Skrämmande hat och fanatism

Under förra valrörelsen jobba jag på LO och jobbade bl.a. med LO-bloggen. Det var intressanta veckor som gav en inblick i den fanatism som fanns hos högeralliansens valarbetare.

Personangreppen och ryktesspridningen om enskilda socialdemokrater och fackligt aktiva socialdemokrater var på en nivå som man inte förväntar sig från s.k. skolade människor.

De nedanstående citaten kommer från en, för hans egen skull, anonym högeranhängare som är elev på Sveriges mesta internatskola; Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, och borde väl få lära sig lite hyfs, stavning, grammatik och uppträdande. Han uppträdde med sitt eget namn på en facebookgrupp som socialdemokratiska sympatisörer har skapat.

Risken eller sannolikheten för att det blir likadant den här gången, i den kommande valrörelsen är uppenbar då högerns agitatorer vet att vinner man inte september 2010 kan man inte från högerhåll slutföra sin samhällsomvandling eftersom man inte får fyra år ytterligare på sig.

Låt oss ta del av Sigtunaskolans Humanistiska Läroverkets elevens skrivande och konstatera är det detta som ingår i internatskolans utbildning som har haft både kung, rikemansbarn och överklasstelningar som elever genom åren så bevare oss för dem;

”D. R., D. R. ditt kommunistiska jävla svin! Du är en sån där trött kille med sjukt trötta föräldrar som stanna hemma från jobbet då det blev lite för mycket sprit dagen innan och vaknar upp med kräk i sängen. Trötta jävla svin som inte orkar göra ett redigt hantag. Du är precis som dom! Du chillade säkert sönder hela skolgången fick dina skitbetyg i skolan, provade på att skriva högskoleprov men det sket sig också och du insåg att du aldrig kommer komma någon vart. Nu bärsar du säkert med grabbarna varje helg och nöjer dig med en fet flickvän och bor i ett radhus i någon sliten förort med Abdul Jalahad som granne och ni kommer väldigt bra överens. Du avundas andras framgång för att de lyckas med det som du aldrig kunde uppnå och därför intalar du dig att du förtjänar en del av vad de åstadkommer. Det är sorgligt att vårt land domineras av trötta slitna människor som inte tar tag i sig själva eller tar ansvar för sina liv och lever som parasiter på folk som verkligen jobbar för saker i livet. Kul att se dig om 10 år i din 2:a med din sketna Saab 900 från -91. Ditt liv kommer se likadant ut och din karriärutveckling kommer vara likadan tills du pensionerar dig när du är 53 år av att du är "utbränd" som alla andra sossar. Sen så går du och klagar på överklassen för att du inser att de är allt du aldrig orkade bli och du inser att det är för sent för att förändra ditt liv...Hoppas dom rödgröna vinner, för din skull i alla fall...Sossehora!”

Lite senare i samma forum skriver sagde sympatisör:

”Typiska exempel på folk man hittar i socialdemokraterna, det sletna pubertala mobboffret, pedofilen/childnapper, killen som inte har lärt sig grammatik efter ha bott i Sverige i över 20 år och killen med dem bögiga kommentarerna. Ni vet att allt jag har sagt är sant så det är därför ni blir så upprörda. Sluta försöka försvara er med era dåliga comebacks som bara blir pinsamma. Ni vet att alla sossar helst bara lägger sig i sin nergångna soffa och sjukskriver sig år in och år ut. Patetiska människor!”

Jag ber om ursäkt för överklasstelningens språk, men tycker att det var av intresse att visa upp vilken inställning till underklassen som dessa har. Sossehatet är skrämmande och likaså den fanatism och låga nivå som de för den s.k. debatten på. Maken till bigotteri, klasshat och inskränkthet har jag sällan sett.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Fredag eftermiddag …after work

En rökare så det blir lite fart på helgen..

De här grabbarna kunde “boogie”

Trevlig helg!

Jul med Bob Dylan

Bob Dylan “Christmas In the Heart” (Columbia)

Att Bob Dylan numera gör precis som det faller honom in är väl ingen nyhet. Men att karl´n skulle ge sig till att göra en julskiva måste ha kommit som en överraskning för de allra flesta. För det var väl det sista man väntade sig i alla fall.

Men nu är den här och Dylan slänger sig med liv och lust över traditionella julsånger och faktum är att han gör det inte oäven även om Dylans röst inte passar direkt för julsånger. Alla artistinkomster på plattan går till ”World Food Programme” så bara det är ett skäl att skaffa sig Dylans julskiva.

Versionen av ”Little Drummer Boy” är faktiskt lysande; Dean Martins ”The Christmas Blues” sitter som en smäck medan andra spår blir mest fnissämnen som ”Here Comes Santa Claus”. Julhymnerna är dock inte Dylans starka sida som i ”O´Come All Ye Faithful” då Dylans begränsade röst blir alltför uppenbar.

Men faktum är jag tror att den här plattan kan bli en klassiker precis som Phil Spectors jul-platta från 1963. Men skönsång är det inte men man kan bara lyfta på hatten för Bob Dylans mod.

PS köper du de-luxe-varianten av plattan får du fem julkort – använd dom inte de kommer att bli en raritet!

Text Ingemar E. L. Göransson

Fler recensioner av andra plattor på Kulturbloggen.

Kampanjen mot LAS handlar om makt, inget annat

Arbetsgivarnas och högerns kampanj mot arbetsrättslagstiftningen fortsätter och verkar bli allt intensivare. Nu senast har Svenskt Näringslivs Stefan Fölster (Östgöta Correspondenten den 20 oktober) varit ute med sitt budskap att LAS ”plattar” till den unga generationen. Företagarnas regionchef i Östergötland, Leif Holm har likaså skrivit av sig i Motala Tidning (den 16 oktober) där budskapet är att LAS bromsar ungdomars möjligheter.

För inte alltför länge sedan var också de fyra borgerliga ungdomsförbundens ordförande i SvD (den 17 oktober) med budskapet att arbetsmarknadsminister Littorins syn på LAS var ”provocerande”. Sammantaget är den samlade ”visdomen” att LAS är ett elände och ett hinder för unga att få jobb. Detta trots att flera stora undersökningar och utredningar den senaste tiden har konstaterat det motsatta – det är inte LAS som är hindret utan att alltför många ungdomar lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg.

Även arbetsrättexperter som knappast kan skyllas för varken att gå i fackliga ledband eller vara (S)-märkta menar att LAS fungerar bra och är inte problemet. Så trots att SACO och TCO i aktuella utredningar och arbetsrättsjurister inte ger något stöd för varken Svenskt Näringslivs eller Företagarnas kampanj mot LAS fortsätter den.

Man kan undra varför? Ett svar kanske fanns i en ledare i Östgöta Correspondenten (den 4 september) där Marika Formgren skrev i ett ytterst ärligt ögonblick ”Turordningsreglerna i LAS försvårar för företagen, som inte får bestämma själva.” Här kanske vi har kärnan och vad kampanjen mot LAS egentligen gäller – arbetsgivarna vill inte dela med sig av makten, de vill enväldigt och utan förhandlingar precis som på den gamla goda tiden slå § 32 i huvudet på löntagarna och facket.

Kampanjen handlar helt enkelt om makt och inget annat. Eller som Företagarnas Leif Holm uttrycker sig i Motala Tidning (16 oktober); ”de som gör mest nytta ska få stanna kvar”, vilket var precis grundregeln innan LAS kom till. § 32 innebar att det var arbetsgivarens ord som var lag och arbetstagarna hade inget att sätta emot när godtycket rådde.

LAS är en skyddslagstiftning som kom till av ett enda skäl; att skydda äldre och för stunden kanske inte 100 procentigt presterande och produktiv arbetskraft. Tidigare med stöd i § 32 var det bara att visa på porten och säga tack för oss – du är inte välkommen längre.

Ett för den enskilde och samhället allt annat än acceptabelt sätt att behandla människor. Därför kom LAS till och därför måste arbetsgivarna idag förhandla vid personalförändringar. Därför måste numera arbetsgivaren presentera godtagbara skäl för uppsägning; arbetsbrist eller personliga skäl.

 

“….makten över

arbetsplatsen som hägrar…”

En ordning som har fungerat väl och skyddar mot godtycke och oskäliga uppsägningar. En bra och väl fungerande maktdelning där arbetsgivarna får ofta gehör för väl underbyggda argument och facket kan ta sina medlemmars intresse tillvara.

LAS är ingen stupstock och därför är lagen dispositiv, dvs. den är inte slagen i sten likt några Moses tio budord. Men, som Marika Formgren skrev, arbetsgivarna får inte bestämma själva utan måste ta hänsyn, precis som facket, till motpartens argument och förslag. Denna ordning garanterar en just behandling för den som drabbas – han eller hon har fått sluta p.g.a. rimliga orsaker som arbetsbrist. Vilket gör att det är lättare att gå vidare och få nytt jobb igen.

Stefan Fölster, Leif Holm liksom de fyra ungdomsförbundens ordförande vet detta, men makten lockar mer och en kraftigt försvagad arbetstagarpart som inte ens kan få komma till förhandlingsbordet skulle smaka mumma. Därför den fortsatta kampanjen mot LAS. Det är inte med omsorg om ungdomsgenerationen utan enbart den egna makten över arbetsplatsen som hägrar.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Reinfeldt – din regering måste säga nej till SD

De senaste dagarnas rabalder och debatt kring Sverigedemokraterna har åtminstone haft två bra saker med sig. Det första att SD och deras pojkliknade välkammade ledare har avslöjat sig själv som det han i verkligheten är och vad SD i realitet står för; en rasistisk och främlingsfientlig semi-fascism.

Det andra positiva är att de borgerliga partierna har tvingats fram och klart och tydligt ge besked om de kan tänka sig att ha SD i riksdagen som regeringsunderlag – dvs. använda fascisterna i SD som röstboskap även om de vet att det kommer att kosta på.

Den röd-gröna oppositionen har tydligt deklarerat att det aldrig kommer ske att de kan ens tänka tanken att ge SD någon som helst inflytande. Det har varit oerhört tydliga besked vilket är befriande. Efter Mona Sahlins, Lars Ohlys och Maria Wetterstands övertydliga besked har nu lagt ett oerhört tryck på de borgerliga partierna att göra det samma.

Tyvärr kan man inte säga att de svarat upp till detta utan svamlar likt Reinfeldt att vi inte har sett valresultatet ännu, Björklund svarar bara skriftligt osv. De borgerliga partierna måste nu ge besked; kan de under några som helst omständigheter välja för att sitta kvar stödja sig aktivt eller passivt på rasister, främlingsfientliga semi-fascister i SD.

Sven Olof Lindholm – Jimmie Åkesson

På detta har inget svar lämnat ännu. Det är bekymmersamt för det skapar otydlighet och osäkerhet. Man måste kunna kräva av de demokratiska partierna i riksdagen att de gör allt för att isolera politiska borderlinepartier som SD. Borderline eftersom de inte är tydliga på sin demokratiska hemmahamn utan i handling agerar som sina föregångare inom ultrahögern och har hämtat mycket av sitt tankegods från forna tiders ”vänsternazister” som Sven Olof Lindholm .

Högerextremister som SD ska isoleras och förhindras allt politiskt inflytande. Låt dom gapa sig blåa i ansiktet men låt dom aldrig, säger aldrig, få minsta inflytande i politiken. Håll demokratin ren från slik ohyra! Jimmie Åkesson må se ut som en förvuxen skolpojke men bakom den polerade fasaden är det samma omänskliga högerextremism som tidigare oavsett betäckning och namn.

Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund ge svar och gör det nu. Är er avsky för socialdemokraterna större än ert demokratiska sinnelag – då håller ni dörren öppen eller i vart fall på glänt för Jimmie Åkesson. Sätter ni demokratin högst måste ni ge ett tydligt besked – Aldrig ger en fortsatt borgerlig regering Sverigedemokraterna något som helst inflytande i riksdagen.

Vi väntar på besked.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Se även Fredrik Pettersson och Peter Högberg.

Veckans foto; vecka 43

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Italien, april 2006

Åtvidaberg 27 år senare

För 27 år sedan åkte Åtvidabergs FF ut ur allsvenskan. Det var slutet på inte bara en fotbollsepok utan också en industriepok och ett järtecken på vad som var på väg att ske – övergången från industrisamhället i betydelsen att tyngdpunkten i industrin i Sverige låg på ”enklare” industri till kunskapstung industri.

När Facits räknemaskiner, små mästerverk i finmekanik, kom att bytas ut mot miniräknare som var tusen gånger mer avancerade och som kom att kosta en bråkdel av Facits mekaniska mästerverk. När Facit var som störst fanns koncernen i 140 länder och hade 14.000 anställda.

Åtvidaberg är ett exempel på bruksorten och bruksandan där den gode patronen vill sina anställda och bygden så väl. Tyvärr såg inte varken Facit eller brukspartronen vart det barkade hän och Facit AB gick i putten under det sena 1980-talet.

En viktig del i bruksandan var fotbollen. ÅFF kom att dominera svensk fotboll på 1970-talet med ett antal svenska mästerskap; internationell cup-final mot Bayern München på Kopparvallen och legendariska spelare som Roland Sandberg, Ralf Edström, Benno Magnusson och Roger Magnusson och allt vad de hette.

För 27 år sedan var det slut. ÅFF åkte ur allsvenskan och har sedan dess spelat längre ner i spelsystemet. Klubben överlevde Facits borttynande och nu likt en fågel Fenix reser sig Åtvidabergs Fotbollsförening ur askan och stiger på nytt in i fotbollens finrum – allsvenskan.

Facit må vara försvunnet och finns idag bara som ett vittne om en industriepok som oåterkalleligen är borta, men fotbollen och fotbollskulturen lever vidare i Åtvidaberg.

Text: Ingemar E. L. Göransson