Dagens dummaste

Gudrun Schyman har tagit sig för att bränna 100.000 spänn i Visby. Att bränna stålar är en sak men att rent fysiskt bränna upp dom är bara idiotiskt, korkat och inte minst en ren provokation mot vanliga arbetande människor.

Bara en av alkoholångor fördunklat hjärna kan komma upp med ett så in i helvete korkat tilltag för att protestera mot löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Bara någon som har levt i en skyddad kupa utan kontakt med verkligheten kan ta sig till att elda upp 100.000 papp.

Blir nästa tilltag att bomba några banker för att de kvinnliga kassörerna har sämre lön än sina manliga kollegor? Bränna ner något sjukhus eftersom kvinnliga sjuksköterskor har sämre lön än manliga dito? Kanske det är dags för Fi att bli en 2010-talets feministiska stadsgerilla?

Det är banne mig inget kommunistiskt eller radikalt om nu något inbillar sig det i Schymans dumheter - bara brist på respekt för hur andra har det.

Hon bränner upp en halv årslön (efter skatt) för en undersköterska. Hon borde skämmas men jag är inte förvånad - vad var det Lenin sa radikalismen kommunismens barnsjukdom!! Uppenbarligen gäller det även feminismen i vart fall i Fi och Schymans tolkning. Om någon haft funderingar på att rösta på Fi innan det här borde de insett nu att tilltaget är en skymf mot alla  lågavlönade kvinnor!!

Text: Ingemar E. L. Göransson

En klassamhällets skola

Författarens skolkort ca 1960. (Fotograf okänd)

I en rapport från SCB som Lärarnas Riksförbund (LR) har beställt konstateras att elever från höginkomstfamiljer har genomsnittligt bättre betyg än elever från mer påvra ekonomiska villkor.

Namnet på LR:s rapport är talande för det klassamhällets skola vi har i Sverige; Rika barn lära bäst?. Den s.k. valfriheten med alltfler friskolor har gjort att dessa skillnader har ökat genom att det fria skolvalet har ökat skillnaderna.

LR:s ordförande Metta Fjelkner säger också att resultatet visar att alla föräldrar inte har möjligheten att vara aktiva väljande föräldrar. LR ifrågasätter också om det är så klokt att låta kommunerna ha ansvaret för skolan, utan menar i praktiken att staten åter tar över ansvaret för skolan.

Ylva Johansson (S) menar att orsaken är den ökade segregationen i samhället medan Jan Björklund menar att svaret ligger i för lite krav på eleverna från de fattigare hemmen.

För min del menar jag att varken Johansson eller Björklund ger en nöjaktig förklaring eller recept på hur problemet som Fjelkner pekar på.

Själv har jag erfarenhet av hur grundskolan och gymnasiet fungerar med sammanlagt 24 år plus mina egna år som elev som jämförelse. Dvs. den tid som mina ungar gått igenom den svenska skolan. Jag kan knappast säga att jag är imponerad av deras skoltid och den pedagogiska förmåga som har uppenbarats under dessa år.

(Inte heller var den gamla kravskolan något positivt för arbetarungar som undertecknad – med hälsning till Björklund.)

Det har varit för många oengagerade lärare som har uppträtt som om att deras yrkesval har haft främst tre skäl; juni, juli och augusti. Det har varit för mycket av ”same presidier as last year” och mycket lite av pedagogik som gynnat de missgynnade elevernas möjligheter.

En del går säkert att förklara med att kommunerna i sin besparingsiver behandlat skolan som vilken kommunal verksamhet likt vatten och avlopp. Fjelkner påpekar också att vi har fått 290 olika skolsystem i stället för ett.

Vi har den skola vi förtjänar, men inte den vi behöver och som eleverna förtjänar. Beslutet om kommunalisering var ett misstag, men även de brister i skolans abdikation som fostrare, men det löses inte med Jan Björklunds ökade skillnader och militära ordning.

Men den främsta orsaken till problemen som LR:s rapport pekar på är den s.k. friskolereformen – där vi numera har minst två, tre parallella skolsystem där de rika barnens föräldrar kan välja de bättre skolorna medan arbetarklassens ungar får acceptera nedgångna utslitna och oengagerade skolor i kommunal regi utan resurser.

1990-talets politik kommer alltså åter och biter oss i baken med full kraft likt en ilsken byracka. Nyliberalismens experiment har fått önskat resultat en skola för de som redan är etablerade medan arbetarklassen får betala med sämre möjlighet till utbildning och framtid.

Det vore bättre att diskutera detta istället för att likt Johansson säga självklarheter och Björklund ropa på militär disciplin.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Kosackval 2010?

Affisch från Högerpartiet 1928

Under förra valrörelsen, dvs. 2006, jobbade jag fortfarande på LO-kansliet och en av mina arbetsuppgifter var att jobba med LO:s valblogg. Jag rekryterade bloggare runt landet och skulle själv skriva varje dag.

Det var inga problem med varken att rekrytera eller skriva utan det stora problemet var den skitiga valrörelse som det blev.

Snart blev man varse det sossehat för att inte säga glödande klasshat som många av högerns agitatorer hade. Ett exempel på övertramp är ju bland folkpartiets data intrång men vi som jobbade med LO-bloggen fick känna av det förakt och rent ut sagt hat som präglade delar av högerns och alliansens valkampanj.

Själv blev jag beskylld för att ha tvingat min familj till ett nudistläger i Italien. Själv kunde jag väl ta det tjafset, men för mina barn var det mindre kul.

När Fredrik Reinfeldt i går höll sitt tal i Almedalen var det en signal om vad som skall komma. Här fanns föraktet för svaghet, för arbetslösa och sjuka och inte minst för ”sossar”.

Halvsanningar och rena lögner i ett tal som handlade inte om alliansens politik utan ett glödande hatisk attack på de röd-gröna. Om detta är tillsammans med den kampanj i smutskastning som sker från moderathåll mot Mona Sahlin så kommer valrörelsen 2010 inte bli bättre, tvärtom, än 2006.

Dags för ett nytt kosackval, måhända?

Text: Ingemar E. L. Göransson

Ingen preskription för mord från idag

I dag tas regel om preskription vid mord och dråp bort. Tidigare har en mördare kunnat bli straffri om inte åtal väckts inom 25 år. Men med dagens teknik och utvecklingen av DNA-analyser exempelvis så är det möjligt att långt senare kunna binda en mördare vid sitt dåd än vad som varit möjligt.

Vi har också sett hur grova brott lösts långt senare i både USA och England tack vare de nya möjligheterna som DNA bland annat gett idag. Men också hur tidigare dömda har i spektakulära rättegångar kunnat frias efter många år i fängelse.

Alltså det finns verkligen goda skäl för dagens lagändring. En del vad jag skulle vilja formalistiska kritiker menar att förutsägbarheten i lagstiftningen försvagas eller försvinner nu också de mord som inte har nått den tidigare 25-årsgränsen nu hamnar under de nya reglerna. Det innebär bl.a. att Palmemordet nu aldrig kommer att preskriberas. Men att kalla detta retroaktiv lagstiftningen är nonsens vill jag påstå.

För tänk efter, om X begick ett mord för 20 år sedan gjorde X detta med tanken att klarar jag min 25 år är jag fri. Osannolikt men även en motbjudande tanke att erbjuda en mördare en sådan utväg där X kan efter 25 år och en dag i offentlighet erkänna och inget händer.

Leif G.W. Persson menar att trots att äldre mord sällan löses så skall mördare om inte annat leva med sin skuld och man kan inte annat än hålla med. För det har varit motbjudande att det grövsta brottet av alla – mord – har varit i juridisk mening ”förlåtet” medan de efterlevande fått leva med ovissheten och sorgen för resten av sin jordiska vandring.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Semester – inte för alla

Ungefär två och en halv månad kvar till valet och semestertid. För oss som har jobb och semester vill säga, för de långt över 430.000 arbetslösa är det allt annat än semester. Förutom sysslolösheten, oron för ekonomin och osäkerheten om framtiden så finns hela tiden den gnagande känslan att inte duga till, att inte vara tillräcklig.

Kan man klandra alla Hans, Eva, Kalle, Stina, Ismael, Zfika, Muhammed och Gloria för denna känsla. Framförallt när det politiska budskapet från den sittande högerregeringen är att de inte försöker tillräckligt och därför ska straffas för att de inte har jobb precis som om det vore deras skuld att den ”moderna” kvartalskapitalismen inte förmår att hålla hela folket i arbete.

Än mer som samma ekonomiska doktriner som omfattas av regeringen förutsätter en s.k. balansarbetslöshet som skall se till att lönerna inte blir för höga då vi andra som har jobb ska hålla igen på våra krav allt med hoppet om att penningvärdet inte skall urholkas och våra besparingar inte påverkas negativt.

Om vi skärskådar arbetslösheten sedan 1950-talet finner vi ett märkligt sammanhang. När vi hade en låg arbetslöshet, vilket var fallet fram till ca. 1990 så var inflationen på högre nivå. Vem tjänade på det? Jo, arbetslösheten var ett marginellt problem och vi som löntagare de facto med inflationen solidariskt såg till att våra kamrater hade jobb.

Och tvärtom, vem förlorade på inflationen. De med finansiella värden – penninginstitutionerna, bankerna och arbetsgivarna som däremot fick betala väsentligt högre löner.

Efter 1990 blev den ekonomiska doktrinen att penningvärdet var det viktigaste att i den ekonomiska politiken försvara – inte att jaga bort arbetslöshetsspöket. Efter 1990 ser vi om vi ritar en graf hur arbetslösheten far upp med ett glatt skutt medan inflationen sjunker likt en sjunkbomb.

För oss som har semester kanske detta är inget vi tänker på. Men vi kanske borde göra det och inse att högerpolitikerna i alliansen ljuger när de säger att de vill jaga bort arbetslösheten från vår dagliga verklighet.

Ha en bra semester för om mindre än två och en halv månad är det val.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Summertime Blues

Midsommar – sommartid,

dags för lite ROCK & ROLL!!!

 

 

Glöm nu inte att lägga 7 blomster under kudden!!!

Trevlig midsommar!!/Ingemar E. L.

SD och den “svenska” kulturen

Äkta svensk enlig SD?

Sverige”demokraterna” vill ”skapa en stark majoritetskultur, att styra finansierade verksamheter till att uppmuntra människor att bli svenska”. Detta enligt en Johnny Skalin som uttalar sig i sitt partis namn. (Folkbladet 22 juni)

Det finns anledning att fundera på vad detta som vi ska se något förvirrade uttalande innebär. Om vi börjar med att fråga vad är den s.k. majoritetskulturen som JS talar sig varm för är. Den kultur vi har i Sverige är resultatet av påverkan från de människor som lever och bor i vårt land. Det innebär att den också successivt förändras genom att samhällsstrukturen liksom befolkningsstrukturen förändras över tid.

Vi påverkas naturligtvis genom det utbyte av idéer och influenser vi får genom kontakter med andra länder och andra kulturinfluenser. Så har det varit alltid. Det var så under den tidiga medeltiden, Gustav Vasas tid och under 1800-talets romantik liksom det är idag då bl.a. kommersiella intressen påverkar vår kultur.

Stora delar av det svenska språket har sina rötter i medeltidens tyska och ett allt starkare inslag av engelska. Gruvdriften lärde vi oss av bergsmän från Holland och Belgien. Skolväsendet kom ursprungligen från Arabien och utvecklades i den italienska katolska världen. Listan med influenserna som utvecklat Sverige kan göras hur lång som helst. Att här hitta det ursprungligt svenska låter sig inte göras för det finns knappast – inte ens vikingarna är speciellt svenska utan det var danskar, svenskar och norrmän.

En del kulturyttringar överlever på grund av sin kvalitet. Andra kulturyttringar p.g.a de tilltalar oss av en eller anledning och omfamnas av en folklig tradition vad det lider. Exempel på detta är Robin Hood-legenden.

Att som JS säga att de vill skapa en majoritetskultur låter sig sägas men vad är det, vad innebär majoritetskultur. Idag kan man tro att det är den anglo-saxiska kommersiella kulturen som de facto har sina rötter i Afrikas slavhandel och den amerikanska svarta befolkningens kultur.

Eller menar SJ den kultur som präglades av chauvinism och nationalistisk förvirrelse från 1800-talets punchverandor. Jag vill påstå att JS inte hinner ens bestämma vad som är en svensk majoritetskultur innan den har förändrats till något annat.

JS har också en märklig uppfattning om vad som är att vara svensk. Logisk och juridiskt sett är den som är svensk innehavare av ett svenskt medborgarskap. Då har det inget med kultur att göra. Eller menar JS att det är att vara svensk är något annat; kanske ljushyllt, blond och av kristen tro. I så fall beskriver JS och SD inget annat än det nazistiska rasidealet – den äkta ariern.

SD kulturuppfattning och Johnny Skalins insändare är inget annat än förvirrat och okunnigt prat kryddat med obehagliga associationer till mörka för att inte säga bruna krafter som var annat än svenska utan tyska, italienska och spanska i ett förgånget Europa.

Text: Ingemar E. L. Göransson