Musik under granen

Om en vecka är det julafton och det lär vara en del som kommer få julklappar i form av CD. De vanliga CD är ganska tråkiga men allt som ofta så tar sig bolagen i kragen och producerar plattor i form av boxar som är riktigt kul och bra. Här är några som är värda att ge bort som julklappar.

Thåström ”Be-Bop-A-Lula Hela jävla da´n (Sonet/Universal)

Singel-CD:n är en helt okay samling för den som inte har något med Sveriges främste rock-poet och särling. Men, skaffa boxen med ytterligare en CD med låtar som aldrig funnits ute förut. Denna plus DVD:n med en konsert från 2006 gör julen till en glädjens högtid för oss som gillar Thåström.

David Bowie ”David Bowie” (EMI)

Bowies första LP från 1969 är en legendarisk debut som inte var en debut utan den skedde 1967 på Deram i en lindrigt sagt ojämn platta. Men Philips-LP var lysande och gavs ut på nytt 1972 efter succén med Ziggy Stardust. Den här plattan har alltid varit en av mina favoriter med Bowie. Den är så lyskraftig innan pretentionerna har tagit över. Den nya utgåvan med en bonus-CD med tidigare ej utgivet material eller svårtåtkomligt dito är given under granen.

Frank Sinatra ”New York” (Reprise)

En maffig box med fyra CD, en för varje konsert plus en DVD. En värdig följeslagare till boxen med Las Vegas-material som kom för några år sedan. Vad ska man säga? Helt lysande, denne man var entertainer och MOR-sångarnas absoluta mästare. Det är så exakt och Sinatra har en förmåga att krypa in under skinnet på lyssnaren. Passa på att skaffa den innan den försvinner precis som Las Vegas-boxen.

Elvis Costello ”Live At The El Mocambo” (Universal)

Äntligen är denna energikick tillgänglig för alla och envar som vill skaffa den. Inspelad på en liten klubb i Toronto mars 1978 och gjord enbart för radiostationer i Kanada och USA men en del ex fann sin väg över till Europa och samlarmarknaden till fantasipriser. Platta med en Elvis Costello full av energi och ett The Attractions som skapar ett enormt tryck bakom Elvis C. Det här är Stiff-Costello, dvs innan han blev så förbaskat pretentiös som idag.

Elvis Presley ”Elvis At Stax” (King)

En skum platta som innehåller 15 spår från Stax-inspelningarna i oredigerade, dvs. inte kortade versioner utan de flesta låtar klockar in på 3 – 5 minuter istället för sedvanliga 2-3 minuter. Andra låtar är i alternativa versioner. Grymt bra och en Elvis i toppform. Jag hittade mitt ex i en liten skivaffär i Malmö här för leden.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Glöm inte FOLKAKTIONEN: För en välfärdsstat för ALLA! Skriv på uppropet och sprid det vidare!

Nervöst på Rosenbad

Det är nervöst på Rosenbad. Reinfeldt och hans högerallians känner att det gungar. Inte undra på. Normalt sett skulle ordförande skapet i EU gett extrapoäng men inte den här gången då regeringens eget agerande efter Laval-domen har istället ökat mångas skepsis mot EU.

Men det är nog inte det som är huvudorsaken till att högeralliansen tappar mark i opinionen utan några andra skäl. Alla självtillverkade och konsekvens av högerpolitiken.

Det första är att regeringen inte har klarat att bromsa arbetslösheten. Den har de facto inte försökt ens utan strategin har varit att spela ut de i jobb mot de arbetslösa. Taktiken kan ha slagit fel, i vart fall delvis, då alltfler upptäcker att a-kassan numera efter Littorins ingrepp är Europas sämsta.

Det andra misstaget är naturligtvis schabblet med sjukförsäkringen där regeringen kraftigt underskattat medborgarnas stöd för en sjukkassa som ger stöd och inkomst skydd vid sjukdom och där ett dribblande mot arbetslösheten inte accepteras.

Att nervositeten har ökar är det faktum att Reinfeldt själv har gått ut i flera intervjuer och mer eller mindre piskat upp sina egna ministrar samtidigt som han skyller på att EU har tagit för mycket av hans tid.

Vad han inte erkänner är de stora politiska misstag som hans regering gjort och den underskattning av det medborgerliga stödet för de generella välfärdssystemen.

DN skriver idag ”kanske går det i Sverige inte att vinna val och reformera trygghetssyst­emen”, vilket kan tolkas som ett erkännande av att borgerligheten har underskattat stödet för de generella välfärdssystemens princip i svensk politisk kultur och opinionen.

SvD är kritisk till Reinfeldt personligen på det sätt som högerpartiet ledare traditionellt får bära hundhuvudet när det går illa för högern. ”Nästa steg är att han kommer med framtidsidéer som låter som borgerlig politik istället för ännu en promemoria från finansdepartementet.” Kritiken från SvD:s ledarsida påminner redan nu om vad som laddades på sin tid mot Yngve Holmberg.

Jag har tidigare skrivet att Reinfeldt kan mycket väl gå från att varit hyllad ledare till att bli syndabock när högerns politik synas. Det är lätt att leda högerregeringar i högkonjunkturer men när det är kris brukar det gå åt helsicke.

Det är möjligt att lokaltidningen Östgöta Correspondenten har rätt när den igår skrev ”Får borgerligheten förnyat förtroende innebär det att socialdemokratins dominans är bruten – för alltid”. Med andra ord det är mycket som står på spel för regeringen och inte minst för Reinfeldt personligen.

En iakttagelse som i sig visar på nervositeten i borgerligheten. Frågan är, ska borgerligheten åter igen bara klara en mandatperiod och få gå med svansen mellan benen och ett totalt misslyckande?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Glöm inte

FOLKAKTIONEN: En välfärdsstat för ALLA!

Veckans foto; vecka 51

Dublin, februari 2009

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

En käftsmäll för Reinfeldt

Arrogans och underskattning är inget bra recept för politisk framgång. De välförtjänta käftsmällar som Reinfeldt och hans regering har fått i de två senaste opinionsmätningarna (SCB och SIFO) är ett tydligt bevis på detta.

Arrogansen hos ministrarna Husmark-Persson och Littorin har slagit tillbaka i de två opinionsmätningarna. Enligt SvD har Reinfeldt tappat 350.000 väljare. När Littorin försökte att i media komma undan sitt ansvar för a-kassans haveri var det inte trovärdigt eftersom samma media rapporterade om de oförberedda snabbt beslutade förändringarna av a-kassans regelverk i kombination med den snabbt ökande arbetslösheten var tillräckligt för att Littorins gloria skulle hamna på sned.

Nu kan en stor del av väljarna, t.o.m. LO-medlemmar och andra löntagare trots den djupa krisen säga sig själva ”det händer inte mig”, men någonstans finns det dock en krypande oro att arbetslösheten kan drabba vem som helst.

I det perspektivet blir försäkringskassesörjan ett väsentligt större problem att hantera politiskt. En s.k. ”reform” där alla oavsett hög- eller lågavlönad vet att vem som helst kan drabbas av sjukdom eller olyckshändelse enligt principen ”idag röd i morgon död”.

Kort sagt, vem som helst kan bli sjuk och det vet alla. Därav den dramatiska förändringen i opinionen. Sjukförsäkringen är heller ingen löntagarfråga som a-kassan utan en fråga för alla medborgare. Därför fungerar illa det politiska budskapet att svårt sjuka skall prövas mot hela arbetsmarknaden ett sällsynt illa valt politiskt budskap.

När minister Husmark-Persson visar också upp en totalt okänslig fysionomi i TV och tidningar samt en teknokratisk attityd så ger det en bild av den kallhamrade höger som Reinfeldt mödosamt försökt att tvätta bort. Frågan är också om hans uttalande i Aftonbladet i veckan (10 december) ”Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring” haft för påverkan.

Ett märkligt oförsiktigt och för alla del ärligt uttalande som visar på samma arrogans som hans ministrar visat upp och han gör samtidigt som han säger sig nöjd med sjukförsäkringen. Ett uttalande som skulle ha glatt Frank Baude, Lenin och Stalin. Ett uttalande som utan tvivel stärker bilden av moderaterna som ett högerparti utan empati eller kunskap om människors verklighet.

Högerregering har troligen gjort ett stort politiskt misstag. Det kan visa sig ödesdigert. Oppositionen leder helt plötsligt med stora siffror och SD hålls utanför att kunna påverka regeringsmakten. Socialdemokraterna har därför ett gyllene tillfälle att profilera sig som socialdemokrater och sluta snegla mot mitten.

Att leda med 12 procent 9 månader före valdagen kan synas betryggande men det vore att lura sig själv. Taktiken att inte stöta sig med mitten kan överges och partiet bör föra en tydligare och skarpare välfärdspolitik. En tydligare vänster som i Norge för det är vad som är framgångsreceptet och skulle troligen säkra en valseger då det skulle mobilisera de annars soffliggande löntagarna och missnöjesröstande sossar som annars kan tänka sig rösta på SD.

Det har heller inte varit till moderaternas och Reinfeldts fördel att vara EU-ordförande då skepsisen bland löntagarna har ökat i och med Laval-domen och AD:s märkliga retroaktiva lagtolkning. Tvärtom, det som har varit bra för EU uppfattas av alltfler som negativt för löntagarna.

Reinfeldts käftsmällar är en behövlig vitamininjektion i för socialdemokraterna och den röd-gröna oppositionen och är en möjlighet för partiet att återfinna sin själ. För Reinfeldt kan det vara början till slutet för varken arrogans eller underskattning av väljarkåren är ett bra recept för politisk framgång.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Skriv på UPPROP FÖR EN VÄLFÄRDSSTAT FÖR ALLA!

Fredag hela da´n

Då var det äntligen fredag och helgen står inför dörren. Vädret är uselt och inbjuder inte till att vistas ute. Alltså helgen lär väl bli mest inomhus.

Reinfeldt ska ha rött kort

Andra som borde vistas ute eller för att göra en usel s.k. radioövergång så borde regeringen Reinfeldt få ett stort rött kort. Inte bara för försäkringskasseeländet och behandlingen av sjuka som nu i framtiden skall lämpas över till Arbetsförmedlingen och där konkurrera med de starka friska och arbetslösa om de jobb som inte finns. Tala bluff och bedrägeri, nästan lika stort bedrägeri som med de s.k. coacherna som AF numera lägger arbetsförmedlingen på.

LO går i kamp med ljuslyktor

Ett annat rött kort borde LO få för när det för första gången sedan 2006 hörs något från LO-borgen så är det en annonskampanj för dryga miljonen i Metro där vi uppmanas att tända ett ljus för de arbetslösa. Ungefär lika äventyrligt och präglat av kämpalust som när organisationens ordförande höll förbön för ”de giriga” i Helgmålsringningen för något år sedan. Månne har LO samma annonsbyrå som Frälsningsarmén, å andra sidan den organisationen gör ju något konkret i alla fall. LO:s annonskampanj och ordförande Wanjas förbön lär i vart fall inte skrämma skiten ur varken Svenskt Näringsliv eller högern som regerar detta arma land.

Kvällspressen rotar i dyngan

Ytterligare ett rött kort är väl aktuellt för kvällspressen och dess vältrande i den äktenskapliga dygnhögen hos familjen Woods. Intressant kan tyckas att även miljardärer har problem av äktenskaplig form. Vem kan dock med själ och hjärta intresseras av detta dubbelmoraliska moras övergår mitt arma förstånd. Möjligen och uppenbarligen en kvällstidningsredaktör som inte har vettigare att skriva om.

Ny regering i sikte?

Ett grönt kort skall i alla fall utdelas denna fredag. Enligt SCB åker Reinfeldt och hans “härke” som vi säger här i Östergötland ut ur Rosenbad, dvs om den opinionsundersökning som presenterades nu i veckan. Den rödgröna oppositionen har prick 50 % av sympatierna för ögonblicket och är därmed med råge starkare än Reinfeldts högerallians.

Tyvärr kommer enligt SCB Sverigedemokraterna in i riksdagen vilket vore en skam för det innebär att för första gången i svensk politisk historia tar ett högerextremt parti säte i den folkvalda församlingen. Det klarade varken fascister eller nazister inte ens på 1930-talet.

Nej, nu får det vara slut med negativa vibbar – här är en lämplig låt att dra igång helgen med! (höj volymen!!!)

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Glöm inte att skriva under och sprida vidare på uppropet Folkaktionen för en välfärdsstat för ALLA !

Gruvstrejken 1969-70 gav hopp

(Foto: Lars Westman)

I dag för 40 år sedan gick gruvarbetarna i Malmfälten ut i strejk. De gjorde det för människovärdet och gjorde det när de inte längre såg några möjligheter att nå framgång och få förändringar till stånd.

Socialdemokraterna och LO togs på sängen och förstod inte först vad som skedde. Arne Geijer som var LO:s ordförande tyckte enligt hans memoarer att arbetarna var otacksamma som gick ut i en i och för sig olaglig vild strejk.

Socialdemokraternas ordförande Olof Palme insåg snabbare vad som höll på ske i det svenska samhället och vidden av gruvarbetarnas missnöje och det missnöje som arbetarklassen hyste vid slutet av 1960-talet.

Följden av gruvstrejken blev omfattande reformer av arbetslivet och ökat inflytande för löntagarna, arbetsmiljölagstiftning, LAS, FML, MBL och allt vad det hette.

De politiska reformerna innebar också att det skedde en radikalisering av samhället och att Sverige kom att utvecklas i en mer jämställd riktning och mot mer rättvisa.

Idag är missnöjet kanske lika stort som då, men hoppet om förändring väsentligt lägre. Löntagarna pressas från arbetsgivarna och inte minst från politikerna inom högern.

Motstånd och uppror likt gruvstrejken för 40 år sedan kommer alltid underifrån. Det kommer ofta oväntat och chockar överheten. Sverige behöver ett “uppror” – inte för att återställa samhället till vad det var före 2006 utan för att rekonstruera samhället och välfärdsstaten.

1969 stod jag ute på Avenyn i Göteborg och samlade pengar till gruvarbetarna. Gensvaret och solidariteten var enorm. Det mesta vi fick in var 100-lappar men massor av femmor och tior. Bössorna fylldes på någon timma. Gruvarbetarna gav hopp om förändring och återvunnet människovärde.

**********

(Foto Aftonbladet)

I mörka stunder när hoplösheten känns som värst brukar jag läsa Kent Andersson dikt Vingen och då känns allt lite lättare och modet återvänder.

VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med som blir till en börda för oss som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar skolmästare och alla dom praktiska, taktiska, nitiska, kritiska, anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna hade sagt: Du kan väl inte flyga! Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga med ett enda vingeslag pröva din flygförmåga så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge, en dröm, en längtan, en sång Tänk om våra vingar finge flyga tillsammans en gång!

Skriven av Kent Andersson

**********

Anslut dig – skriv på uppropet -  till FOLKAKTIONEN: EN VÄLFÄRDSSTAT FÖR ALLA

Text: Ingemar E. L. Göransson

Initiativ för välfärden

Idag har jag tagit initiativet till en namninsamling för en värdig välfärdspolitik. Länken är här. Hjälp gärna till att sprida den och samla in namn så det blir en stark röst för en välfärdspolitik som håller samman istället för att splittra.

“FOLKAKTIONEN: EN VÄLFÄRDSSTAT FÖR ALLA

Ända 1990-talets kris har den svenska välfärdsstaten successivt försvagats och urholkats. Politiska beslut för att rädda svensk ekonomin på 1990-talet betalades med försämring i välfärdens räckvidd. Dagens politik där arbetslösa, sjuka och pensionärer får betala fortsatta försämringar av välfärdens innehåll och möjligheter är orättvis och otillständig.

Vi som står bakom detta upprop vi vill se en politik där en välfärdspolitik till allas bästa ersätter dagens nyliberala marknadspolitik.

Konsekvenserna av de senaste decenniernas successiva försämringar och försvagning av välfärden har skapat kraftigt ökade klyftor mellan rika - fattiga; de med jobb - arbetslösa; friska – sjuka; infödda – immigranter; klyftor byggda på etnisk bakgrund och utbildning är andra sidor där vi nu ser klyftorna öppnas från en spricka till en enorma avgrund i samhället.

Vi ser hur rasism, frustration, desperation och en allt mer ökande fattigdom sprider sig i samhället. Vi ser med förfäran hur Sverige förvandlas till en land av Vi och Dom.

Det svenska samhället håller på att förvandlas till ett samhälle där den som saknar jobb, är sjuk, invandrare, ung eller pensionär ställs utanför. Välfärden och välfärdspolitiken är bara en skugga av vad som var tänkt.

Vi kräver en politisk kursändring.

Vi kräver att den sittande regeringen stoppar alla fortsatta försämringar i välfärden och av välfärdssystemen.

Vi kräver att den röd-gröna oppositionen ger ett bindande löfte att vid en valseger september 2010 återupprätta välfärdsstaten till att bli det ekonomiska och politiska kitt som kan hålla samman det svenska samhället.

För kontakt: valfardforalla@inbox.com  “

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson