Regeringen vill göra entreprenörer av oss alla. Tanken är att var och en skall ta ansvar för sin egen försörjning långt mer än vad man som anställd gör idag. Alltså, starta eget och staten får mindre kostnader för socialförsäkringar och välfärdssystemen när var och en själv tvingas fixa detta som sin egen.
Nu är steget till att bli egenföretagare väsentligt större än man kan tro. Det är inte bara att registrera in en firma, skaffa F-skattsedel och köra på. Inte, det handlar om att skaffa kunder till en ”produkt” som man aldrig vet i förväg om den är säljbar så att man kan få in en hyfsad inkomst.
En del har tur och många andra har mindre tur. Du måste ha buffertar, du får ge upp det där med 8-timmarsdagen och du måste inse att du jobbar dygnet runt. Mobilen måste vara på vardag som helg, dygnet runt i princip för svarar du inte när en möjlig kund – dvs. ett jobb dyker upp så riskerar det att försvinna lika fort som det dök upp som en möjlighet.
Det gäller att hela tiden vara på tå som man säger inom idrotten – det gäller att ta varje chans till ett möjligt jobb. Och ovanpå detta finns alltid oron för nästa månad, nästa kvartal, nästa halvår och för att inte tala om nästa år.
Än värre är naturligtvis om du pantsatt huset eller lånat stora pengar på banken för investeringar och ser hur tiden rinner iväg. Risken att ta av de avsatta skatte pengarna eller momspengarna till att betala löpande räkningar gör att du snart riskerar att hamna i en ekonomisk kvicksand.
Målar jag fan på väggen? Nej, jag tror inte det. För flertalet som väljer att gå från anställning till eget är det påtvingat, direkt eller indirekt, för att få en chans till inkomst.
Vart vill jag komma? Jo, jag tror inte att det är en bra lösning att försöka stampa fram ett eget företagande på det sätt som regeringen vill. Det är ingen bra lösning att använda eget företagande som en generell lösning av arbetslösheten.
För att klara sig måste den egenföretagande personen ha en speciell inställning till livet och till tillvaron. Man måste för det första ha något unikt ett erbjuda som ingen annan kan erbjuda och som det finns ett behov av oavsett om det är en vara eller en tjänst.
Man måste också ha hyfsade ekonomiska buffertar för att komma igång och för att klara perioder med sämre med jobb. Vidare måste man ha ett starkt psyke som klarar den eviga närvarande osäkerheten.
Jag startade eget för att jag vill vara fri och göra det jag ville de sista åren i yrkeslivet. Jag hade buffertar genom en överenskommelse med min tidigare arbetsgivare och en idé som jag trodde på. Likaså ett stort landsomfattande nätverk som kunde bli basen för min verksamhet.
Jag menar att regeringen och de som hyllar ”entreprenörerna” gör ett misstag – de inser inte att steget till eget företagande är enormt stort för de flesta.
Många har varken kunskap eller förmåga att klara det stora steget det innebär. Många har inte de ekonomiska resurserna och oftast inte det nätverk som kan bli grunden för verksamheten. Okunnighet och skuldsättning är ingen bra början för eget företagande.
Det finns stora fördelar med eget företag; du bestämmer själv, du styr din tid i högre grad, du behöver inte ta samma hänsyn som du gjorde som anställd men det finns andra, och för många, oöverstigliga problem.
Att vara entreprenör är inte bara att ha en F-skattsedel utan ett annat sätt att leva; på gott och ont, men framförallt är det ett helsickes jobb, mycket jobb, och en stress som måste hanteras för annars kan resultatet bli än värre än arbetslöshet – det kan bli ekonomisk katastrof och arbetslöshet.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
(Först publicerad på Du och jobbets blogg den 4 mars.)
