Otillständigt men väntat

Säga vad man vill om regeringen Reinfeldt. Den är konsekvent. Den som inte har jobb, är sjuk eller pensionär ska ha på skallen. Regeringens politik är ett enda hyllande av Luther men också en dubbelmoral utan dess like.

Själva ser regeringen till att de klarar sig men de som har det sämst får sina ersättningar sänkta med ytterligare nästa år medan den som har jobb ser sin levnadsstandard och sin plånbok något fetare. Ju fetare ju mer du tjänar allt enligt principen – den narcissistiska medelklassen skall gynnas medan vanliga löntagare skall ha mindre, bara några smulor från de mer välförseddas välvilja.

Högerregeringens politik hade i ett annat mindre väluppfostrat land inneburit kravaller på gatorna, brända däck på avenyerna och talkörer utanför regeringskansliet. Men inte i Sverige här håller vi tand för tunga och hoppas på ett förändrat sinnelag. Nu är det hoppet säkerligen fåfängt då regeringens mål är större klyftor och ett splittrat samhälle i de välbeställda och pöbel.

(Källa: Expressen)

Den som i dag har en sjukersättningen med 16.000 i år ser den sänkas vid med 150 kr nästa år, allt räknat per månad. Pensionärerna med garantipension får den sänkt med nästan en procent och inkomstpensionen med tre procent. Det ger en årlig sänkning med 6.400 kr per år vid 18.000 i månadspension. Även sjukpenning och föräldrapenningen sänks med mellan 194 respektive 259 kr vid högsta ersättning nästa år.

 

“….högerpolitik i

sin renaste form…”

 

Otillständigt, ja. Orättvist, ja. Högerpolitik, javisst och självklart. Överraskande, absolut inte. Detta är högerpolitik i sin renaste form. Ta från de som har det sämst och ge till de som har det bäst – jobbskatteavdraget eller på ren svenska; skattesänkningspolitik.

Nu borde snart måttet vara rågat, tålamodet slut och ilskan bland vanligt folk bubblande som i en tryckkokare. Är det inte dags snart att reagera, är det inte snart dags för den politiska oppositionen, Landsorganisationen, TCO, fackföreningarna, pensionsorganisationerna, Folkrörelse-Sverige och vanliga löntagare att protestera och högt och tydligt säga ifrån – Nu jävlar får det vara nog med rivningen av välfärdsstaten!

Är det någon som hör något….?

Text: Ingemar E. L. Göransson

Bild: SSU

Veckans foto; vecka 40

Foto Ingemar E. L. Göransson ©

Cinderella, september 2009

Fredag även denna vecka

För att börja helgen på rätt sätt så varför inte

THE SORROWS “TAKE A HEART”

Tala om klassiker och magiska 3 minuter!

Trevlig helg!

Ingemar E. L. Göransson

Konsten att förskingra 15 miljarder

I början av 2000-talet köpte jag troligtvis den vackraste bil jag någonsin ägt. Det var en Rover 75, en brittisk dröm, en orgie i design och utsökt arbete så långt det går att komma utan att bilen är ett rent hantverk.

MG Rovers var det sista som fanns kvar av det under tidiga 1990-talet slaktade British Leyland. BL hade kommit till 1968 på initiativ av den dåvarande brittiska Labourregeringen och kom att nationaliseras 1975.

Koncernen som var en sammanslagning av alla de små bilfabrikerna i Storbritannien som inte kunde överleva på grund av litenhet, för små volymer och de enorma investeringar som behövdes för att brittisk fordonsindustri skulle kunna utvecklas och komma i takt med teknikutvecklingen.

Leyland hade kring 1980 ca 40 % av den inhemska marknaden och inte en föraktlig del av marknaden i samväldesländerna men även här hemma och på andra håll. Vi kommer väl ihåg BMC Cooper ”Hundkojan” som var en av de mest sålda bilarna kring 1970.

BL blev direkt ett mål för Thatcherregeringen som i början på 1980-talet började sälja ut delar av koncernen till både höger och vänster för att slutligen 1994 lägga ner hela koncernen.

Kvar i början på 2000-talet var MG Rover som ägdes av ett konsortium med brittiska ägare. De hade fått MG Rover efter en försäljning av BMW för £ 10 och 5 miljarder i förlustgarantier. MG Rover kom att under några år tillverka den vackra Rover 75:an och en sportigare variant i MG:n.

I Sverige såldes det ganska bra med Rover-bilar under några år men 2005 kom chocken. MG Rover hade gått i konkurs och det fattades 15 miljarder som ägarna hade plundrat företaget på. MG Rover såldes senare till kinesiska Nanjing.

I går blev den brittiska regeringens utredning till offentlig och handelsminister Peter Mandelson kunde meddela att de tidigare ägarna hade förskingrat och plundrat MG Rover på ca 15 miljarder, förstört bevis och ljugit för utredarna om det som skett. Men vem fick betala; skattebetalarna och de tusentals bilarbetare som tillverkade en av de vackraste bilar som gjorts de senaste årtiondena. Ägarna själva kommer troligtvis inte att åtalas – då de enligt brittiska jurister inte begått något brott rent juridiskt.

Kan den nyliberala rövarkapitalismen få ett tydligare ansikte än den sorglustiga historien kring British Leyland och MG Rover. Thatcher i sin iver att sälja ut statliga företag (jfr med sittande svensk regering) la grunden för Leylands kollaps men också för bedrägeriet och svindeln mot MG Rover.

Det är inte utan att det verkar som om Reinfeldts ministrar; Maud Olofsson, Göran Hägglund, Mats Odell och inte minst Åsa Torstensson har varit på kurs och lärt sig hur en slipsten skall dras.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Historien om min Rover 75 finner du här.

Mera av samma…igen

Anders Borg har presenterat sin budget. vad ska man säga mer än förväntat – mer av det samma.

Skattesänkningar åt de som redan har, sämre för arbetslösa och sjuka och bara symboliska satsningar på exempelvis pensionärer. Samtidigt får nu den som tjänar 50.000 i månaden en skattesänkning med ca 350 kr ytterligare.

Skattegnällarna från de “gamla” moderaterna måste nu vara i nirvana eftersom den här  regeringen med de “nya” moderaterna har sänkt skatterna på ett sätt som inte Bildt vågat tänka 1991.

72 miljarder har kalaset kostat hittills (och det är bara det s.k. jobbskatteavdraget), vem har pröjsat för högerns orgie i skattesänkningar – de som är sjuka, arbetslösa eller gamla.

En skammens politik, en klyftornas politik och en orättvisans politik! Jag orkar helt enkelt inte kommentera skiten – det är bara så….

 

“– Sänkt skatt för välbeställda och fler arbetslösa. Det är bokslutet över den här regeringens politik. I sin sista budget för mandatperioden fortsätter regeringen att välja sänkta skatter framför en effektiv krispolitik trots att arbetslösheten skjuter i höjden.”

 

(LO i ett pressmeddelande idag.)

Jag lämnar ordet och ton till Fred Åkerström!

Veckans foto; vecka 39

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Linghem, september 2009

“No mercy” – Det är krig

Mona Sahlin har hamnat i blåsväder genom att hon har under slutskedet på kyrkovalet åkt på jet-set fest på Mallorca. Moralkakorna har kommit upp på bordet på nytt och skall nu avätas. Servering står bl.a. Expressens skrivkulier för.

Man kan ha synpunkter på timing och det taktiska att ge sig iväg på detta arrangemang. Men då bör vi kanske fundera på några ting; vem tjänar på att Expressen gör affär av Sahlins utflykt i den överklassens festiviteter. Sahlin vad jag förstår pröjsar med egna pengar resa och alla kostnader kring den.

Hon är inte heller ensam att delta i den Bindefeldsa födelsedagskalaset. Flera borgerliga ministrar deltar också (vilket Expressen talar tyst om). Man kan sedan tycka att det är på gränsen till larvigt att delta i detta jippo, men det är Mona Sahlins eget beslut och så länge inte partiet eller skattebetalarna inte behöver dra upp lädret rör det egentligen ingen annan än Mona Sahlins familj och närmaste.

Vad är då problemet? För det första det är under slutskedet av ett allmänt val, men kyrkovalet kan väl knappast betraktas som oumbärligt. Med ett valdeltagande på 10 % känns det inte speciellt viktigt utan snarare en intern angelägenhet bland de närmast sörjande. Detta oavsett om man från olika håll försökt blåsa artificiellt liv i en ganska ointressant händelse.

För det andra och det är mer problematiskt. Genom att åka demonstrerar Mona Sahlin att hon lever på andra villkor än andra människor. Framför allt sitt partis väljare som aldrig skulle tänka sig att delta i en uppvaktning hos den allt annat än diskreta överklassen. Många skulle heller inte ha råd att flyga till det varma Medelhavet för att fira av sina goda vänner. Här ligger problemet. Det ger bilden av politiker lever ett annat liv än vanliga dödliga. Det är lite av det som var LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins problem under vintern då samma bild av att tillhöra en annan krets i samhället än den man talar för blev så tydlig. När denna mentala kollision inträffar kan skadar trovärdigheten långt mer än händelsen i sig.

 

“….politik är ett

smutsigt spel…”

Det här vet Expressen mycket väl och det är därför man gör en affär av Sahlins resa. Det handlar inte privatpersonen Mona Sahlin utan partiledaren, socialdemokraten Mona Sahlin som gör det som man kan förvänta sig av ex kulturminister Adelsohn-Liljeroth och integrationsminister Sabuni eftersom de tillhör dessa kretsar i den stockholmska överklassen.

Misstaget är inte att Sahlin åkte, det är hennes sak, men man kan undra hur omgivningen, hennes rådgivare tänker. Omdömet måste ha klickat när beslutet togs. Faktum är ju att partiet äger Mona Sahlin i en valrörelse. Man kan som jag tycka att den är ganska ointressant men jag är inte i kyrkan som den gudsförnekare jag är men socialdemokraterna har satsat starkt på att göra ett bra val i valrörelsen. Då och därför framstår Mona Sahlins resa till Bindefelds partaj som inte optimal sett ur opinionsbildningsperspektiv. Tvärtom den lämnar onödiga blottor för högerns Sahlin-ätare.

Får det någon betydelse, nej säkerligen inte. Men hela uppståndelsen visar att Mona Sahlin kommer att hårdbevakas av media och minsta brist på omdöme eller misstag kommer att bli ammunition i kriget mot det röd-gröna alternativet i valet 2010.

Vi kan tycka att det är fånigt, oseriöst eller helt enkelt obehagligt, men politik är ett smutsigt spel och som en god vän sa ”de tänker inte som vi” har fått en tydlig bekräftelse. Kampen om regeringsmakten kommer att bli ett krig där inga fula tricks kommer att undvikas eller barmhärtighet visas. Desto fortare oppositionen inser detta desto bättre.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Foto: Christoffer Göransson