Äntligen slut med daltet!

Äntligen slut på julfriden och åter till verkligheten. Och vilket verklighet sedan. Vi slipper det gamla kvävande förmyndarsamhället där alla även packet hade rättigheter.

Nu i den moderna tidens era så skiljer vi på pack och duktigt folk. Arbetslösa som inte biter samman och skaffar sig ett jobb snabbt hamnar utan ekonomisk ”trygghet” som det hette. Det gäller nu att bjuda till och blir man inte bjuden in i den samfälliga värmen då den är reserverad för de flitiga och duktiga.

De inbillningssjuka och deras vapendragare i läkarkåren ser den nya ordningen till att de hålls kort. Naturligtvis kan varje även döende göra något lite som de flitiga och framåt kan ha nytta av även om det bara är några timmar då och då och även om det sker i liggande ställning med dropp och hela ställeraschet .

Lathet och arbetsskygghet skall hållas med kort sele då arbete befordrar hälsa och välstånd.

Några s.k. akademiker påstår i Efter Arbetet nu senast att det inte finns någon relation mellan inflationsbekämpning och arbetslöshet. De påstår att jämviktsarbetslöshet är en myt och inget vetenskapligt bevis finns för detta. Självklart nys, för vem som helst vet om packets löner hålls nere så ökar ju inte priser mer än vad vi som vet bättre vill.

Varför kritisera och förfölja de vakna ungdomarna på Prime-byrån som försöker få in lite vett i de förstockade vänsteristerna på Sveavägen 68. Näringslivet har ju ända sedan 1970-talets början först med pionjären Sture Eskilsson på det dåvarande SAF försökt ställa till rätta jämlikhetstjafset i socialdemokratin till insikt om att det är skillnad mellan folk och fä.

Och sedan får det vara slut med kritiken mot vår förnumstighetsminister Elmsäter-Svärd som med sina glada tillrop skänker så mycket värme; ”ni får fira julafton en annan dag”, omtänksam ”klä er varmt och ta med mat om ni ska åka tåg” och inte minst hennes klara verklighetsuppfattning ”Trafikverket och SJ sköter järnvägstrafiken sååå bra”.

Vi skall alla tillsammans istället brista ut i tacksamhet till bokhållarna Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som håller i kassan så skatten ytterligare kan sänkas för de duktiga och flitiga i vår herres hage!

God fortsättning!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Tid för kamp och strid

"Nu är det dags för fackföreningsrörelsen att protestera och försvara de grundläggande rättigheterna att strejka och rätten att försvara jobben, levnadsstandarden och offentlig service.”

Den som säger detta är Bob Crow det stridbara brittiska facket RMT ordförande. RMT vilket är spårvägspersonalen och sjömännen fackförening i Storbritannien har gjort sig känt som den kraftfullaste kritikern av både New Labours högersväng och nu av den sittande Cameronska liberal-tory regeringen.

I Storbritannien har facken varit de som lett de senaste månadernas protester mot nedskärningarna och den allt mer aggressiva politiken riktad mot löntagarnas rättigheter och arbetarnas villkor. Det har varit demonstrationer och strejker bl.a. i tunnelbanan i London. I första ledet har ofta Bob Crow och RMT stått under dessa dagar.

Vi har i Sverige mest sett studenternas protester mot försämringarna av möjligheterna för andra än välbeställda att studera på universiteten . De dramatiska höjningarna av avgifterna till högre studier har som följd att den sociala snedrekryteringen i högre studier ökar dramatiskt. Med de nya avgifterna som överstiger vad en vanlig arbetare tjänar under ett år före skatt blir det helt omöjligt för ungdomar från andra än välbeställda familjer att delta i högre studier.

Det är dags att protestera säger Bob Crow i sin ledare i förbundets medlemstidning RMT News i november. Det är dags att ta strid för arbetarnas och löntagarnas rättigheter är RMT:s budskap. En självklarhet kan tyckas men än mer med ett Labour-parti som mest ägnar sig åt att hitta tillbaka till sin grundideologi.

I Sverige är det likartat. Vi har ett socialdemokratiskt parti som i praktiken står utan ledning och likt ett fartyg utan styrman och befäl följer strömmarna likt en flygande holländare utan varken karta eller kompass. Var den skutan går i hamn är skrivet i stjärnorna.

Under tiden så har tyvärr inte fackföreningsrörelsen i Sverige heller insett att den måste ta ett ansvar. Ett ansvar för vart arbetarrörelsens fartyg skall färdas. Just nu är det mest utmärkande ett vakuum efter valförlusten som verkar ha kommit som en överraskning för alltför många.

Var finns initiativet, var finns den som i Sverige säger det självklara att vi måste ta upp striden för våra rättigheter? Det finns få Bob Crow i Storbritannien, men finns det någon i Sverige som har förmågan och viljan att ta strid för de fackliga rättigheterna, levnadsstandaren och offentlig service?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Vem ljuger, Reinfeldt?

I lördags den 11 december 2010 inträffade den allvarligaste våldshandlingen riktad mot det svenska samhället i modern tid. Allvarligaste, då den uppenbarligen var ett terrordåd med tydligt politiska förtecken.

Varken morden på Olof Palme eller Anna Lindh kan i den betydelsen jämföras med lördagens misslyckade terrordåd. De två morden var inte primärt politiska utan verk av förvirrade individer och i fallet med Palme är det fortfarande oklart om ens Palme var målet. Allvarligare också än Baader-Meinhofs-ligans sprängning av den dåvarande Västtyska ambassaden 1975 då den var inte riktad direkt mot Sverige utan mot Västtyskland.

Mycket tyder på att det misslyckade terroristdådet hade långt större allvar än vad som kan komma från en enskild förvirrad person oavsett om den är drabbad av religiös eller politisk fanatism. Det finns enligt Säpo och polisen trådar som leder till extrema fundamentalistiska islamistiska grupper i England och Irak. Orsaken till attentatsförsöket skall ha varit Sveriges närvaro i Afghanistan och Lars Vilks konstnärliga verksamhet.

Likheter med tsunamihanteringen

Oavsett om attentatet misslyckades eller inte var det en mycket allvarlig händelse som ställer ett antal viktiga frågor om säkerheten i Sverige och om hur den svenska krisberedskapen fungerar. Efter Estonia och tsunamin 2004 blev det stora konvulsioner och berättigad kritik riktades mot krisberedskapen.

Det fungerade tveksamt i samband med Estonia och direkt klandervärt i samband med tsunamin. I båda fallen hade dock inte ansvariga saken helt i egna händer då det var händelser som skedde utanför vårt territorium och i fallet med tsunamin 2004 på andra sidan jordklotet under årets största helg, julen.

Ändock fungerade krisberedskapen illa, ansvariga politiker tog inte saken på allvar, tjänstemän på UD gjorde inte det de borde och informationen var helt under all kritik. Det fick konsekvenser och kom i fallet med tsunamin att bidra till att fälla regeringen Persson i valet 2006.

Hur fungerade då det nu december 2010 i samband med den misslyckade terrorincidenten mitt i Stockholm och några få kilometer från Rosenbad och riksdagen. Det finns all anledning att ifrågasätta om det fungerade speciellt väl denna gång heller och inte minst hur informationen till allmänheten fungerade.

Korrekt information nödvändig

Information är av största vikt och av vital betydelse för att skapa en säker situation och motverka ryktesspridning. Detta måste fungera oavsett tid på dygnet eller dag på året. De brister som fanns i samband med Estonia och inte minst tsunamin i Asien upprepades på nytt och det var mer tur än skicklighet att det inte blev värre förvirring nu än nödvändigt.

Klockan 17.00 sprängs en bil i Stockholm på Olof Palmes Gata alldeles i närheten av Drottninggatan. Straxt därefter spränger sig en man, en självmordbombare, i luften. Det sker på Bryggaregatan ca 300 meter längre bort. Mannen var utrustad med ett bombbälte, en bomb i en ryggsäck samt ytterligare något som har beskrivits som en tryckkokare.

Enligt Säpo var det ett misstag eller en olyckshändelse att bomben sprängdes just här utan målet var ett annat där det skulle skapa maximal effekt som järnvägsstationen på Vasagatan eller Åhléns varuhus.

Reinfeldt informeras

Klockan 18.00 informeras statsminister Reinfeldt om det inträffade vilken därefter går på kungamiddag. Han anländer dit cirka kl 19.00 för kungens middag är till Nobelpristagarnas ära. Även Carl Bildt med respektive är närvarande på middagen precis som kulturministern med sin make. Det finns alltså tre regeringsrepresentanter på kungamiddagen. Alla tre enligt uppgift stannar till kungaparet reser sig och går. Allt annat är enligt slottets informationschef Nina Eldh ett brott mot etiketten.

Middagen avslutas kl 23.00 varefter statsministern och hans följe återvänder hem. Samma sak gäller de övriga gästerna. På middagen serveras fyrarättersmiddag tillsammans med alkohol.

Polisen “särskild händelse”

Klockan 20.20 beslutar Stockholmspolisens tjänstgörande befäl polisöverintendent Anders Thornberg att händelserna på Olof Palmes Gata att de är att betrakta som en ”särskild händelse” vilket innebär att Säpo går i stab enligt uppgifterna från Stockholmspolisen.

klockan 20.40 informerar Säpo regeringen genom justitiedepartementet att man har gått i det som kallas stab vilket innebär att regeringskansliet är därmed informerat om att händelserna på sena eftermiddagen och kvällen vid Olof Palmes och Bryggaregatorna är “en särskild händelse” vilket på ren svenska innebär att man betraktar det som terroristbrott.

Klockan 09.00 den 12 december övertar Säpo förundersökningen då man betraktar det inträffade som ett terroristbrott.

Bildt twittrar

Kring midnatt twittar Carl Bildt att "Most worrying attempt at terrorist attack in crowded part of central Stockholm. Failed – but could have been truly catastrophic..". Detta var det första som kom från den svenska regeringen och det enda som skulle komma innan statsminister Fredrik Reinfeldt kallade till presskonferens till 12.30 på söndagsförmiddagen. Tiden troligen vald för att få maximalt pressintresse då det var samma tid som lunchekot sänds. Men dock märklig då den kommer hela två och en halv timma efter Säpos presskonferens.

Carl Bildts slutsats att händelserna kl 17.00 är ett sannolikt försök till terrorism kommer alltså redan vid midnatt. Bildts twitterinlägg måste rimligen grundas på polisens slutsats. Det innebär i så fall att statsminister och regeringen redan då var införstådda med vad som skett. Varför då inte agera offentligt utan vänta 12 timmar ytterligare medan rykten och skvaller florerar vilt på bl.a. nätet?

Vad hände mellan 18.00 – 12.30

Den stora frågan är vad hände i mellantiden. Varför kom inget offentligt uttalande från regeringen förutom Bildts twittrande som knappast kan kallas offentligt uttalande än mindre görs det offentliga försök att motverka det skvaller och ryktesspridning som pågick under lördagskvällen och natten.

Olika extrema grupper spekulerade, allt från främlingsfientliga grupperingar till de sedvanliga sladdertackorna höll låda och kunde ha ställt till åtskilligt allt medan regeringen var tyst. Slasksiten Flashback exempelvis hade uppgifter om vem gärningsmannen var före midnatt.

Enligt uppgifter från Reinfeldts presschef Roberta Alenius så informerade polisen och säkerhetspolisen successivt under kvällen och natten regeringen och statsminister om vad deras slutsatser var av händelserna på lördagseftermiddagen i Stockholm city.

Exakt när polisen drog slutsatsen att det var att betrakta som ett terrordåd som gått fel har varken polisen eller regeringskansliet viljat uppge. Däremot informerade Säpo justitiedepartementet klockan 20.40 att man gick i stab vilket då är en tydlig signal om att Säpo ser allvarligt på det som skett. Men det är uppenbart att så skett.

Vem talar sanning

Den här informationen motsäger därför Reinfeldts och hans pressekreterare Sebastian Carlsson uppgift från i söndags att Reinfeldt inte fick någon information förrän kl 10.00 söndagsmorgonen vilket skulle inneburit att Reinfeldt skulle ha informerats i samband med Säpos presskonferens vid samma tid.

”Vi tittade inte på TV för att få information”, var Alenius kommentar till detta. Utan som sagt regeringen och därmed Fredrik Reinfeldt hade informerats tidigare under natten och kvällen.

Men det stämmer inte heller med vad Reinfeldt själv sa vid söndags lunch på presskonferensen då han uppgav att han inte fått bekräftelse att det var terroristattack förrän ”på förmiddagen” dvs. söndagen den 12 december.

Detta stämmer alltså inte med de uppgifter som kommit från både polis och regeringskansliets krisberedskapsenhet där dess chef Lars Hedström inte vill kommentera detaljer, men bekräftar att som han säger ”följt rutinerna”. Säpos presstalesman Sofia Olive har också bekräftat tidsuppgifterna.

Nya frågor

Händelsekedjan ställer därför flera nya frågor kring regeringens agerande och speciellt kring Fredrik Reinfeldt prioriteringar.

Varför ger man olika uppgifter från regeringskansliet i söndags respektive idag (tisdag) om när regeringen hade informerats av polisen och säkerhetspolisen om att man bedömde det inträffade som ett terroristdåd?

Varför uppger Reinfeldt på söndagens presskonferens att han informerats på förmiddagen när alla andra uppgifter snarare tyder på att han informerats både av krisberedskapen och polisen under natten?

Varför valde statsministern inte att gå ut redan på kvällen och lugna svenska folket utan valde att gå på kungamiddagen?

Varför valde Carl Bildt att gå ut på Twitter istället för att regeringschefen statsministern kommunicerade med svenska folket för att motverka skvaller och tilltagande ryktesspridning?

Varför väntade Reinfeldt med sin presskonferens till söndag lunch?

Händelserna i Stockholm den 11 december 17.00 och hanteringen av dessa från regeringen och då främst statsminister Fredrik Reinfeldt påminner om det taffliga hanterande som tsunamin fick av den dåvarande regeringen Persson. Fredrik Reinfeldt har åtskilligt att förklara och vi är många som väntar på dessa svar.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Uppgifterna i den artikeln är grundade på intervjuer med personer från regeringskansliet, Slottet, Stockholmspolisen och Säpo.

Inte trovärdigt Reinfeldt

Det är något märkligt med statsminister Reinfeldts agerande under natten mellan lördag och söndag. Enligt uppgift från hans pressekreterare Sebastian Carlsson nu ikväll så var Fredrik Reinfeldt på kungamiddag. På frågan om det innebar att han inte var anträffbar så var han det enligt uppgift given på telefon ikväll.

Var då statsministern informerad i mellantiden från 18.00 till 10.00 söndag morgon om de slutsatser som SÄPO dragit av brottsplatsundersökning och de fynd som gjordes på lördag kvällen och natten. Samma slutsatser som blev offentliga och kom att betrakta bilsprängningen och självmordet som ett terrordåd av SÄPO på presskonferensen på söndagsmorgonen kl 10.00.

Frågan som hänger i luften och inte pressekreterare Carlsson ville besvara var om statsminister Reinfeldt informerades under middagen och under natten om de fynd och slutsatser som SÄPO och polismyndigheten i Stockholm drog och som ledde till slutsatsen att det var frågan om ett terrordåd.

Enligt Carlsson så fick Reinfeldt först kl 10.00 på söndagsmorgon redan på polisens slutsats – det var ett terrordåd som hade skett på Olof Palmes Gata mitt i Stockholm och bara några km från maktens centrum och riksdagen.

Märkligheter

Detta förefaller märkligt. Är det rimligt att tro att SÄPO inte informerar statsministern om sina slutsatser innan man går ut i offentlighet med dessa. Enligt Carlsson var det som skedde.

Man kan enbart dra två olika slutsatser av detta. Antingen har SÄPO missköt sig synnerligen ordentligt så det är tjänstefel för det måste vara SÄPO:s uppgift att informera statsministern innan man håller presskonferens och slutsatserna måste ha dragits väsentligt tidigare än kl 10.00 på söndagsförmiddagen.

Den alternativa slutsatsen är att statsminister Reinfeldt inte har informeras av sin stab vilket verkar lika märkligt annars kan det endast bli en slutsats antingen har Reinfeldt inte varit anträffbar under middagen och natten eller att han inte har brytt sig om informationen.

Reinfeldts omdöme

Det som kan tyda på detta är att Carl Bildt redan vid midnatt drog slutsatsen som SÄPO – det var ett terrordåd som skedde i Stockholm kl 17.00 lördagen den 11 december 2010. Oavsett vilket som är sanningen är det oroväckande vilket som för bedömningen av krisberedskapen i huvudstaden.

Sanningen måste komma fram för annars blir det svårt att bedöma regeringens och inte minst Reinfeldts omdöme som ytterst ansvarig för Sveriges säkerhet.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Reinfeldt, döljer du något?

Söndagen har blivit märklig. Den ena presskonferensen efter den andra men få svar av värde på dessa. Än mer de viktigaste frågorna har inte ställts av journalistkåren. De frågor som ger en bild av vad som har hänt i maktens centrum och vad regeringen egentligen har haft för sig eller inte haft för sig.

Det finns ett antal frågor som bör få svar:

1. Finns det ett dubbelkommando i regeringen? Har inte Reinfeldt kontroll över sin utrikesminister?

2. Varför informerade inte SÄPO statsministern före sin presskonferens kl 10.00 på söndagsmorgonen? Enligt Reinfeldt visste han inte förrän dess att det var ett terrordåd som misslyckats.

3. Är det sannolikt att statsministern inte informerades under natten om vad SÄPO och polisen kom fram till; rörbomber, sprängda bilar, e-post med hot till media osv. Har inte SÄPO informerat så har de djupt missköts sig, har Reinfeldt nonchalerat informationen är det en grov missbedömning eller gick inte statsministern att få tag på under natten av någon anledning?

4. Hur kunde Bildt bedöma händelserna som terrordåd vid midnatt medan Reinfeldt var inte kapabel att göra detta förrän på förmiddagen?

5. Höjdes beredskapen i katastrofberedskapen när det stod klart för polisen och SÄPO att det troligen var ett terrordåd och vid vilken tid under natten kom man fram till dessa slutsatser?

Dessa frågor behöver besvaras och det snarast för de ger en blid av hur vår katastrofberedskap ser ut i verkligheten.

Det är allt för många oklarheter i händelseförloppet för att regeringen skall kunna gå från detta. Det ställer frågan om Reinfeldts omdöme än en gång på sin spets.

Hur kan han acceptera en utrikesminister som så uppenbart desavouerar statsministern i en så viktig fråga som om Sverige är utsatt för ett terrorhot.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Varför så tyst och vem är statsminister egentligen?

I går kväll hände som inte ska få hända – ett troligt terrordåd i Stockholms innerstad. En man utrustad med rörbomber och enligt uppgifter en väska med spik sprängde sig själv i luften. Exakt vad som skett är inte helt klart men SÄPO betraktar både bilen som sprängdes och självmordsbombaren som terrordåd.

Sverige har varit utsatt för terrordåd tidigare när Baader-Meinhof-ligan slog till mot Västtyska ambassaden på 1970-talet. Så uppgiften om att det här är första terrordådet i Sverige är alltså inte helt korrekt.

Det allvarliga är att en än gång lämnas vi som medborgare ut till spekulationer och brist på information. Det enda av officiellt uttalande som fanns fram till presskonferensen på Rosenbad 12.30 söndagseftermiddag var Carl Bildts privata twitter från midnatt där han beskrev det inträffade som ”terrordåd”.

På Reinfeldts presskonferens bekräftade statsministern att han informerades först vid 18.00-tiden på lördagskvällen, dvs. ca en timme efter det inträffade. Likaså att han hade informeras av polisen vid 22.00 samma kväll att polisen såg händelsen som ett terrordåd.

RÄTTELSE!!! Reinfeldt uppger själv i en intervju med TV4 att han vid 10.00 på söndagsmorgonen fick information att det var ett "terrordåd". Detta är i sig lika märkligt för det innebär att statsministern blev informerad kort innan eller samtidigt som SÄPO gick ut med den uppgiften. Fick inte SÄPO tag i statsministern under nattaen eller var Reinfeldt oanträffbar. Men inte minst redan under natten var utrikesminister Bildt ute med samma uppgifter. Talar inte ledande regeringsföreträdare med varandra?

Frågan som ställer sig är givetvis varför kom det inget uttalande från regeringen på lördagskvällen med tanke på misstanken om terroristdåd? Är det inte statsministerns och regeringens uppgift att motverka ryktesspridning och oro speciellt efter en händelse av så här allvarligt slag.

Det enda som kom från regeringshåll mellan 18.00 till dagen efter 12.30 var ett twitterinlägg från utrikesministern. Inget annat utan en total tystnad som naturligtvis späder på oro och ryktesspridning. Redan under natten fanns det främlingsfientliga angrepp på nätet och rykten som spreds om händelserna i Stockholms innerstad.

Det finns all anledning att ifrågasätta regeringens agerande och inte minst Reinfeldts saktfärdighet och omdöme. Likaså hur god är Sveriges krisberedskap i situationer som denna. Vi ska komma ihåg hur tsunamin och den tafflighet som den sköttes på från utrikesministern då och hur den kom att bidra till att regeringen Persson förlorade valet 2006.

Jämför man den mediestorm som var då med den servilitet som journalisterna visade på Reinfeldts presskonferens trots att Stockholm hade drabbats av vad polisen betraktar som terroristdåd bara 18 timmar tidigare.

Tystnad och brist på information är de viktigaste bundsförvanterna för mörka krafter och deras syften. Som det är nu så är Reinfeldts regeringens agerande uppseendeväckande lojt och klandervärt.

Det måste klargöras varför Reinfeldt inte gjorde något förrän efter 18 timmar och hur det är möjligt att utrikesminister negligerar sin statsminister på det sätt som Bildt gjort.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Reinfeldt gör som “storebror” säger

Det är på gränsen till pinsamt att se kryperiet för amerikanska intressen från den svenska regeringen. Sverige har under flera regeringar agerat transportkompani åt USA. Detta har skett i ökad utsträckning efter den 11 september.

Vi kommer ihåg hur CIA eller vem det nu var fick hämta två egyptier och forsla dem till tortyr i deras forna hemland. Vi har fått bevittna hur Sverige på andra sätt bistått USA i det s.k. kriget mot terrorn. Och nu senast hur Reinfeldt själv tog sin miljöminister Carlgren i örat då den vågade yppa några timida anmärkningar mot USA:s brist på engagemang i klimatfrågan.

Det är uppseendeväckande att se hur det går att ta telefonen och tala om för den svenske statsministern var skåpet ska stå för att få tyst på den mest lågmälda och försynta kritiken mot USA:s intressen.

Det är också uppseendeväckande att se hur statsministern faller till föga inte bara i sak utan med själ och entusiasm för att möta amerikanska stormaktsintressen.

Andra uppgifter som kommit fram den gångna vecka är att det funnits ett underrättelsesamarbete där USA har tillsammans med svensk personal tillåtits spionera på svenska medborgare. Allt med moderaternas Ask som tillskyndare.

Man kan ju undra i sitt stilla sinne om Sverige är med den nuvarande regeringen på väg att bli en delstat i den amerikanska unionen?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson