En bra sak som nedladdningsdebatten och hotet mot skivbolagen har varit att de börjar inse att det duger inte längre med en massa re-runs och ompackningar av skåpmat. Under de senaste åren har det blivit allt vanligare medpåkostade och innehållsrika boxar eller i vart fall snygga och högklassiga utgåvor av nya plattor.
Under 2009 var detta inget undantag utan snarare accelererade detta vilket nedanstående plattor bevisar förhoppningsvis.
The Beatles ”In mono” (Apple)
Att äntligen Beatles plattor fick se dagens ljus, re-mastrade och i mono, vilket de var från början. Och vilket ljud och en synnerligen snygg box. Stereo-boxen är onödig, delvis för att amerikanska Capitol hade redan gjort detta och som sagt Beatles skall avlyssnas i mono. En synpunkt dock, hur kunde mono-boxen vara över tusenlappen billigare i New York jämfört med Sverige?
Grateful Dead ”Winterland 1973” (Rhino)
En utmattande samling från bandets sejour på Winterland november 1973. Inalles nio CD, booklet och badge får man för pengarna. Långt över 10 timmar av musik från USA:s mesta musikgrupp alla kategorier. Även om ”Dark Star” förekommer flera gånger är den ny varje gång. Likaså covers som Chuck Berrys ”Promised Land” och Kris Kristoffersons ”Me and You and Bobby McGhee”.
Mike Bloomfield a. o. “Live at Bill Graham´s Fillmore East 1969” (Raven)
En tidigare svåråtkomlig live-platta som Columbia släppte 1970. Den uppmärksammades aldrig och glömdes bort men under åren fått en kultstatus. Australiensiska Raven gav ut den i år. Och inte bara det man samlade in de inspelningar som hade hamnat från konserten på andras plattor vilket innebar att för första gången någonsin fick vi tillgång denna lilla ”gem”.
The Who ”My Generation” (Universal)
En japansk box extraordinaire. Förutom att den innehåller den legendariska plattan i stereo och framförallt i mono så finns miniatyrer av alla möjliga utgåvor från hela världen av LP, EP och singelomslag. En helt sanslös utgåva som tyvärr bara kom i en mycket begränsad utgåva. Den är extra intressant genom detta är den enda legala utgåva av den ursprungliga mono-versionen. Senare gjorde man likadant med "A Quick One"-LP:n.
Bruce Springsteen ”Working On A Dream” (Columbia)
Plattan som var grunden för världsturnén 2009. En återfödd Springsteen med blivande klassiker som den mäktiga ”Outlaw Pete”. Plattan visade att bossen fortfarande kunde skriva inte bara bra låtar utan hade drivet inte bara på scen utan också i studion.
Thåström ”Kärlek är för dom” (Sonet)
En lysande konsert i Linköping och en förstklassig platta, faktiskt en av Thåströms bästa på år. Mörkret, vemodet och alienationen som Thåström gjort till sin egen fick fullt utrymme på denna mästerliga platta. I min värld årets platta på svensk mark. Den är också välförtjänt nominerad till flera Grammisar.
The West of Eden ”Travelogue” (Zebra)
Sveriges Fairport Convention som jag har spelat under hösten och som jag gillar allt mer. En riktigt bra svensk folk-rock som håller hög internationell klass. Jag kan helt enkelt inte bli trött på den! Det är märkligt att detta svenska band spelar irländsk folkrock lika bra som om de vore uppväxta på den dimmiga ön. Det är en prestation, framförallt när de gör det med själ och hjärta så stort!
Nisse Hellberg ”En modern man” (Metronome)
Svensk rock-a-billy som känns äkta och inte bara en attityd. Nisse Hellberg är en äkta musikant som förstår och lever i rötterna. Man anade Sun-studion och den amerikanska södern i denna allt igenom helt lyckade plattan. Att han är lika bra live visade han på Jerry Lee Lewis-galan i Linköping där han spelade skiten av förment stora rock-a-billy-akter som Ewa Eastwood och Refreshments. Hellberg rules!
Manic Street Preachers ”Journal For Plague Lovers”(Columbia)
En platta som var oklart länge om den skulle ges ut men efter långt om länge bestämde sig bandet för att ge ut dessa sånger skrivna av bandets ursprunglige sångare Richard Edwards som försvann spårlöst för åratal sedan. En plågsam men lysande platta av detta politiskt medvetna band. Mer existentialism än politik och texter med en känsla av brittiskt mörker. Utgåvan med de nakna demoversionerna är väldigt rörande.
13th Floor Elevators ”Sign Of the Third Eye Men” (Charly)
10 CD, en omfattande bok, diverse repros på affischer och annat. Inte illa av ett band som gjorde två plattor i studion på International Artists i Texas på 1960-talet och vars kult är större än vad de spelade in succe´. Här finns allt, stereo och monoversioner, outtakes, liveinspelningar och lite till. Årets mest makalösa återutgivning i alla kategorier. Givetvis begränsad upplaga som nu är utgången.
Miles Davis ”Kind Of Blue” (Columbia)
50-års utgåvan av Davis klassiker kom formellt ut i oktober 2008 men distributionen av boxen dröjde till 2009 års början. Förutom originalplattan, överblivet material, alternativa versioner och en ambitiös DVD innehöll den också en bok, foton av hög kvalitet och en repro på LP:n i blå vinyl. En mer ambitiös återutgåva av en jazzplatta har jag aldrig sett tidigare och ljudet i den re-mastrade versionen slår alla tidigare utgåvor. Ett mästerverk som ett mästerverks uppmärksamhet.
Skivåret 2009 är snart slut. Massor av bra plattor och framförallt ambitiösa utgåvor som bara kan glädja vi som älskar musik och göra piraterna deppade!
Text: Ingemar E. L. Göransson
Glöm inte:
FOLKAKTIONEN: För en välfärdsstat för ALLA! Skriv under och sprid vidare!
