onsdag 21 oktober 2009

Kampanjen mot LAS handlar om makt, inget annat

PICT0198red

Arbetsgivarnas och högerns kampanj mot arbetsrättslagstiftningen fortsätter och verkar bli allt intensivare. Nu senast har Svenskt Näringslivs Stefan Fölster (Östgöta Correspondenten den 20 oktober) varit ute med sitt budskap att LAS ”plattar” till den unga generationen. Företagarnas regionchef i Östergötland, Leif Holm har likaså skrivit av sig i Motala Tidning (den 16 oktober) där budskapet är att LAS bromsar ungdomars möjligheter.

För inte alltför länge sedan var också de fyra borgerliga ungdomsförbundens ordförande i SvD (den 17 oktober) med budskapet att arbetsmarknadsminister Littorins syn på LAS var ”provocerande”. Sammantaget är den samlade ”visdomen” att LAS är ett elände och ett hinder för unga att få jobb. Detta trots att flera stora undersökningar och utredningar den senaste tiden har konstaterat det motsatta – det är inte LAS som är hindret utan att alltför många ungdomar lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg.

Även arbetsrättexperter som knappast kan skyllas för varken att gå i fackliga ledband eller vara (S)-märkta menar att LAS fungerar bra och är inte problemet. Så trots att SACO och TCO i aktuella utredningar och arbetsrättsjurister inte ger något stöd för varken Svenskt Näringslivs eller Företagarnas kampanj mot LAS fortsätter den.

Man kan undra varför? Ett svar kanske fanns i en ledare i Östgöta Correspondenten (den 4 september) där Marika Formgren skrev i ett ytterst ärligt ögonblick ”Turordningsreglerna i LAS försvårar för företagen, som inte får bestämma själva.” Här kanske vi har kärnan och vad kampanjen mot LAS egentligen gäller – arbetsgivarna vill inte dela med sig av makten, de vill enväldigt och utan förhandlingar precis som på den gamla goda tiden slå § 32 i huvudet på löntagarna och facket.

Kampanjen handlar helt enkelt om makt och inget annat. Eller som Företagarnas Leif Holm uttrycker sig i Motala Tidning (16 oktober); ”de som gör mest nytta ska få stanna kvar”, vilket var precis grundregeln innan LAS kom till. § 32 innebar att det var arbetsgivarens ord som var lag och arbetstagarna hade inget att sätta emot när godtycket rådde.

LAS är en skyddslagstiftning som kom till av ett enda skäl; att skydda äldre och för stunden kanske inte 100 procentigt presterande och produktiv arbetskraft. Tidigare med stöd i § 32 var det bara att visa på porten och säga tack för oss – du är inte välkommen längre.

Ett för den enskilde och samhället allt annat än acceptabelt sätt att behandla människor. Därför kom LAS till och därför måste arbetsgivarna idag förhandla vid personalförändringar. Därför måste numera arbetsgivaren presentera godtagbara skäl för uppsägning; arbetsbrist eller personliga skäl.

 

“….makten över

arbetsplatsen som hägrar…”

En ordning som har fungerat väl och skyddar mot godtycke och oskäliga uppsägningar. En bra och väl fungerande maktdelning där arbetsgivarna får ofta gehör för väl underbyggda argument och facket kan ta sina medlemmars intresse tillvara.

LAS är ingen stupstock och därför är lagen dispositiv, dvs. den är inte slagen i sten likt några Moses tio budord. Men, som Marika Formgren skrev, arbetsgivarna får inte bestämma själva utan måste ta hänsyn, precis som facket, till motpartens argument och förslag. Denna ordning garanterar en just behandling för den som drabbas – han eller hon har fått sluta p.g.a. rimliga orsaker som arbetsbrist. Vilket gör att det är lättare att gå vidare och få nytt jobb igen.

Stefan Fölster, Leif Holm liksom de fyra ungdomsförbundens ordförande vet detta, men makten lockar mer och en kraftigt försvagad arbetstagarpart som inte ens kan få komma till förhandlingsbordet skulle smaka mumma. Därför den fortsatta kampanjen mot LAS. Det är inte med omsorg om ungdomsgenerationen utan enbart den egna makten över arbetsplatsen som hägrar.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

tisdag 20 oktober 2009

Reinfeldt – din regering måste säga nej till SD

Jag-säger-nejDe senaste dagarnas rabalder och debatt kring Sverigedemokraterna har åtminstone haft två bra saker med sig. Det första att SD och deras pojkliknade välkammade ledare har avslöjat sig själv som det han i verkligheten är och vad SD i realitet står för; en rasistisk och främlingsfientlig semi-fascism.

Det andra positiva är att de borgerliga partierna har tvingats fram och klart och tydligt ge besked om de kan tänka sig att ha SD i riksdagen som regeringsunderlag – dvs. använda fascisterna i SD som röstboskap även om de vet att det kommer att kosta på.

Den röd-gröna oppositionen har tydligt deklarerat att det aldrig kommer ske att de kan ens tänka tanken att ge SD någon som helst inflytande. Det har varit oerhört tydliga besked vilket är befriande. Efter Mona Sahlins, Lars Ohlys och Maria Wetterstands övertydliga besked har nu lagt ett oerhört tryck på de borgerliga partierna att göra det samma.

Tyvärr kan man inte säga att de svarat upp till detta utan svamlar likt Reinfeldt att vi inte har sett valresultatet ännu, Björklund svarar bara skriftligt osv. De borgerliga partierna måste nu ge besked; kan de under några som helst omständigheter välja för att sitta kvar stödja sig aktivt eller passivt på rasister, främlingsfientliga semi-fascister i SD.

lindholm image

Sven Olof Lindholm – Jimmie Åkesson

På detta har inget svar lämnat ännu. Det är bekymmersamt för det skapar otydlighet och osäkerhet. Man måste kunna kräva av de demokratiska partierna i riksdagen att de gör allt för att isolera politiska borderlinepartier som SD. Borderline eftersom de inte är tydliga på sin demokratiska hemmahamn utan i handling agerar som sina föregångare inom ultrahögern och har hämtat mycket av sitt tankegods från forna tiders ”vänsternazister” som Sven Olof Lindholm .

Högerextremister som SD ska isoleras och förhindras allt politiskt inflytande. Låt dom gapa sig blåa i ansiktet men låt dom aldrig, säger aldrig, få minsta inflytande i politiken. Håll demokratin ren från slik ohyra! Jimmie Åkesson må se ut som en förvuxen skolpojke men bakom den polerade fasaden är det samma omänskliga högerextremism som tidigare oavsett betäckning och namn.

Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund ge svar och gör det nu. Är er avsky för socialdemokraterna större än ert demokratiska sinnelag – då håller ni dörren öppen eller i vart fall på glänt för Jimmie Åkesson. Sätter ni demokratin högst måste ni ge ett tydligt besked – Aldrig ger en fortsatt borgerlig regering Sverigedemokraterna något som helst inflytande i riksdagen.

Vi väntar på besked.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Se även Fredrik Pettersson och Peter Högberg.

måndag 19 oktober 2009

Veckans foto; vecka 43

vecka 42

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Italien, april 2006

söndag 18 oktober 2009

Åtvidaberg 27 år senare

image

För 27 år sedan åkte Åtvidabergs FF ut ur allsvenskan. Det var slutet på inte bara en fotbollsepok utan också en industriepok och ett järtecken på vad som var på väg att ske – övergången från industrisamhället i betydelsen att tyngdpunkten i industrin i Sverige låg på ”enklare” industri till kunskapstung industri.

När Facits räknemaskiner, små mästerverk i finmekanik, kom att bytas ut mot miniräknare som var tusen gånger mer avancerade och som kom att kosta en bråkdel av Facits mekaniska mästerverk. När Facit var som störst fanns koncernen i 140 länder och hade 14.000 anställda.

image

Åtvidaberg är ett exempel på bruksorten och bruksandan där den gode patronen vill sina anställda och bygden så väl. Tyvärr såg inte varken Facit eller brukspartronen vart det barkade hän och Facit AB gick i putten under det sena 1980-talet.

En viktig del i bruksandan var fotbollen. ÅFF kom att dominera svensk fotboll på 1970-talet med ett antal svenska mästerskap; internationell cup-final mot Bayern München på Kopparvallen och legendariska spelare som Roland Sandberg, Ralf Edström, Benno Magnusson och Roger Magnusson och allt vad de hette.

För 27 år sedan var det slut. ÅFF åkte ur allsvenskan och har sedan dess spelat längre ner i spelsystemet. Klubben överlevde Facits borttynande och nu likt en fågel Fenix reser sig Åtvidabergs Fotbollsförening ur askan och stiger på nytt in i fotbollens finrum – allsvenskan.

Facit må vara försvunnet och finns idag bara som ett vittne om en industriepok som oåterkalleligen är borta, men fotbollen och fotbollskulturen lever vidare i Åtvidaberg.

Text: Ingemar E. L. Göransson

lördag 17 oktober 2009

Problems, problems..

autumn_2

Regeringen har det lite motigt kan man säga. Det är ingen överdrift att påstå att det inte går regeringens väg just nu. Inte så att det är synd om dem utan det är i högsta grad välförtjänt. Regeringen trängs av dåliga nyheter från flera håll. Det första är en allt högljuddare högeropposition som uppträder som om allt gick att ändra på en gång.

De fem ungdomsförbundens ordförande ropar idag i SvD på en politik som ställer unga mot gamla på arbetsmarknaden och där endast duglighet, nyvunnen kunskap och nytta för arbetsgivaren ska gälla. Den som inte är 100-procentig i ungdomspolitikernas värld platsar, resten må ta sitt pack och gå vidare till AF utan att passera gå. Detta i tron om att det ska lösa ungdomsarbetslösheten. Ut med de ”gamle” och in med de nya fräscha kan man beskriva deras ultra”radikala” politik som. Eller om vi ska travestera Lenin ”radikalismen är thatcherismens barnsjukdom”.

Må inte vara så stort problem, utan möjligen ett pedagogiskt sådant som irriterar regeringen och dess mödosamt uppbyggda bild som arbetarnas vänner.

Det andra problemet är långsiktigt väsentligen mer allvarligt – svenskarna håller på att tappa tilltron på framtiden och att ekonomin ska bli bättre. Inte ens borgarnas egna tror på framtiden och fallet är nästan 10 procent till 43 i den undersökning som SKOP presenterat på DN idag.

 

“….Borgs politik

devalveras i trovärdighet…”

Det är dåliga nyheter för regeringen – ingen utanför den egna kretsen tror på deras politik och istället tror en majoritet att det i varje fall inte blir bättre. Det kan inte vara speciellt kul att läsa för Borg och kompani att deras politik nu i takt med den ökade arbetslösheten och inte minst uppmärksamheten kring Försäkringskassan och sjukförsäkringens haveri devalveras i trovärdighet. Allt fler inser nu att de även om de har jobb lever på skör, jävligt skör tråd.

Det tredje problemet är att högeralliansen som framställer sig den mondäna storstadsmedelklassens parti börjar tappa även i storstäderna. I den även idag presenterade väljarbarometern som Novus Opinion har tagit fram visar just på detta. Enlig Novus har regeringen tappat hela 10 procent i de tre storstäderna sedan sensommarmätningen. Vad som är än mer tydligt är att oppositionen stärks i landsorten.

Problems, problems sjöng en gång The Everly Brothers och den låten borde nog Reinfeldt och hans firma ta som sin om det inte vore för att Everlys är för bra för att bli kapade av högerregeringens politruker.

Till sist:

Tito Beltran begär resning i Högsta domstolen; var inte just det som han dömdes för?

jll-ticket

Bara fem veckor kvar innan Jerry Lee Lewis spelar i Linköping!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

fredag 16 oktober 2009

Fredags(mys), nej fredagsrock!!

 

Äntligen fredag; dags att börja med lite mat och vad kan få fredagskänslan att infinna sig än:

Den 20 november kommer han till Sverige och en spelning i Linköping, gissa vem som har plåtar??

Trevlig helg!!

Ingemar E. L. Göransson

tisdag 13 oktober 2009

Folkhemskänsla

ok2

När folkhemmet började synas och bli ett faktum för vanligt folk efter andra världskriget stod en egen bil högt uppe på önskelistan. Det här var tiden då Volvo och SAAB kom att tillsammans med OK (eller först IC) bli liktydigt med en folkhemsbilism.

På IC/OK fick man återbäring precis som på Konsum och jag kommer ihåg hur min mor sparade alla kvitton och lämnade in dom i februari varje år fick sedan framåt våren ut sin återbäring. Tanken, ju fler som handlar desto mer återbäring. En form av vinstdelning i det kooperativa företaget Konsum.

Samma sak med OK, handla på OK, tanka och serva bilen, spara vartenda kvitto och få tillbaka som en bekräftelse på solidariteten med sitt eget kooperativa företag. I dag finns knappt Konsum kvar – det är ett bland andra företag och återbäring är bara en tår i ögat på den bortfuskade och bortslarvade kooperationen ansikte.

ok1

Men ibland hittar man små vittnesmål om det som var en lysande idé men som så mycket annat i arbetarrörelsens historia förlorats. I Umeå finns ett OK-hotell. Ett riktigt OK-hotell som de var då på 1960-talet. Med originalskylten på taket, en av OK-tapparna i receptionen och den där riktiga 60-talskänslan.

Man får hoppas att ingen effektivitetskonsult på Coops huvudkontor får för sig att sälja eller riva det. Egentligen borde det banne mig byggnadsminnesmärkas.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson