Musik att lyssna på

Att sitta och jobba vid datorn gör att man kan lyssna på en massa bra musik och ibland mindre bra. Som en del kanske noterat har jag börjar recensera nya plattor på Kulturbloggen, ett kärt besvär, som jag gör så gärna. På sistone bland annat svenska band som Siena Root och the West Of Eden men även Mando Diao.

Här kommer några andra plattor som just nu spelas mycket av undertecknad:

Van Morrison ”Astral weeks – Live at The Hollywood Bowl (Listen to The Lion)

Jag var lite skeptisk varför ge sig på den makalösa mästerliga Astral Weeks” och framföra den live. Om Morrison hade inspirerats av Arthur Lee och framförandet av den likså mästerliga ”Forever Changes” som blev både artistiskt och publikt en succé.

Faktum är att Morrisons gestaltning av Astral Weeks fungerar alldeles utmärkt bra. Jag kan inte höra mig mätt på denna inre resa i Van Morrisons värld.

Screaming Jay Hawkins ”The Whamee 1953-55” (Rev-Ola)

R & B:s främste galning här I en samling med spar varav flertalet inte sett dagens ljus på 50 år. Givetvis finns en tidig version av hans klassiker ”I Put a Spell On You” och ”Baptize Me In Wine”. De här Grand och Gotham inspelningarna trodde nog de flesta var försvunna sedan länge, men icke så grabbarna på Rev-Ola har grävt fram den ur arkiven. Likså kryddat med tidgare inte utgivna inspelningar från Mercury – allt innan Hawkins log igenom senare på 1950-talet. Nödvändig musik som är så grymt bra! (Jäkla uttryck när det gäller skräck-rockaren som Alice Cooper och andra har sneglat åtskilligt på!

Raphael Saadiq ”The Way I See It (Columbia)

Måste erkänna jag vet inget om denne brilliant soulartist. Inledningsspåret ”Sure Hope You Mean It” är den bästa Temptations/Miracles-låten sedan Tamla-Motown blev bara slick och anpassat. En makalös röst, ett tight band och soul i klassisk mening som man bara faller för och vill lyssna mer och mer på.

Colosseum ”Valentyne Live” (Microphone)

En bootleg inspelad med bra ljudkvalitet med Colosseum från en konsert i Boston 1969. Jag såg Colosseum två gånger kring 1969-1970. Den ena gången var på klassiska Marquee på Wardour Street i Soho i London och den andra gången på Konserthuset i Göteborg. Bandet spelade sin blandning av brittisk R&B typ Graham Bond och ren jazz vilket gav den makalöse saxofonisten Dick Heckstall-Smith utrymme för sin musikalitet och hans improvisationer. Huvudnumret på den här plattan är ”Valentyne Suite” som ger bandets musiker fullt spelrum. Jag tror att inspelningen dock är från 1970 eftersom plattans spår är identiska med ”Valentyne Suite-plattan som spelades in på våren 1969.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Till sist Colosseum ”Valentyne Suite från Schweizisk TV i två delar:

 

Höst för Reinfeldts politik

Så här några dagar före den socialdemokratiska kongressen kommer dåliga nyheter för Fredrik Reinfeldt. Inte bara att media nu ägnar nästan allt utrymme åt den kommande kongressen så kommer flera nyheter som inte kan vara alltför välkomna i regeringskansliet.

"Den stora majoriteten företag upplever att arbetsmarknaden fungerar som den ska, men det är tydligt att handels- och tjänsteföretag har lättare än tillverkande företag att anpassa verksamheten efter konjunktur och efterfrågan, och att små företag har det lättare än stora", säger Ingela Hemming, SEB:s Företagarekonom i en kommentar till den enkätundersökning som SEB har låtit göras. (Se Dagens Industri)

För löntagarna i tjänstesektorn är det dock inte bara goda nyheter eftersom som Dagens Industri skriver idag förutom att små och medelstora tjänsteföretag anser att det är inga problem att hitta människor med rätt kompetens och att säga upp. För löntagarna är det däremot dåliga nyheter att över 50 procent av handels- och tjänsteföretagen har individuell lönesättning på företaget och knappt 25 procent har kollektivavtal.

Enligt en nu undersökning från SIFO så har tilltron till socialdemokraternas förmåga att klara jobben och bekämpa arbetslösheten ökat kraftigt sedan i somras. Ökningen är markant från 25 procent till 35 procent nu några månader senare. Vad som också är intressant att förtroendet när det gäller jobben sjunker för de övriga borgerliga partierna medan Moderaterna också har ökan men dock bara marginellt. De tveksamma har också sjunkigt kraftigt i o m denna nya undersökningen.

Inget av det ovan kan vara goda nyheter för Fredrik Reinfeldt och hans målsättning att representera det nya statsbärande partiet. Bilden av det pressade privata näringslivet kommer på skam och bilden av sig själva som arbetarpartiet får sig en törn när (S) rusar uppåt i opinionen på detta sätt. Dessa två undersökningar stärker oppositionen mot högerns politik och visar på att det håller på att ske en radikalisering av opinionen och en polarisering mellan höger och vänster.

Troligen är (S) möjliga väljare radikalare än partiet just nu men förhoppningsvis kommer partiet att närma sig sina väljare tydligare i och med jobbkongressen i Älvsjö.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto; vecka 44

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

London, oktober 2008

Skrämmande hat och fanatism

Under förra valrörelsen jobba jag på LO och jobbade bl.a. med LO-bloggen. Det var intressanta veckor som gav en inblick i den fanatism som fanns hos högeralliansens valarbetare.

Personangreppen och ryktesspridningen om enskilda socialdemokrater och fackligt aktiva socialdemokrater var på en nivå som man inte förväntar sig från s.k. skolade människor.

De nedanstående citaten kommer från en, för hans egen skull, anonym högeranhängare som är elev på Sveriges mesta internatskola; Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, och borde väl få lära sig lite hyfs, stavning, grammatik och uppträdande. Han uppträdde med sitt eget namn på en facebookgrupp som socialdemokratiska sympatisörer har skapat.

Risken eller sannolikheten för att det blir likadant den här gången, i den kommande valrörelsen är uppenbar då högerns agitatorer vet att vinner man inte september 2010 kan man inte från högerhåll slutföra sin samhällsomvandling eftersom man inte får fyra år ytterligare på sig.

Låt oss ta del av Sigtunaskolans Humanistiska Läroverkets elevens skrivande och konstatera är det detta som ingår i internatskolans utbildning som har haft både kung, rikemansbarn och överklasstelningar som elever genom åren så bevare oss för dem;

”D. R., D. R. ditt kommunistiska jävla svin! Du är en sån där trött kille med sjukt trötta föräldrar som stanna hemma från jobbet då det blev lite för mycket sprit dagen innan och vaknar upp med kräk i sängen. Trötta jävla svin som inte orkar göra ett redigt hantag. Du är precis som dom! Du chillade säkert sönder hela skolgången fick dina skitbetyg i skolan, provade på att skriva högskoleprov men det sket sig också och du insåg att du aldrig kommer komma någon vart. Nu bärsar du säkert med grabbarna varje helg och nöjer dig med en fet flickvän och bor i ett radhus i någon sliten förort med Abdul Jalahad som granne och ni kommer väldigt bra överens. Du avundas andras framgång för att de lyckas med det som du aldrig kunde uppnå och därför intalar du dig att du förtjänar en del av vad de åstadkommer. Det är sorgligt att vårt land domineras av trötta slitna människor som inte tar tag i sig själva eller tar ansvar för sina liv och lever som parasiter på folk som verkligen jobbar för saker i livet. Kul att se dig om 10 år i din 2:a med din sketna Saab 900 från -91. Ditt liv kommer se likadant ut och din karriärutveckling kommer vara likadan tills du pensionerar dig när du är 53 år av att du är "utbränd" som alla andra sossar. Sen så går du och klagar på överklassen för att du inser att de är allt du aldrig orkade bli och du inser att det är för sent för att förändra ditt liv...Hoppas dom rödgröna vinner, för din skull i alla fall...Sossehora!”

Lite senare i samma forum skriver sagde sympatisör:

”Typiska exempel på folk man hittar i socialdemokraterna, det sletna pubertala mobboffret, pedofilen/childnapper, killen som inte har lärt sig grammatik efter ha bott i Sverige i över 20 år och killen med dem bögiga kommentarerna. Ni vet att allt jag har sagt är sant så det är därför ni blir så upprörda. Sluta försöka försvara er med era dåliga comebacks som bara blir pinsamma. Ni vet att alla sossar helst bara lägger sig i sin nergångna soffa och sjukskriver sig år in och år ut. Patetiska människor!”

Jag ber om ursäkt för överklasstelningens språk, men tycker att det var av intresse att visa upp vilken inställning till underklassen som dessa har. Sossehatet är skrämmande och likaså den fanatism och låga nivå som de för den s.k. debatten på. Maken till bigotteri, klasshat och inskränkthet har jag sällan sett.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Fredag eftermiddag …after work

En rökare så det blir lite fart på helgen..

De här grabbarna kunde “boogie”

Trevlig helg!

Jul med Bob Dylan

Bob Dylan “Christmas In the Heart” (Columbia)

Att Bob Dylan numera gör precis som det faller honom in är väl ingen nyhet. Men att karl´n skulle ge sig till att göra en julskiva måste ha kommit som en överraskning för de allra flesta. För det var väl det sista man väntade sig i alla fall.

Men nu är den här och Dylan slänger sig med liv och lust över traditionella julsånger och faktum är att han gör det inte oäven även om Dylans röst inte passar direkt för julsånger. Alla artistinkomster på plattan går till ”World Food Programme” så bara det är ett skäl att skaffa sig Dylans julskiva.

Versionen av ”Little Drummer Boy” är faktiskt lysande; Dean Martins ”The Christmas Blues” sitter som en smäck medan andra spår blir mest fnissämnen som ”Here Comes Santa Claus”. Julhymnerna är dock inte Dylans starka sida som i ”O´Come All Ye Faithful” då Dylans begränsade röst blir alltför uppenbar.

Men faktum är jag tror att den här plattan kan bli en klassiker precis som Phil Spectors jul-platta från 1963. Men skönsång är det inte men man kan bara lyfta på hatten för Bob Dylans mod.

PS köper du de-luxe-varianten av plattan får du fem julkort – använd dom inte de kommer att bli en raritet!

Text Ingemar E. L. Göransson

Fler recensioner av andra plattor på Kulturbloggen.

Kampanjen mot LAS handlar om makt, inget annat

Arbetsgivarnas och högerns kampanj mot arbetsrättslagstiftningen fortsätter och verkar bli allt intensivare. Nu senast har Svenskt Näringslivs Stefan Fölster (Östgöta Correspondenten den 20 oktober) varit ute med sitt budskap att LAS ”plattar” till den unga generationen. Företagarnas regionchef i Östergötland, Leif Holm har likaså skrivit av sig i Motala Tidning (den 16 oktober) där budskapet är att LAS bromsar ungdomars möjligheter.

För inte alltför länge sedan var också de fyra borgerliga ungdomsförbundens ordförande i SvD (den 17 oktober) med budskapet att arbetsmarknadsminister Littorins syn på LAS var ”provocerande”. Sammantaget är den samlade ”visdomen” att LAS är ett elände och ett hinder för unga att få jobb. Detta trots att flera stora undersökningar och utredningar den senaste tiden har konstaterat det motsatta – det är inte LAS som är hindret utan att alltför många ungdomar lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg.

Även arbetsrättexperter som knappast kan skyllas för varken att gå i fackliga ledband eller vara (S)-märkta menar att LAS fungerar bra och är inte problemet. Så trots att SACO och TCO i aktuella utredningar och arbetsrättsjurister inte ger något stöd för varken Svenskt Näringslivs eller Företagarnas kampanj mot LAS fortsätter den.

Man kan undra varför? Ett svar kanske fanns i en ledare i Östgöta Correspondenten (den 4 september) där Marika Formgren skrev i ett ytterst ärligt ögonblick ”Turordningsreglerna i LAS försvårar för företagen, som inte får bestämma själva.” Här kanske vi har kärnan och vad kampanjen mot LAS egentligen gäller – arbetsgivarna vill inte dela med sig av makten, de vill enväldigt och utan förhandlingar precis som på den gamla goda tiden slå § 32 i huvudet på löntagarna och facket.

Kampanjen handlar helt enkelt om makt och inget annat. Eller som Företagarnas Leif Holm uttrycker sig i Motala Tidning (16 oktober); ”de som gör mest nytta ska få stanna kvar”, vilket var precis grundregeln innan LAS kom till. § 32 innebar att det var arbetsgivarens ord som var lag och arbetstagarna hade inget att sätta emot när godtycket rådde.

LAS är en skyddslagstiftning som kom till av ett enda skäl; att skydda äldre och för stunden kanske inte 100 procentigt presterande och produktiv arbetskraft. Tidigare med stöd i § 32 var det bara att visa på porten och säga tack för oss – du är inte välkommen längre.

Ett för den enskilde och samhället allt annat än acceptabelt sätt att behandla människor. Därför kom LAS till och därför måste arbetsgivarna idag förhandla vid personalförändringar. Därför måste numera arbetsgivaren presentera godtagbara skäl för uppsägning; arbetsbrist eller personliga skäl.

 

“….makten över

arbetsplatsen som hägrar…”

En ordning som har fungerat väl och skyddar mot godtycke och oskäliga uppsägningar. En bra och väl fungerande maktdelning där arbetsgivarna får ofta gehör för väl underbyggda argument och facket kan ta sina medlemmars intresse tillvara.

LAS är ingen stupstock och därför är lagen dispositiv, dvs. den är inte slagen i sten likt några Moses tio budord. Men, som Marika Formgren skrev, arbetsgivarna får inte bestämma själva utan måste ta hänsyn, precis som facket, till motpartens argument och förslag. Denna ordning garanterar en just behandling för den som drabbas – han eller hon har fått sluta p.g.a. rimliga orsaker som arbetsbrist. Vilket gör att det är lättare att gå vidare och få nytt jobb igen.

Stefan Fölster, Leif Holm liksom de fyra ungdomsförbundens ordförande vet detta, men makten lockar mer och en kraftigt försvagad arbetstagarpart som inte ens kan få komma till förhandlingsbordet skulle smaka mumma. Därför den fortsatta kampanjen mot LAS. Det är inte med omsorg om ungdomsgenerationen utan enbart den egna makten över arbetsplatsen som hägrar.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson