Här börjar helgen…..(igen)

På med danspjucken…östgötsk rock-a-billy!

THE HUBCAPS “Rockabilly baby”

 

www.thehubcaps.se

Trevlig helg önskar Ingemar E. L.!!

Regeringen vill INTE rädda SAAB

Rekonstruktionen av SAAB är klar meddelade konkursförvaltaren igår. Överföring av GM:s aktier kan genomföras och fabriken i Trollhättan kan börja tillverka bilar på nytt. Normalt sätt skulle vilken regering som helst ha jublat i det här läget. Man hade dragit en lättnadens suck för tusentals jobb är på väg att räddas samtidigt som en viktig del svensk teknologisk kunskap blir kvar.

 

Den sista pusselbiten i den mödosamma rekonstruktionen verkar dock inte komma upp på bordet. Skulderna är nedskrivna med 70 % och GM ger i stort sett bort SAAB till det nya konsortiets med Koenigsegg som kärna. Vad som fattas, den sista pusselbiten, är lånegarantier från regeringen på en miljard, dvs. de sista 30 %. Kan tyckas enorma pengar men sett till vad det innebär att svensk bilindustri kan överleva, tusentals räddade jobb och en hel landsända kan andas ut och kanske t.o.m. känna framtidstro efter år av att varit i OBS-klass.

Men, det kommer inga lånegarantier från regeringen Reinfeldt. Regeringen tar helt sin hand ifrån fordonsindustrin och därmed blir sannolikt SAAB-fabriken en tom fabrik och fordonsindustrin i Sverige kommer troligen att gå samma väg som textilen en gång eller varvsnäringen. Men den här gången får industrigrenen inte ens chansen.

Givetvis finns det risker. Det finns alltid risker i näringspolitik. Men utgången är given i det här fallet om man inte vågar ta risker. Samtidigt är riskerna ganska minimala – det värsta som kan hända är staten blir delägare eller t.o.m. majoritetsägare av SAAB. Och det här kruxet ligger; Det handlar inte om pengar vill jag påstå, det handlar om ideologi och dogmatiska principer. Regeringen Reinfeldt är så fast i sina nyliberala teser att de gärna offrar tusentals jobb och kanske en hel industrinäring. Vad regeringen håller på med är ett eko av vad Thatcher gjorde en gång när det gällde British Leyland. Hellre och t.o.m. gärna ses ett försvinnande av en viktig industrigren bara det stämmer med de ideologiska käpphästarna.

 

“det handlar om

ideologi och

dogmatiska principer”

Precis som med British Leyland som nationaliserades av Labour i mitten av 1970-talet och blev en lysande ekonomisk affär så hade det ingen betydelse för Thatcher som styckade och sålde ut hela koncernen med resultat att allt gick i konkurs vad det led. Sedan är det ju så att får regeringen precis som Thatcher en politisk bonus i form av kraftigt försvagade fack inom industrisektorn. Alltså en försvagat motstånd mot den nyliberala revolten mot välfärdsstaten. Slutsats; facken inom fordonsindustrin borde kräva förstatligande av SAAB av flera skäl; jobben, kunskapen och omsorg om välfärdsstaten och sin eget väl och ve och möjlighet att påverka framtiden.

Uppfattningen som är regeringens outtalade åskådliggörs tydligt av Expressens ledarsida som jämför SAAB:s nya ägare med kriminella grupper som Hells Angels och kallar dem utpressare. Tala om att stänga dörren med en smäll! Expressen som normalt brukar vara synnerligen servil för de flesta för att inte säga alla önskemål från industrivärlden, Svenskt Näringsliv osv. anklagar nu konsortiet bakom det nya SAAB för grov brottslighet när de föreslår vad alla andra länder i Europa gör; garanterar lån för att fordonsindustrin i respektive land skall kunna rekonstrueras.

Jag har förut menat att regeringen inte vill rädda svensk fordonsindustri av ett) ideologiska skäl och två) för det försvagar den viktigaste kraften för motståndet till högerns revolt mot välfärdsstaten – fackföreningsrörelsen. Tyvärr är det oerhört tyst från arbetarrörelsens organisationer, en tystnad som bara kan bero på att man inte uppfattar de långsiktiga konsekvenserna av högerpolitiken; det slutgiltiga nedmonterandet av välfärdsstaten.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Bloggens etik

(Personen har inget med artikelns innehåll i fråga att göra.)

Internet och bloggen är en fantastisk uppfinning precis som har den förändrat vår vardag. Missförstå mig rätt; internet har öppnat en enorm värld av fakta och kunskap men också för rykten, skitsnack och andra mindre sympatiska inslag.

Barnporr, knarkförsäljning och politisk extremism är sådant som inte bär sympatiska drag och som har följt med internet. Men för den skull vill väl ingen förbjuda internet. För att komma åt avigsidorna så finns det lagar och om lagarna inte räcker får väl lagstiftningen anpassas till nya läget.

Det gäller givetvis också bloggen som egentligen borde betraktas som medborgarjournalistik och därmed blir en viktig del av demokratiutvecklingen. Yttrandefriheten blir närmast obegränsad men det medför också ansvar från oss som skriver.

En vanlig journalist har sina regler och sin etik. Det är inte förenligt med den accepterade etiken och existerande regler att skriva vad som helst. En journalist skall alltid kolla sina källor och helst ha två källor till sina uppgifter. Man ska ge möjlighet genmäle och man skall aldrig skriva anonymt utan tidningar, radio och TV och andra media skall ha en ansvarig utgivare. Det är självklart för media och för mig som skribent. Inte fasen skriver jag och sprider okontrollerade uppgifter.

Nu har det blivit ett helsickes liv om att Google har tvingats av en domstol i USA avslöja namnet på den bloggare som har skrivet skit – förtalat som det heter på juridisk svenska . Bloggaren blir nu stämd för förtal. Dyngspridaren på sagda blogg hade angripet en fotomodell med olika nedsättande uppgifter och åker på skallen för det nu. Bloggen får inte bli ett verktyg för förtal och verbal mobbning.

Bra, är min uppfattning. Bra om det sker en sanering och bloggare funderar över sitt etiska ansvar för varje publicering är gjord och kan aldrig ångras. Är skadan skedd så är den det och kan inte ångras bara bestraffas om så är befogat och det finns det lagar för.

Jag har på min blogg skrivet in några korta regler för kommentarer. Jag tar bort fördomsfulla, rasistiska kommentarer eller rena personangrepp. Sådant är självklart och det borde det vara för varje bloggare. Om inte annat för att bloggen ska vinna större respekt som medborgarjournalistik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Andra bloggar i samma ämne; Kulturbloggen; Henrik Alexandersson; Mattias Andersson som de tre har lite olika uppfattningar.

Reserverat: MVG till friskolornas elever

Friskoleeländet har fått en oväntad snyting de senaste dagarna. Det som i går kallades betygsinflation på DN:s debattsida är egentligen en bekräftelse på vad friskolorna (eller rättare privatskolorna) har gett för effekt.

Förutom att de gynnar de som redan har de bästa förutsättningarna i form av föräldrar med högre utbildning och läspremierande hemmiljö så får de uppenbarligen de högsta betygen lättare vilket leder till att de får förtur till högre utbildning.

Men inte bara det. Privatskolorna vet att de måste vara ”bättre” för att få del av våra skattepengar i form av skolpeng; de måste ”leverera” högre betyg för att vara attraktiva för de eventuella ”kunderna”. Kan det bättre illustreras hur skolan har blivit en affär bland andra tack vare friskole-, förlåt privatskoleeländet.

Skolan kan vara ett verktyg för social ingenjörskonst. Skolan kan bryta ner klyftor mellan barn och ungdomar från olika delar av samhället; från olika klasser och skikt. Här kan direktörens barn träffa och lära sig respektera ensamma mammans eller den fattige immigrantens barn och givetvis vice versa.

Men friskolan, privatskolan, lägger grunden och fundamentet för klasstrukturer som blir allt mer stelnade – var och en vid sin läst; var och en på sin plats och de tu skall aldrig mötas.

 

“…högerns fiasko

bekräftas av

betygsinflationen…”

SvD är idag orolig för att betygsinflationen skall bli ett argument för vänster som man säger. Visst det är ett utmärkt argument mot friskole-, privatskolemarknaden. Men det är också en anledning att ompröva skolpolitiken som inte satte kunskap främst alla gånger och där många ungar inte fick eller får det stöd de behöver för att klara sin utbildning. Betygsinflationen är ett bland många andra argument för en sammanhållen skola som är samhällets ansvar och där varande unge skall vara garanterad en god utbildning.

(DN:s kommentar på sin ledarsida är obetalbar och nonchalans i sin konsekvens: ledarskribenter skriver under rubriken “Illusorisk rättvisa” att alla elever inte kan få de bästa kamraterna och det är inget att sträva efter rättvisa betyg. Tydligare kan inte klassintresset från skrivkulin på DN illustreras – de höga betygen till “rätt” elever. Kort sagt, livet är orättvist och så länge det är orättvist mot underklassen så är det bra.)

Socialdemokraterna har sin bästa möjlighet på årtionden att återupprätta en skola som både lär ut, garanterar allas lika möjlighet att förverkliga sina drömmar och att bryta ner de ökade klassklyftorna.

Skoldebatten har hamnat i fel spår då den koncentrerat på betyg eller inte betyg. Skoldebatten måste handla om hur våra ungar ges den kunskap de förtjänar och behöver. Att den måste mätas är självklart och då är betyg ett verktyg för detta. Det kan inte vara fel att ge den informationen till eleven och föräldrar.

Men man måste vara medveten om att högerns klasskola vill se till att de höga betygen inte får hamna i långtbortistan utan skall vara ett privilegium för deras ungar. Detta förstärker privatskolorna med den betygsinflationen. Friskolorna blir helt enkelt ett verktyg för ett fortsatt och än mer cementerat klassamhälle.

Varken högerns klasskola eller 68-vänsterns skola där kunskap fick stå tillbaka för annat är alternativet. Högerns fiasko som bekräftas av symptomet betygsinflation måste mötas, inte med 70-80-talens skola, utan en skola där våra ungar får den kunskap de behöver och där det inte spelar någon roll om du kommer från akademisk eller knegarmiljö. Den politiken måste formuleras för de nämnda alternativen är precis lika usla oavsett om de formulerats av Björklund eller någon flumpedagog från det mörka 70-talet.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Återupptäck # 4: The Coasters

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

(Arkivbild)

The Coasters hette ursprungligen The Robins och var en av 1950-talets R&B/R&R-periods bästa vokalgrupper. Med sina rötter i doowop och R&B men inte så lite av humor tillagt till denna brygd så blev The Coasters enorm inflytelserika.

Långt mer, faktiskt, än vad de själva var kommersiellt framgångsrika. Det spelade faktiskt ingen större roll att gruppen bytte folk ganska ofta, de lät ungefär likadant i alla fall (jfr med The Drifters.) Orsaken till detta hette Jerry Leiber och Mike Stoller, gruppens geniala låtskrivare och producenter.

The Beatles snodde ”Three Cool Cats”, ”Searchin´”, ”Besame Mucho”, The Rolling Stones I sin tur var på “Poison Ivy” och The Beach Boys “Riot In Cell Block # 9” (då kallad “Student Demonstration Time”) precis som Dr. Feelgood. Andra som tog upp Coasters-låtar var Downliners Sect och Elvis som båda gjorde ”Little Egypt”.

Vad var det som då gjorde The Coasters så framgångsrika. Flera skäl tror jag. Den först var som sagt att Mike Stoller & Jerry Leiber som skrev och producerade alla dessa hits. De två vita producenterna och låtskrivarnarna som båda älskade den svarta musiken och hade något som andra producenterna i den tidens USA inte hade; respekt för den svarta kulturen. Naturligt spelade det en stor rioll den artistiska frihet som man hade på Atlantic.

Det andra var att de två och halvminuters långa inspelningar var små noveller om gettolivet sett ur gettoperspektiv. ”Riot In Cell Block # 9” och ”Framed” handlar om hur det fördomsfulla rättssystemet missgynnade den svarta befolkningen; ”Poison Ivy” och ”Three Cool Cats” om den sexuella dubbelmoral som präglade USA under denna period (och idag med). ”Charlie Brown” är om skolans clown och blivande (?) ungdomsbrottsling. I ”Along Came Jones” drivs med den amerikanska kulturen som den speglades i TV med dess tydliga rasistiska övertoner.

I dag är det få som kommer ihåg The Coasters. Det är synd för det de spelade in speciellt mellan 1954 – 1960 är klassisk R&R/R&B men det är också bland det mest politiskt tydliga utan att bli övertydligt som spelades in under dessa år. Det är musik som hade stor betydelse för den svarta befolkningens självkänsla och var en för sin tid radikal kritik mot det amerikanska samhället med sin dubbelmoral, rasism och konsumtionsmentalitet.

Det finns några bra CD-samlingar med The Coastersmaterial. En utmärkt introduktion är Rhino/Atlantics ”50 Coastin´Classics” som fortfarande finns tillgänglig,

På youtube finns några filmsnuttar med The Coasters. Min favorit är denna med ”Charlie Brown”:

 

Text: Ingemar E.L. Göransson

Det behövs inget paraply när solen skiner

När solen skiner behöver man inget paraply men när det regnar saknar man det. Så kan man sammanfatta hur a-kassan fungerar för den enskilde. När man har jobb behöver man inte a-kassan för att klara sig men när arbetslösheten är ett faktum så är a-kassan en genial idé. Vi tillsammans som kollektiv ser till att våra mindre lottade bröder och systrar klarar sig från fattighuset till de hittat ett nytt jobb.

Tyvärr fungerar a-kassan i dag bara i teorin på det sättet. När man läser som i Aftonbladet igår att arbetslösa tvingas låna av vänner och släkt i väntan på att a-kassan skall betalas ut. En väntan som är ända upp till 4-5 månader. Tänk själv, vänta i gott och väl ett drygt kvartal utan pengar till hyra och mat, räkningar osv. Och varför, a-kassan hinner inte med p.g.a. alla nya regler och kontroller som den sittande högerregeringen har lagt på a-kassorna.

Detta ovanpå att a-kassan är försämrad med sämre ersättning och väsentligt dyrare så kan den inte betala ut ersättningen som den arbetslöse har rätt till.

A-kassan har utvecklats till en absurd skandal som enbart kan klandras den sittande regeringen. De skyldiga är Reinfeldt och hans regering. Skyldig till eländet är en arbetsmarknadsminister Littorin som i ord är så positiv till facket, kollektivavtal och a-kassan.

Men det är ju dessa herrar som påhejade av svenskt näringsliv har kvaddat hela a-kassesystemet genom försämrad ersättning och mängder av nya orimliga kontrollkrav som gör att a-kassorna inte hinner med nu när krisen slår till mot sysselsättningen. Allt med den ideologiska bockfoten att tvinga arbetslösa att ta jobb till allt lägre löner för att pressa ned lönenivån totalt.

 

“..ställ de

ansvariga för

a-kasseskandalen

till svars…”

Det är en skandal, det är en oförskämdhet mot alla som drabbas av krisen med arbetslöshet som följd. Det är nödvändigt att ställa de ansvariga i regeringen till svars för det elände som de ställer till med och det måste ske nu. Hösten måste föra med sig protester, demonstrationer och aktioner mot högerregeringen som medvetet har satt hundratusentals arbetslösa i en veritabel rävsax; inget jobb och ingen a-kassa!

Politiskt måste a-kassan bli en av valets viktigaste frågor. För sysselsättning, jobb och a-kassa hör samman. Det är nödvändigt med en trovärdig a-kassa som fungerar som den omställningsförsäkring och inkomst försäkring mellan jobb. När Mona Sahlin kommer säkerligen också att komma med konkreta löften om en bra och fungerande a-kassa. Det är självklart om alliansen skall slängas ut från Rosenbad september 2010.

Som sagt när det regnar det är då man behöver paraply och när arbetslösheten drabbar behöver man a-kassa. Just nu verkar det vara tvärtom. Regeringen tycker det räcker med ett paraply mot arbetslösheten och regnväder åt de arbetslösa.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto; vecka 34

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Rhodos, sommaren 2005