Vår beredskap är god, så var Per-Albin Hanssons besked till det svenska folket och inte minst till den omvärld som befanns sig i storkrig på morgonen den förste september 1939. Sverige skulle klara sig från krigshandlingarnas vansinne och överleva i sitt hörn hela krigets förlopp.
Per-Albin Hansson mål var att Sverige inte skulle bli en krigförande makt även om det skulle kosta både moral och anseende men det sparade liv och gjorde att vi klarade oss från krigets förstörelse.
Ända sedan krigsslutet har Sveriges politik att vara neutrala och stå utanför maktblocken genomalliansfrihet i krig stucket i ögonen på delar av borgerligheten. Sverige har lyckats manövrera sig fram under olika konflikter och klarat sig från att bli inblandade. Men nu verkar det vara slut med det.
Svenska soldater har vid flera tillfällen hamnat i strid med talibaner och därmed har också svensk trupp blivit ett mål för talibanerna. Men också i förlängningen ett legitimt mål för extrema muslimska fundamentalister grupperingar. Men därmed har också Sverige hamnat på samma sida som USA, Storbritannien i ett krig där nationsgränserna inte har någon betydelse.
Sedan Sovjets sammanbrott har Sverige rustat ner samtidigt som vi nu ser hur Ryssland visar upp en alltmer tydlig ambition att skaffa sig inflytande i Östersjön och över Europas framtid. Man gör det med hjälp av sina enorma energitillgångar där den aktuella och omstridda gasledningen genom Östersjön har en politisk och inte minst strategiskt betydelse.
Regeringen Bildt, förlåt Reinfeldt, har inte haft några problem att vara efterrättliga till de ryska behoven av tillgång till Gotland och hamn på svensk mark. Likaså den nedrustning som pågår där tyvärr hela det politiska etablissemanget har stirrat sig blinda på att Sovjet är borta men ser inte Rysslands ambitioner. Det är naturligtvis ett bekymmer med en utrikesminister som har haft eller har fortfarande stora ekonomiska intressen som sammanfaller med oljeindustrin och inte minst med ryska ekonomiska intressen. Likaså en statsminister som ser sig själv som en oåtkomlig kung Sol i EU-perspektiv samtidigt som Reinfeldts utrikespolitiska intresse och kunskap är synnerligen grunda.
De krafter i regeringen som vill att Sverige skall ansluta sig till NATO är samma krafter som nu nedrustar och gör Sverige beroende av NATO för vårt framtida försvar. Det svenska försvaret skall enligt den rådande försvarsdoktrinen ske utomlands i exempelvis USA-ledda aktioner i Afghanistan och varför inte i Irak eller ett eventuellt krig i Iran.
Per-Albin Hansson må kritiseras för mycket, men en sak är säker han hade Sverige och folkets intresse för sina ögon och därför även om det kostade på i vissa stycken höll oss utanför krigets elände och död. Den sittande regeringen och den rådande försvarsdoktrinen riskera istället att göra Sverige till en måltavla för både maktspråk och terrorism.
Fredsperioden som varat från 1814 kan snart vara historia i dubbel bemärkelse; Sverige kan nog så snart bli en krigsskådeplats och ansvaret för detta hamnar tungt hos regeringen Reinfeldt men även hos de blåögda politiker i oppositionen som vägrar eller inte vill se hoten som finns där.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
