsta grad välförtjänt. Regeringen trängs av dåliga nyheter från flera håll. Det första är en allt högljuddare högeropposition som uppträder som om allt gick att ändra på en gång.

De fem ungdomsförbundens ordförande ropar idag i SvD på en politik som ställer unga mot gamla på arbetsmarknaden och där endast duglighet, nyvunnen kunskap och nytta för arbetsgivaren ska gälla. Den som inte är 100-procentig i ungdomspolitikernas värld platsar, resten må ta sitt pack och gå vidare till AF utan att passera gå. Detta i tron om att det ska lösa ungdomsarbetslösheten. Ut med de ”gamle” och in med de nya fräscha kan man beskriva deras ultra”radikala” politik som. Eller om vi ska travestera Lenin ”radikalismen är thatcherismens barnsjukdom”.

Må inte vara så stort problem, utan möjligen ett pedagogiskt sådant som irriterar regeringen och dess mödosamt uppbyggda bild som arbetarnas vänner.

Det andra problemet är långsiktigt väsentligen mer allvarligt – svenskarna håller på att tappa tilltron på framtiden och att ekonomin ska bli bättre. Inte ens borgarnas egna tror på framtiden och fallet är nästan 10 procent till 43 i den undersökning som SKOP presenterat på DN idag.

 

“….Borgs politik

devalveras i trovärdighet…”

Det är dåliga nyheter för regeringen – ingen utanför den egna kretsen tror på deras politik och istället tror en majoritet att det i varje fall inte blir bättre. Det kan inte vara speciellt kul att läsa för Borg och kompani att deras politik nu i takt med den ökade arbetslösheten och inte minst uppmärksamheten kring Försäkringskassan och sjukförsäkringens haveri devalveras i trovärdighet. Allt fler inser nu att de även om de har jobb lever på skör, jävligt skör tråd.

Det tredje problemet är att högeralliansen som framställer sig den mondäna storstadsmedelklassens parti börjar tappa även i storstäderna. I den även idag presenterade väljarbarometern som Novus Opinion har tagit fram visar just på detta. Enlig Novus har regeringen tappat hela 10 procent i de tre storstäderna sedan sensommarmätningen. Vad som är än mer tydligt är att oppositionen stärks i landsorten.

Problems, problems sjöng en gång The Everly Brothers och den låten borde nog Reinfeldt och hans firma ta som sin om det inte vore för att Everlys är för bra för att bli kapade av högerregeringens politruker.

Till sist:

Tito Beltran begär resning i Högsta domstolen; var inte just det som han dömdes för?

Bara fem veckor kvar innan Jerry Lee Lewis spelar i Linköping!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Tjuvlyssnat

Jag råkade häromdagen avlyssna ett samtal, helt ofrivilligt faktiskt men ändå, mellan två partistrategier på den borgerliga sidan. Den ene var inte olik moderaten Schlingmann och den andre en snärtig nyliberal tjej från Stureplan tillika centerpartist som jag inte kunde jag identifiera men hon lät lite norrländsk i idiomet.

 (Författarens skolkort anno 1961)

De satt där på mitt stamlokus och funderade över sina framgångar. De skröt men vad de sa var faktiskt så intressant att jag inte kan låta bli att dig som läsare inte få ta del av det. Redan min gamla mor sa att man inte skulle tjuvlyssna men i det fallet var det omöjligt att inte göra det.

Det var den Stureplanska centertjejen som började samtalet med en fundering.

- Det var jäkligt bra hur du lyckades lura sossarna med deras egna argument. Men hur fasen kunde du komma på att skolan var deras svaga punkt?

- Det var väl inte så svårt, vanligt folk vet ju att för att klara sig måste du ju kunna skriva och läsa. Helst måste du kunna räkna hur ska du annars kunna kolla din lön eller hålla ordning på räkningarna när du ska betala. De flesta, även sossar, är ju föräldrar och de vill ju veta hur det ligger till med deras i och för sig obegåvade telningar. De vill ju veta om ungen hänger med i skolan. Inte fan vill de vänta till det är försent när de gått 7 och ½ år och är mitt i högstadiet och då är det försent.

- Kära du, betyg har vi lyckats få bort som kunskapsmått. Vi fixade ju så att de blev mått på uppnådda mål. Du vet ju våra kära välutbildade socionomer och pedagoger tog ju bort betyg under 70-talet.

- Visst faan var det bra. Det gjorde ju att vi kunde komma till makten 2006 genom att vinna över arbetarföräldrar som ville ha lite koll på vad deras ungar kunde.

- Ja, du menar att nu ska vi tillbaka till gamla skolan där kunskap var det viktigaste?

- Nej, nej nej du fattar inte. Vi skapar nu en skola där arbetarföräldrarna tror att det är kunskap som är målet. Nej, vad vi gör är att vi fixar en skola där vi en gång för alla sätter folk på plats där de hör hemma!

- Nu förstår jag inte. Du menar att med betygen blir kunskap det viktigaste.

- För våra barn ja, de andra ser vi till att sortera bort så snart det går och ser till att trälarna och tjänstefolket som jag brukar säga hålls på plats.

- Hmmmm…..Nu får du allt förklara närmare.

- Kolla nu, genom att vi redan inför högstadiet ser till att arbetarungarna riktas in mot yrkeslinjer och de bildades barn får förtur, vart fall i praktik, till teoretiska och sedan akademiska utbildningar håller vi packet borta. Sedan har vi ju sett till att det inte går att komma tillbaka även om man vill till utbildningssystemet genom att vi skrotar vuxenutbildningen. Om man inte betalar för sig förstås, vi får inte omöjliggöra en affärsmöjlighet.

- Smart. Det innebär att dumskallarna stoppas och skulle de mot förmodan skulle försöka komma tillbaka till utbildningsväsendet får de pröjsa. De bli ju dubbelt blåsta! Fan, vad du är smart. Men hur i helvete kunde det bli så här jäkla bra för sossarna hade ju utbildning och kunskap som sitt mål en gång i tiden; Per-Albin, Tage Erlander och även Palme tjatade alltid om det.

- Jo, vi släppte ju lös 68:orna i kanslihuset och departementen. De såg ju till att få stopp få sådant jämlikhetstjafs genom att upprepa sitt mantra; ingen får pekas ut; ingen är bättre än någon annan; att ställa krav på kunskap i skolan är diskriminerande osv. Fan de lyckades, mycket bättre än vad man kunde hoppas.

- Så du menar genom det kunde vi vinna valet 2006 för att arbetarföräldrarna hade genomskådat 68:ornas skola, gav sossarna skulden och köpte majoren Björklunds skolpolitik; med ordning, reda och kunskap.

- Visst, men det får de inte utan de får bara ett sjuhelvetes sorteringsverk och vi vinner valet 2010. Dubbelt blåsta igen!!

- Gud vad vi är smarta!!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Massarbetslöshet med största möjliga tystnad….

När jag gick igenom en massa papper, pärmar och annat hittade jag ett pressmeddelande från något som kallades sin “Linköpings tvärfackliga grupp för rättvisa”. Gruppen hade bildats den 15 mars för 15 år sedan och hade som målsättning att som den själv skrev i ett pressmeddelande samma dag:

”Gruppen kommer att arbeta för att väcka opinion mot regeringens politik mot regeringens politik och kommer som ett led i det kommer vi att ordna en demonstration i Stockholm den 30 mars.”

Orsaken att de olika facken, först en handfull olika förbund sedan blev det ett nästan 100 % uppställ, var förslag från Bildts regering att förstatliga a-kassan och missnöjet med den höga arbetslösheten. Först var LO-sektionen vid sidan om men mycket snart insåg den att det var att kavla upp ärmarna, lämna expeditionen och börja jobba.

 

“behöva ett LO som

organiserade motståndet

och de arbetslösa”

Gruppen hyrde bussar och förbunden värva och organiserade sina medlemmar till att delta. Det var också början till ett starkt uppsving för den tvärfackliga verksamheten i Linköping.

Det var inte bara i Linköping sådant här hände utan det var över hela landet missnöjet med högerpolitiken tog sig konkreta uttryck i form av demonstrationer och organisationsarbete.

Arbetslösheten tangerar nu den som var under 1990-talskrisens värsta år, men skillnaden är att arbetarrörelsen är märkbart tyst. Inget händer utan tystnaden är bedövande och det verkar snarast som om både LO och parti har tagit inte bara en sommarsemester utan en mental politisk semester.

Med 10 procent arbetslöshet och 30 procent ungdomsarbetslöshet är inte bara kris utan det är depression. Än mer det är allvarligt genom att inget motstånd varken görs från politiskt håll eller från fackligt håll.

När vi skulle behöva ett LO som organiserade motståndet och de arbetslösa sker inget av detta. När socialdemokraterna skulle behöva formulera knivskarpa politiska krav och organisera oppositionen mot högerpolitiken är det lika tyst både på Sveavägen 68 som på Norra Bantorget.

Inget är omöjligt brukar man säga men med ett år kvar till valet så ser vägen till förändring som väldigt lång just nu. Både mentalt och organisatoriskt. Det sorgliga är att det finns både pengar och organisation men finns viljan eller har det gått så långt att Stockholmsperspektivet numera gör att den centrala kärnan av arbetarrörelsen inte upptäckt att i verkligheten och resten av landet är det kris och depression?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Svenskt Näringslivs långa skuggor

Foto: Ingemar E. L. Göransson

Sedan 1970-talets början har Svenskt Näringsliv (tidigare Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF) bedrivet en ideologisk kampanj mot kollektiva lösningar och kollektivt uppträdande i alla dess former. Det må vara skattefinansierad kommunal verksamhet, Apotek eller facket som företeelse.

Det är helt enkelt långa skuggor från Chicagoskolans nyliberalism där allt; människor, tjänster och varor reduceras till något som säljs och köps på en marknad.

Visst ska vi som medborgare ha vård när vi blir sjuka, vi ska kunna köpa läkemedel och även kunna tillhöra en fackförening. Men, och det är ett STORT MEN, vården skall vara konkurrensutsatt som det heter, alltså samhället skall över skatterna garantera privata företags vinster.

Det stora MEN gäller Apoteken; även här finns en lukrativ marknad för privata intresse att tjäna grova pengar på.

Men, är MEN så stort vad det gäller facket. Vi hör hur SN förklarar, liksom Reinfeldt, fackets lov, men det är ett tandlöst lydigt fack som inte stör vinsterna man vill ha. Inte ett fack som slåss för medlemmarnas intressen. Alltså inte ett fack som tar striden mot byggmästare som inte vill teckna kollektivavtal, inte mot lunchbarer som Wild`n`Fresh som inte heller vill ha några avtal på sina arbetsplatser.

Svenskt Näringsliv talar med kluven tunga som det står i ungdomens indianböcker. De berömmer kollektivavtalen men det är kollektivavtal på arbetsgivarnas villkor. De ställer sig in och berömmer facket men smyger in lönedumpning genom lågavlönad arbetskraft som tillfälligt jobbar i Sverige på villkor som hotar inte bara löntagarna på seriösa företag utan även att slå ut seriösa företag när de inte kan konkurrera med lönedumparna.

Tove Lifvendahl är krönikör då och då i lokaltidningen här hemma, Östgöta Correspondenten. Tidningen berömmer sig för att vara borgerlig och det är den med besked. I dagens upplaga skriver den förra MUF-ordföranden Tove Lifvendahl om Gordon Ramsey, den engelske kocken som gjorde sig känd för att skrika “fuck” år alla och envar likt manuset föreskriver i en amerikansk B-film. Men Ramsey är också välkänd för att ha en attityd till människor som är både fördömande och ofta nedvärderande. 

När man läser Lifvendahls krönika idag förstår man att detta sympatiserar den förre MUF-ordföranden med. Lifvendahl menar att ungdomar ska bara jobba på för att nå sina mål. Inget fel i att jobba hårt men det måste också finnas utrymme för misstag eller t.o.m. tillfälliga misslyckande och möjligheter att komma tillbaka.

Lifvendahl likt Ramsey fördömer istället och Tove Lifvendahl skriver “Det borde fler säga till svenska ungdomar: Sluta klaga på andra och se istället till att jobba häcken av Dig för att nå dit du vill”. Lifvendahls budskap är enkelt och klart; klaga inte på sakernas tillstånd, försök inte förändra missförhållanden eller orättvisor. Jobba, jobba och håll käften och du når ditt mål. Kort sagt, SN och SAF:s budskap sedan 1970-talets skuggor; satsa på dig själv och skit i andra. Inga kollektiva gemensamma krav för det tjänar inte egots intressen.

Lifvendahl menar att detta är vad hon föraktningsfullt kallar “mellanmjölkens lands” förbannelse – vi är inte tillräckligt egoistiska utan fortfarande alltför mycket av kollektivister med fackföreningar, krav och känsla för rättvisa och solidaritet.

Avslutningen av Tove Lifvendals krönika är belysande för hennes och Svenskt Näringslivs verklighetsuppfattning. Före Tove Lifvendahl är ju inte bara “politisk krönikör” utan till ganget och yrket kommunikationschef på Svenskt Näringsliv.

“LO:s sommarkampanjer mot unga brukar varna för kontakten med krögare; man ska kräva fullt betalt från den minut man sätter foten i ett restaurangkök. Själv har jag provjobbat utan betalning åtskilliga gånger på restauranger - min och deras tid betraktade jag som en gemensam investering. Och precis som i Ramsays program visade det sig att tillräcklig kompetens eller goda anlag för uppgiften kombinerat med viljan att jobba hårt lönar sig.”

Hur var det, det gamla ordspråket; det som kommer i påse har varit i säck. Just det, det där med kollektivavtal och lika rättigheter för alla på arbetsmarknaden gäller inte ungdomar. Vilka, Tove Lifvendahl och SN står i tur att “jobba häcken av sig” för att visa att man duger och det helst gratis? Invandrare, ensamstående mammor, arbetsskadade eller är Tove och SN inte fördomsfulla utan alla ska jobba gratis för att visa att dom duger?

Är det 2009 i år – de långa skuggorna är dock från ett annat århundrade.