(S) lär av Lennart Eriksson, Kumla

I förra veckan var jag i Kumla och Askersund. Det som jag mötte där har jag också mött i Falköping, Emmaboda och Piteå för att ta några orter i landet som exempel.

Vad har då dessa platser för gemensamt. Jo de är uppenbart inte storstäder men det är inte det viktigaste. Däremot har alla dessa orter starka socialdemokratiska majoritet eller i vart starka styrelser av kommunerna. I vissa fall har man över 50 procent i senaste valet som Kumla och Piteå. I andra fall lyckades man peta bort en lång period av centerstyre som i Falköping.

Men hur kunde detta ske, att (S) gick framåt på dessa orter medan man gick bakåt i stort sett hela övriga landet. Har det med storstad och landsort att göra. Nej, skälet är egentligen mycket enklare. Det handlar om lokal förankring och engagemang.

På alla dessa orter har de fackliga organisationerna engagerat sig för politiken. Man har bildat fackliga (S)-klubbar och nominerat och engagerat sig i politiken. Ingen har lämnat över politiken till de politiska tjänstemännen eller proffsen. Utan, facken har tagit sitt ansvar för arbetarrörelsen och engagerat sig och det har gett resultat.

 

“…vinner förtroende endast med folkrörelsearbete…”

I Stockholm, Göteborg och Malmö är nu (M) större än (S). Men i alla dessa tre orterna saknas fackligt engagemang och partiet styrs av medelklassens epigoner som likt moderaterna söker sig mot den inbillade politikens centrum – den överskattade medelklassens intressen.

Utvecklingen känns igen från utvecklingen i stora delar av Europa där socialdemokraterna/Labour har gjort samma sak och därmed öppnat dörren för en högerpolitik med nyliberala förtecken. Konsekvenserna är att idag finns bara några få socialdemokratisk styrda länder inom EU medan högern och nyliberalerna dominerar hela EU-området.

Mona Sahlin har deklarerat att (S) skall föra 1 miljon samtal inför valet. Bra, det liknar en tillnyktring efter år av sneglande på vad andra gör (läs Obama och Blair) i jakten på en kvick fix att vinna opinionen. Man vinner förtroende endast med folkrörelsearbete, det finns inga lätta genvägar.

Istället för att skicka i stort sett hela partiexpeditionen till USA kanske det varit enklare att ta tåget till Kumla och träffa det socialdemokratiska kommunalrådet Lennart Eriksson. Den förre muraren Eriksson har varit hjärnan bakom den strategi som sjösattes för över tio år sedan där målet var att (S) skulle bli dominerande och styrande kraft i kommunen.

Det fackliga engagemanget för politiken har gett resultat – Kumla har över 50 procent av rösterna. Det kanske är så att Lennart Eriksson har mer att lära ut än Obama för (S). (F.ö. det var den fackliga mobiliseringen som gjorde att minoriteterna och arbetarna förmåddes att registrera sig och rösta demokratiskt 2008 i USA.)

Så, svaret på hur man vinner val kanske finns i Kumla, Askersund, Piteå, Falköping och Emmaboda. Engagemang och fackligt ansvarstagande för sitt parti är det viktigaste svaret som det ser ut.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto # 5

Linghem sommaren 2009

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Flaming Friday

Fredag kväll efter en vecka med mycket resande och jobb!

Partyt dras igång av Flamin´ Groovies:

Trevlig helg! önskar Engemar E. L.

Tecken i tiden

Att hitta en regeringstjänsteman på en facebookgrupp som har rasistiska inslag är givetvis inget som stärker regeringens aktier. Det är säkerligen ett misstag och regeringstjänstemannen visste inte om detta eller rasistinslagen har kommit dit efter hon gick med.

Catharina Bildts medlemskap kan därför lämnas därhän avd det gäller rasistvinkeln. Ingen i hennes ställning kan vara så korkad att man om man har rasistiska åsikter och jobbar i regeringskansliet kan öppet skylta med dessa.

Det intressanta är istället att en regeringstjänsteman är medlem i en grupp som ”Mona Sahlin statsminister – nej tack” då det visar att kampen om Rosenbad och regeringsmakten kommer att bli synnerligen smutsig. Graden av smutsighet kommer att öka sakta men säkert och alla metoder kommer att tas till från borgerligt håll för att försvara regeringsinnehavet.

Inför valet 2006 skapades exempelvis siten ”Enpartistaten” av människor med direkt relation till Timbro och Svenskt Näringsliv där Göran Persson framställdes som en Stalin och förtal och en smutskastning var dess innehåll.

Likaså var förtal, lögner och halvlögner en del i buskpropagandan mot (S) under valrörelsen och det accelererade successivt ju närmare vi kom valet.

Catharina Bildt och hennes medlemskap i facebookgruppen ”Mona Sahlin som statsminister – Nej tack” är ett tidigt men tydligt tecken på att det inte lär bli bättre 2010 heller.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Leve barnasinnet!

Nu börjar det bli fart på valrörelsen. Guds utsände i partiväsendet Göran Hägglund (KD) har gjort ett inlägg i riksdagen. Detta var riktat till den socialdemokartiska riksdagskvinnan, tidigare ordförande i Unga Örnar, Monica Green.

Nu trodde nog Hägglund att han var på ett Unga Örnarrangemang då han visade sin ungdomliga entusiasm och barnasinne när han avslutade sitt inlägg med att räcka ut tungan åt sagda Green.

Visst är det roligt att våra parlamentariker kan visa sitt barnasinne och låta det explodera i ett så basalt uttryck av vämjelse och irritation som tunguträckning.

För att fortsätta denna trend i förpubertal riktning föreslås några åtgärder för att liva upp riksdagsarbetet.

Installera en stor sandlåda i mitten av kammaren där debattörerna kan sitta och bygga sandslott samtidigt som de kan dänga varandra i huvudet med hink och spade.

Omröstningarna bör ersättas med att sätta svansen på åsnan – statsministern - där flest rätt satta svansar vinner omröstningarna.

Inför vattenlek på torsdagarna så ledamöterna kan skvätta ner varandra samtidigt som talmannen kan tvätta de konstrande ledamöterna bakom öronen.

Göran Hägglund (KD) bör byta namn på sitt parti till barnslighetspartiet (BP) och på sitt partiprogram införa obligatorisk tunguträckning i skolan och lek jämställs med arbete och därmed kan dras av som hushållsnära tjänst.

Som sagt nu börjar det bli fart på valrörelsen!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Rondellhundar och “Life Of Brian”

När Monty Python-gänget spelade in ”Life Of Brian” så blev det ett jäkla liv i Norge. Filmen totalförbjöds en tid för den kränkte religiösa känslor. De flesta utanför Norge (och troligen även i Norge) tyckte det var lite överreagerat av de norska myndigheterna.

Filmen ställde dock en principiell fråga – kan man och får man driva med religiösa symboler eller myter. Svaret blev vad det led att det var okey och de kristna fick finna sig i att man drev och ironiserade kring Jesusmyten.

När några danska tidningar ironiserade kring Muhammed så tog det hus i helvete. Danska ambassader brändes ner i muslimska länder. Hot om repressalier mot de publicerade tidningarna osv. Vad som utmärkte dessa teckningar var att de satte likhetstecken mellan terrorism och muslimer.

Att då muslimer kände det obehagligt kan man förstå för i dessa fanns samma fördomsfullhet som när nazistiska Der Sturmer gjorde nidteckningar av judar på 1930-talet. Alltså det är en skillnad att ironisera över religiösa symboler och att sätta likhetstecken mellan de troende av en viss tro och fördomar kring utövarna av samma trosbekännelse.

När nu svensken Lars Vilks ritade Muhammed som rondellhund blev det samma cirkus. Och idag har irländsk polis knäckt en konspiration för att mörda Vilks som har fått ett pris på sitt huvud på $ 100.000.

Den intressanta frågan blir naturligt – är det okey att driva med kristen fundamentalism men inte med fundamentalism av andra trosbekännelser. Vad svaret är vet jag inte. Men det hade varit fel att vika sig för de norska frireligiösa som gick i taket för ”Life Of Brian” är väl de flesta överens om. Men var går gränsen när det gäller andra religioner, eller kan det finnas en sådan skillnad.

Eftersom jag är ateist själv så går gränsen när man sätter likatecken mellan utövaren och påklistrade fördomar som att muslimer är lika med terrorister eller att judar har speciella egenskaper som har religiös grund.

Fördomsfullhet är portgången till främlingsfientlighet som är förstugan till rasism. Alltså det måste vara möjligt och helt acceptabelt att ironisera och driva med religiösa uppfattningar oavsett religion.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Händer i veckan

För tolfte gången blir det idag jag tillsammans med Roland Janson genomför vårt seminarium “Den korsfäste arbetaren”. I dag är det på Folkets Hus i Skärblacka.

I morgon och på torsdag genomför vi ytterligare två seminarier om vad som händer om inte arbetarrörelsen tar sitt ansvar för samhällsutvecklingen och politiken. Då i Kumla och Askersund.

Ytterligare information om seminariet hittar du här.

Text: Ingemar E. L. Göransson