Transportarbetare i Piteå visar att det går vägen

Per-Göran ”PG” Gustafsson, Matthias Thetin och Thomas Bergdahl

Det var ett sant nöje att möta det gäng transportare från avdelning 26 och sektion 2, dvs Piteå, som deltog under helgen 23-24 januari i de socialdemokratiska arbetarkommunerna i Piteå och Luleås medlemsutbildning.

Det är vinter, det är kallt och det knarrar under skorna när man går över gården på Sunderbys Folkhögskola utanför Luleå. Men när man kommer innanför dörrarna så möts man av engagerade politiska diskussioner och en välkomnade stämning.

Per-Göran “PG” Gustafsson, Thomas Bergdahl och Matthias Thetin, alla väktare på Panaxia, är engagerade inte bara fackligt utan också aktiva socialdemokrater .

Den första naturliga frågan man gärna vill ha svar på; varför är ni här?

- Det är en unik möjlighet att länka samman politiken med vårt fackliga arbete, svarar PG.

- Det gäller att hitta den röda tråden, menar Matthias.

Hur ser då Transports av 26:s politiska engagemang ut här i Norrbotten?

- Det är på stark frammarsch. Avdelningsstyrelsen ser positivt på att fler fackligt aktiva transportare ger sig in i politiken, menar PG.

- Vi planerar inför valrörelsen och kommer att samarbeta med LO-facken och ska bland annat vara med på Noliamässan, säger Matthias. Men mycket är kvar i planeringen men den ska bli klar på ett möte nu i februari.

- Det är ganska många transportare som redan nu är politiskt aktiva, fortsätter Matthias. Han själv sitter i socialnämnden, kommunens politiska utskott men också ordförande i (S)-fackklubben i Piteå som är uppstartat på nytt efter en tid i ide. Det är Transport, Byggnads och Handels som har återuppstartat den tidigare aktiva (S)-klubben.

Startade en fackklubb

De tre berättar om hur de startade en facklubb på jobbet, Panaxia, och lyckas organisera 90 % av arbetskamrater. Men de lyckades också få de allra flesta att bli medlemmar i (S). De berättar om hur de exempelvis genom försäkringskvällar hittat pengar som medlemmar hade rätt på. De säger också att de hoppas kunna hjälpa kollegor på andra Panaxia-kontor att få igång fackklubbar.

Vad har ni gjort för att lyckas så bra?

- Vi har vid fikabordet talat om solidaritet och vi fick ett fackligt ganska bra resultat, menar Matthias.

- Vi finns till för medlemmarna, fyller Thomas i. Vi jobbar helt enkelt tätt med våra medlemmar.

En fundering som kommer efter att talat med PG, Matthias och Thomas; pessimister säger att det är svårt att få igång facklig verksamhet men än svårare att engagera kollegor politiskt. De tre bevisar motsatsen.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Det lever, det lever!

Socialdemokratin är Sveriges största parti nominellt sätt. Det är också det parti som är politiskt det största. Partiet har regerat Sverige i stort sätt under 70 år.

70 år som har varit bra för medborgarna. Det fattigaste landet för 100 år sedan har utvecklats till en välfärdsstat. Detta även om välfärdsbygget har naggats rejält i kanten och grunden till delar har anfrätts av två decenniers nyliberalt påverkad politik.

Kort sagt, från fattigdom till välstånd som innebar att klyftorna minskade och jämnades ut. Samhället gick helt enkelt genom en veritabel revolution – reformistiskt genomförd, men revolutionär till sin förändring då hela samhället kom att förändras till sin grund.

Arbetarkommunerna i Piteå och Luleå genomför denna helg en bildningsinsats för nya medlemmar och nästan nya partimedlemmar kring politiken. Föreläsningar, samtal, grupparbeten, redovisningar och inte minst att umgås med varandra inför den kommande valrörelsen.

En berömvärd insats. Tyvärr lika sällsynt som nödvändig i dessa yttersta dagar av tidsbrist och politisk professionalisering. Berömvärd då det ger utrymme för politiska samtal och inte överlåter detta till yrkespolitiker, en möjlighet att påverka politiken i sitt eget parti. Nödvändig då varje politisk rörelse som ska överleva blir aldrig starkare än sina medlemmars engagemang.

Tyvärr brukar det istället vara så att politiken formas i stängda rum, formulerad av akademiker som sällan sett en verklig arbetsplats än mindre haft ett reguljärt jobb, uttryckt av reklambyråer och genomförd av politikerproffs.

Diskussionernas vågor går också högt dessa dagar. Undertecknads föreläsning om Thatcher och dagens politik blev en samtalsgrupp om högerns revolt mot den svenska välfärdsstaten. Anders Öberg på Sunderbyns folkhögskola föreläste om folkrörelserna i svenskt samhälle. Riksdagsgruppen bidrog med sitt perspektiv för att nämna några som håller i olika pass.

Socialdemokratin är en levande folkrörelse, i vart fall finns det mycket mer liv och socialdemokratins död som borgerliga krafter gång på gång deklarerar är högst överdriven.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Framgång för politisk teater

Kan man göra teater av sjukförsäkringsdebaclet? Ja det kan man. Man kan göra bra teater och angelägen teater t.o.m. av något så eländigt som regeringens sjukförsäkringspolitik.

Under den senaste tiden har en pjäs under namnet ”Moster Annie” spelats runt om i Mellan- och Västsverige. Inte bara spelats utan också spelats med stor framgång.

Pjäsen är skriven av Roland Janson som också regisserat den och i den enda rollen spelar Dan Nerenius så övertygande att han nästan blivit utkastat från några föreställningar. Så övertygande har Nerenius varit i sin rolltolkning.

LO-tidningen skrev på sin hemsida efter premiären att ”Icke desto mindre blir de fängslade av ursinnet, av detta gränslösa sätt att ställa frågan vilket samhälle vi vill ha." Och Östgöta Correspondenten i Linköping att "många i publiken nickade igenkännande".

Att producera en pjäs som denna är givetvis tacksamt i tider som dessa. Men samtidigt ställer det två frågor. Den första vilken roll kan teatern och kulturen i allmänhet spela i ett samhälle som Sverige och den andra är hur kommer det sig att så få produktioner typ “Moster Annie” görs.

Kulturvärldens navelskådande är uppenbart och politisk teater har i dagens samhälle en väldigt liten roll. Inte för att den inte behövs eller för att det inte finns ett utrymme för den. Orsaken är bristen på insikt i vilket makalöst och starkt verktyg som kulturen de facto är.

Framgången för Moster Annie är ett tecken på behovet en politiskt färgad kultur. Och inte minst en teater som tar ställning mot orättvisor och högerpolitik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Här finns information och kan boka föreställningar av “Moster Annie”.

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Fredag, fredag dags igen!

En Beatles-klassiker får denna fredag inleda helgen:

Trevlig helg önskar Ingemar E. L. !

Urspårat

Var ute och åkte tåg i går. Egentligen gillar jag tåg, det är praktiskt för man kan läsa, lyssna på musik eller jobba om man så vill. Det är bara och resa på sig och röra på sig när det blir för tråkigt och det finns möjligheten till en kopp fika om det frestar på för mycket.

Men, och det är ett stort men, då måste det fungera. Tågen måste gå och inte stå still bara för att det är vinter och SJ måste vara flexibla i att lösa ev. störningar. I går så var jag klar tidigare än tänkt i storstan och tänkte då ta ett tidigare tåg och därigenom vinna en timma. Platser fanns på det tidigare tåget men, nu kommer ett stort men, jag hade ”checkat” in min biljett och därför gick inte att byta tåg.

Varför, enkelt det är bestämmelsen. Sagt och gjort till närmaste näringsställe för lite mat. Åter på Centralen upptäcker man att det tåget som skulle ha tagit mig hem var inställt. Ingen förklaring och hänvisning till nästa tåg vilket var 70 minuter senare.

Varför i hela friden gick det inte att byta i första läget och varför kan inte SJ ge information om varför tåghelvetet är inställt?

Väl hemma visar sig det att pendeln kan man glömma för den är trasig, alltså taxi 399 kronor fattigare och hemma vid midnatt!

Slutsats, det var sista gången jag åker med Östgötatrafiken och SJ om jag kan hjälpa det.

Till sist….

Läs och köp det brittiska jazzmagasinet ”Jazzwise”; utmärkta artiklar, recensioner och inte minst i det senaste numret en platta med nya jazzinspelningar som inte finns någon annanstans. Helt lysande!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Känn dig blåst!

För nästan ett år sedan var jag i Dublin på den gröna ön Irland. En dag behövde jag och min son lite medikamenter typ receptfria preparat för att lugna en orolig mage och mot undertecknads huvudvärk.

Sagt och gjort in i närmaste affär som försålda slika varor. På Irland är det nämligen så att medicinhanteringen är avreglerad och man kan köpa medicin stort sätt var som helst och när som helst bara affären har öppet.

Kort sagt, huvudvärkstabletter och Imodium.

-How much?

-€22, sir!

Förvåningen var monumental - €22 för två paket receptfria mediciner, är det möjligt?!

Jo det var möjligt för prissättningen är i nyliberal betydelse fri.

Det ekonomiska krisen har slagit till med full kraft det arma Irland. Landet ”Ekonomiskt Under” hade redan för ett år sedan börjat sin utförskana med full fart och med full kraft.

Idag skriver bl.a. lokaltidningen Östgöta Correspondenten och Aftonbladet i går att medicinpriserna har rakat i höjden här hemma med upp till 40 procent sedan det klart att regeringen skulle avreglera Apoteken och privatisera medicin handeln. De som har köpt exempelvis Panodil har också upptäckt hur läkemedelsbolagen har minskat innehållet i sina paket med 30 procent och samtidigt höjt priset.

Det är uppenbart att det som de flesta utom blinda nyliberaler eller blåögda politiker från andra partier förespådde har skett. Den s.k. regleringen har haft en två effekter – man kan köpa huvudvärkstabletter på macken och det kostar 40 procent mer än vad det gjorde på det statliga Apoteket.

Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen säger till TT.

-Det är en illusion att tro att konsumenterna skulle få lägre priser i och med den här avregleringen.

Så till vilken nytta privatiseringen? Det är nog dags att ställa den självklara frågan – vem tjänar på det? Svaret i det här fallet är enkelt – läkemedelsindustrin och storhandlare som startar nya privata apotek. Vem förlorar – alla vi andra! Känn dig blåst!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Veckans foto # 3/2010

 

Västmanland, vinterdag januari 2010

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Tidigare publicerade foton se under etiketten “fotoblogg”!

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!