En kommentar till Försäkringskassan

I dagens Aftonblad står att läsa om hur läkarintyg inte godkännes av Försäkringskassan för den sjuke skall prövas mot hela arbetsmarknaden och så länge det finns liv så finns det hopp eller hur?

Roland Janson, denne rabulist, kommenterar detta på sitt oefterhärmliga sätt:

“O ni Moderater uppe i det blå

som låter ert vatten över Försäkringskassan då och då

om ni väljare inte röstar och får fart på benen

så kommer Moderaternas droppar att urholka stenen.”

Dikt: Roland Janson ©

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto; vecka 36

 

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Tallin, juli 2009

Rock & Roll - helgen är inne!

Little Richard – Lucille

 

Trevlig helg!

Ingemar E. L. Göransson

Bondfångare och tjyv

Egentligen skulle man kunna beskylla Fredrik Reinfeldt för att vara en enkel tjyv och bondfångare. Hans sinne för taktik gjorde att han snodde inför förra valet arbetarrörelsens viktigaste begrepp och gjorde om dem till moderata ledord. Det nya arbetarpartiet, arbetslinjen, solidaritet, rättvisa är några av de begrepp som har hört till socialdemokratins viktigaste politiska ikoner men som då blev moderat politisk linje.

Egentligen är ju detta ett rent bondfångeri. Ett knep för att lura “konsumenten” att köpa “varan” moderaterna och deras nyliberala högerpolitik. För var ligger arbetslinjen i att med ekonomisk piska tvinga arbetslösa till att ta jobb på en osäker och i praktiken avreglerad låglönearbetsmarknad typ amerikansk ”working poor”.

Var ligger solidaritet att sänka undersköterskans skatt med några 100-lappar medan den högavlönade tjänstemannens skatt reduceras med tusenlappar.

Var är solidaritet när a-kassan havereras genom regelverk som gör att den solidariska finansieringen byts ut mot egenfinansiering efter modell marknadsmässig försäkring. Och var är rättvisan när den som behöver en ny utbildning för att komma in på arbetsmarknaden möts av stängda portar till Komvux och arbetsmarknadsutbildningar.

Arbetarpartiet som nu moderaterna kallar sig har inte en enda arbetare så långt ögat når ens i närheten av sin ledning. Det är istället höga tjänstemän, näringslivsfolk och politiska broilers alla med en genuin avsky för välfärdsstaten.

Och nu deklarerar Reinfeldt oblygt att han vill bli den nye Erlander. Kan synas patetiskt från ett parti som har envist kritiserat socialdemokratin för dess långa regeringsinnehav. En inom parantes gjord notering; ett i praktiken underkännande av folkviljan och demokratin.

Det kan också uppfattas övermaga att öppet basunera ut att vi moderater ska bli det nya statsbärande partiet. Det låter nästan som om den östtyske partichefen Ulbrecht har återuppstått från dödsriket och tagit plats i Reinfeldt kropp.

 

…ändock revolt

mot välfärdsstaten….

Men samtidigt är det logiskt. Reinfeldt och hans moderater har siktet inne på en omvänd reformpolitik. Reinfeldt, Borg och Littorin är regissörerna av en thatcherinspirerad revolt, stillsam, men ändock revolt mot välfärdsstaten som de som moderater (rättare högermän) avskyr så hjärtligt. Men moderata ledningsbunkern har också lärt sig av reaktionerna på Bildts och andras tidigare gammelmoderata skattegnäll som inte gick hem utan gjorde en nödvändig ”facelift” som gett moderaterna en annan image.

Så när Fredrik Reinfeldt lägger huvudet på sned likt en ledsen cockerspaniel så går det hem i stugorna. När moderatregeringen har sänkt skatterna med 85 miljarder så får det resultat givetvis. Vi får lite mer i plånboken men långsiktigt sjunker välfärdsstaten ner i den bottenlösa politiska och ekonomiska Marianergraven för att aldrig kunna bärgas.

Så när Fredrik Reinfeldt på den pågående partistämma utropar sig som den nye Erlander och moderaterna som det statsbärande partiet är det logiskt och inget att förvånas över. Men det innebär inte att det är mindre farligt och ett mindre hot mot det Sverige vi lärt oss leva i. Det är bara en bekräftelse på moderaternas verkliga avsikter – nedmonteringen av välfärdsstaten och förstärkande av marknadskrafterna ekonomiska och politiska monopol.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Regeringen är bakfull

- Helvete, vår politik skiter sig. Vi klarar inte av jobben. Mer än 100.000 fler arbetslösa än för ett år sedan och det blir värre säger de på AF. Anders vad ska vi göra innan alltihop ger oss en riktig snyting tillbaka.

-Jag vet inte, de lovade att de skulle ordna sig bara vi sänkte skatterna för alla dessa miljarder. Då skulle de bli fler jobb. (Panik i rösten.)

- Jag vet att det är att svära i kyrkan (tyst så inte Göran H. ska höra) – vad skulle sossarna ha gjort i samma läge?

- ????

- Men Anders vad är valet, vi måste göra något!!

- Freddie, vill du driva sosse-politik? (Anders B. ser närmast illamående ut). Men vad tusan, går det så går det. Vi har ju försökt att sno deras politik förut.

Replikskiftet ovan är naturligtvis fritt uppfunnen och inte direkt hämtad ur verkligheten, men något åt det här hållet kan ha skett i Rosenbad när Reinfeldt och Borg upptäcker att deras teorier inte stämmer med verkligheten.

Detta efter att ha närmast utraderat Komvux och arbetsmarknadspolitiken med arbetsmarknadsutbildning. Allt för att stampa fram den efterlängtade låglönearbetsmarknaden som skall pressa tillbaka löntagarna till det kapitalets fromma.

Reinfeldts politik liknar fyllot på lördagsmorgonen som måste tas sig ordentlig sup för att sluta skaka. Bakfyllan av Reinfeldts nyliberala för att inte säga thatcheristiska högerpolitik kommer nu. Det som fungerar hjälpligt i en högkonjunktur skiter sig rejält i en lågkonjunktur. Det är också högers ensidiga nyliberalism stora akilleshäl – den klarar inte att hålla måttet.

 

…..Reinfeldts politik

liknar fyllot på

lördagsmorgonen…..

23.000 nya utbildningsplatser låter kraftfullt men sanningen är att har redan tagit bort 54.000 så det är knappt en halv sup till återställare. 10.000 Komvux när samma regering har redan tagit bort var tredje som fanns.

Sedan nämns inte det faktum att få igång utbildningarna tar tid – det är inget som sker över en natt. Utbildningsplatserna, utbildningsorganisation, lärare, lokaler utbildningsanordnare allt detta finns inte i något jättelikt utbildningslager utanför Stockholm.

Det regeringen rivet ner kan inte sättas igång förrän om kanske 8 – 10 månader, i vart fall om vi ska döma från framkörningstiden för nya utbildningar som var under Kunskapslyftet. (Jag vet jag jobbade som samordnare på fackliga sidan då.)

Reinfeldts budgetpaket är lika trovärdigt som en nasare på Skänninge ”marken” som försöker kränga världens “bästa” disktrasa. Reinfeldts disktrasa/politik försöker nu torka upp katastrofen som tre år med hans regerings nyliberala högkonjunkturpolitik har ställt till med. Lika lite som nasaren på ”marken” lyckas lura någon lika lite kommer Reinfeldts bakfyllesup lura någon. Det kan inte vara kul att öppna partistämman idag.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Bild: SSU

Befriande klarspråk

Min grabb är medlem i Transport eftersom han pluggar för att bli flygmek. I och med att han är medlem i Transport så får han info från sin avdelning i detta fall 4:an i Linköping.

Transport är känt för att vara rakt på sak och inte smyga i buskarna med sina avsikter och åsikter. En högst befriande inställning – inget frökenlir här inte, vilket bekräftades av följande i det senaste numret av avdelningsbladet där man under rubriken ”Till dig som valt att inte vara medlem i facket” (i utdrag):

”Det måste vara skönt att gå till jobbet och veta att du inte är underbetald eftersom Dina arbetskamrater har sett till att Du har en skälig lön för ditt arbete.

(…) Du kan dessutom ta Dig en rast då och då, det har Du, Dina arbetskamrater att tacka för.

När de ändå var i farten , såg det till att göra Din arbetsplats säker, så att du inte skulle skada Dig (…).

Och du, Du måste väl ändå erkänna, att det är skönt med fem veckors semester, med lön för alla semesterdagarna. Och skulle du bli sjuk, Din stackare, så har Dina arbetskamrater sett till att Du får sjuklön och att det finns en företagsvård du kan vända Dig till.

(……) Du slipper att stå och jobba i t-shirt och jeans. Och Du slipper krossa dina tår, för dina arbetskamrater har ordnat gratis skyddsskor åt dig. (….)

Här ser du så omtänksamma Dina arbetskamrater är emot Dig. Det är bara synd att Du skiter i dom. När Du blir gammal och ensam, så kommer Du att minnas dina före detta kamrater. För det var ju de som fixat att du får en extra slant även nu, via avtalspensionen.

Hoppas Du får ett långt och lyckligt liv. Ont i ryggen kommer Du nog aldrig få, Du har ju ridit på andras ryggar hela tiden!!!

Hälsningar från dina arbetskamrater.”

…solidariteten gör

löntagarna starka…

Ursprungstexten är här något redigerad och är ett utmärkt exempel på klartext och vad fackets idé är – solidariteten som gör löntagarna starka nog att hävda sina intressen.

Talade facket klartext på detta sätt oftare skulle färre uppfatta facket som en myndighet utan förstå att facket är dess medlemmar och en organisation som bara kan få mer gjort än vad dess styrka tillåter.

Dvs. att man är många och att man är därigenom starka. Möjligen kan någon tycka att Transport i Linköping är för högljudda och har för råa röster för känsliga öron. Bra, höj rösten ett snäpp till - det behövs!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

(Fler foton från Transportarbetarnas värld finns här och här.)

Skyll inte fackens medlemstapp bara på Reinfeldt

Facken förlorar medlemmar och fortsätter att så göra. Man kan ta det på allvar och inse att det kommer långsiktigt få stora konsekvenser för den svenska modellen som den hittills fungerat med en lugn arbetsmarknad och få störningar vilket har varit till fördel för både löntagare och tillväxt. Den svenska modellen har helt enkelt tjänat samhället och samhällsutvecklingen väl.

Detta inser de flesta utan de få och mest gapiga nyliberala gaphalsarna. Erfarenheterna från andra länder där den fackliga organiseringen är väsentligt lägre kan knappast glädja någon utom de som vill se ett samhälle med kraftigt ökade klyftor och inte minst ökad politisk polarisering.

På frågan varför facken har tappat är det egentligen ingen som har ett enkelt svar. De tvärsäkra ledarskribenterna på högerdrakar som DN, SvD och inte minst basuneras ut sitt budskap – facket tillhör forntiden; ensam är stark och som inte är stark ska gå under i den heliga darwinstiska konkurrensens namn.

Från LO:s håll har man ett annat men tyvärr lika förenklat svar; det är regeringens försämringar av a-kassan, slopad avdragsrätt för avgiften som är svarte va5rför man tappar medlemmar. Tyvärr är även det lika endimensionellt som högers självklara och trovissa svar.

Att facken tappar har säkerligen många förklaringar. Man måste nog likt TCO-ordförande Sture Nordh en del av problematiken när han säger i LO-tidningen säger:

- ”Facket har misskött sig. Det finns all anledning till omfattande självkritik”. Nordhs insikt parat med det faktum att arbetsmarknaden har förändrats där osäkrare anställningsformer har dramatiskt ökat, fackens passivitet; oviljan att kanske ta de strider som är nödvändiga även om det inte alltid stämmer med vad som förväntas; brister i den fackliga aktiviteten; facket har kommit att uppfattas som en myndighet och många andra orsaker.

 

“..all anledning till

självkritik…”

Det finns en stämning av uppgivenhet hos en del fackligt aktiva. Som om lägre organisationsgrad inte går att ändra på. Vi ser hur exempelvis SACO-förbunden ökar och likaså att vissa TCO-förbund har lyckats om inte vända så bromsa upp den negativa trenden. LO-förbanden har ett problem och det är att inom servicebranscherna har aldrig organisationsgraden varit lika hög som inom industrin. Men nu sjunker den också inom industrin och inte minst inom offentlig sektor eller det som var offentlig sektor.

I Storbritannien finns ett förbund som har lyckats vända trenden rejält och det är sjöfolkets och spårvägsanställdas fack, RMT. Jag intervjuade deras generalsekretare för nästan ett år sedan. Bob Crow heter han och är en synnerligen karismatisk person. Crow svarade på min direkta fråga hur det gått till med att förbunden kartlade alla arbetsplatser där det fanns möjliga medlemmar, man sökte upp dessa på jobben, i hemmet eller på de pubar de gick eller varför inte på bussar och tunnelbanan.

RMT tar också fighten när det behövs. Förbundet är jämfört med svenska mått militant och kompromissar aldrig om sina medlemmars rättigheter. Förbundets funktionärer är alla valda och därmed också avsättningsbara om de missköter sig. Allt detta har inneburit att förbundet numera är brittisk fackföreningsrörelses ”golden boy” och det snabbast växande förbundet med numera gott och väl 50 % fler medlemmar än för fem år sedan. (Läs hela intervjun med Bob Crow här.)

Svensk fackföreningsrörelse må ha varit och kanske är fortfarande världens starkaste fackföreningsrörelse trots en negativ trend där man har tappat på två år 7 % vilket är en historisk negativ siffra som bara kan jämföras med tappet efter storstrejken 1909.

Även om högerpolitiken har bidragit till nedgången så har facken själva en inte oväsentlig del i utvecklingen. Bara att många uppfattar att facken är en slags myndighet är en varning om någon. Det behövs mer av den insikt som Sture Nordh uttrycker.

Det vore önskvärt om denna kom att omfattas även av LO:s ledning istället för att gömma sig bakom Borg och Littorin. Förnekelse är ingen bra väg att komma till insikt om problemet. Detta eftersom den sjunkande organisationsgraden är ett problem med långt mer komplicerade orsaker än vad ens Reinfeldts högerregering kan skyllas för.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson