Med Sanna Carlstedt, Johan Johansson och berättare Ingemar E. L. Göransson
Måndag den 6 september
Linköping på Harrys kl 19.00 (dörrarna öppnar 18.00)
Arr: Ord & Kulturproduktioner tillsammans ABF, LO & Linköpings-Posten
Tisdag den 7 september
Norrköping på Laxholmskällaren kl 19.00 (dörrarna öppnar 18.30)
Arr: Ord & Kulturproduktioner tillsammans ABF, LO, Arbetets Museum & Folkbladet
Pris: 120 kr
Vad som är rättvist har under den sittande regeringen fått en ny definition. Jag väljer att publicera (efter benäget tillstånd) följande tre vittnesmål. Det här är berättelser ur det verkliga livet och inget annat. Kan någon påstå att politiken är rättvis när den får konsekvenser som dessa.
Eller, är det så att man får räkna med ett visst ”svinn” eller som Reinfeldts sa i vintras ”vid varje större samhällsförändring får man räkna med att det kommer människor i kläm”?
Kvinna, sjukpensionär
”Som sjukpensionär får jag 18.000 kr./ mån. Skatt på detta är 5.600 kr./ mån. Jag fick en skattesänkning för 2 år sedan på 200 kr. / mån. om det är någon som tycker att detta är rättvist så tala ut. Jag måste betala lika mycket som dom rika när jag går till affären. ”
Kvinna, sjukpensionär
”Jag har en vän som i år blev pensionär hon var hemmafru i 30 år. Hennes man arbetade. hon skötte hemmet 3 barn, när hon var 24 år fick hon diagnosen ledgångsreumatism & psoriasis. Då blev hon sjukpensionär. Efter 30 år som gift och efter skilsmässa och i dag som nybliven pensionär och hela tiden innan lever hon på 5.950 kr./ mån. efter skatt. Hon lever med en annan man idag annars skulle hon inte överleva. Får 250 kr. i bostadsbidrag också.”
Kvinna, arbetslös
”Efter skatt har jag, som har aktivitetsersättning, 125 248:- om året. Reinfeldt lär ha 125 000:- i jobbskatteavdrag. Återigen ser vi när borgarna har makten den "omvända Robin Hoodmetoden" Jobbskatteavdraget försvarades med att det skulle skapa mer jobb(???) Av vem? Nej, det är vi arbetslösa och sjuka som får betala höginkomsttagarnas skattesänkning. Vi får ju skylla oss själva när vi inte vill jobba! VAR? I årets valfläskande ska inget ges till arbetslösa eller sjuka. Vi har blivit "ickepersoner" För övrigt var det första gången för 4 år sedan jag hörde ordet "utanförskap".”
Så varför så förvånad över hur det blivit när det blivit som det var tänk, de som är arbetslösa, de sjuka och fattigpensionärer ska betala för oss andras skattesänkningar. Logik, ja, cyniskt ja, klasspolitik visst ,vad annars vad att vänta av en högerregering med Thatcher som förebild.
Text. Ingemar E. L. Göransson
Sex stycken foton tagna med en Iphone. Inte proffskvalitet men kameran i telefonen duger till snapshot, dvs. de flyktiga ögonblicksbilderna där en systemkamera eller t.o.m. en kompaktkamera skulle va stört möjligheten att fånga ögonblicket.
Foto: Ingemar E. L. Göransson
Från borgerligt håll har man sista dagarna visat upp ett sårat anlete. De borgerliga skribenterna har varit djupt upprörda över det oerhörda, i deras ögon, till som socialdemokraterna tagit sig för. Det finns ingen gräns för den kränkta min som har prytt ledarsidorna i exempelvis Expressen.
Skrattar hela vägen till banken
Rubrikerna har nästan liknat krigsrubriker ”Smutsigt” kallar Expressen det oerhörda tilltaget i dagens ledare.
Men vad är det som upprör så oerhört ända in i den borgerliga hjärtenerven. Jo, (S) har visat att exempelvis högavlönade som familjen Reinfeldt har fått en skattesänkning som motsvarar en årslön för en deltidsarbetande inom ett service yrke.
”Smutsigt” ”mobbning”, ”personangrepp” skriver de borgerliga skrivkulierna. Men varför, det är ju följden av högerpolitiken. Personer som Reinfeldt med sina höga inkomster tjänar på sin egen politik. Naturligtvis finns det egenintresse och inte minst ett klassintresse som är ideologiskt motiverat i den politik som högern bedriver.
Regeringens ideologiska grund menar att det måste vara skillnader och ökade skillnader mellan folk och fä. För betraktar man likt Margaret Thatcher samhället som ”Det finns inget samhälle det finns bara familjer och individer” så blir en politik som den som ger familjen Reinfeldt en skattesänkning på 125.000 kr per år full motiverad.
Att sedan det är arbetslösa, sjuka, pensionärer, immigranter och andra mindre lyckligt lottade som betala är helt i sin ordning.
Så varför krokodiltårarna? Man är helt enkelt väl medveten om att inser medborgarna kopplingen så får det konsekvenser. Därav, krokodilens tårar.
Text: Ingemar E. L. Göransson
Det diskuteras vitt och brett om de röd-gröna kontra högeralliansen. Det diskuteras vilket inflytande som eventuellt Sverige”demokraterna” kan få om de kommer in i riksdagen. Det är spekulationer och beräkningar om huruvida den och den rösten på olika små partierna är ”bortkastade” röster osv.
Vad man inte diskuterar lika högljutt är det ”parti” som är det tredje största i svensk politik och som är det största hotet mot ett regeringsskifte – soffliggarpartiet. Det kommer aldrig in i riksdagen, men det påverkar valutgången mer än vi kanske tror.
Partistrategerna vet detta och därför blir mobilisering den viktigaste enskilda åtgärden för de röd-gröna i valrörelsens slutskede. För det finns också ett klassperspektiv på soffliggarna. Det är ett klassparti kan man säga utan att överdriva.
Soffliggarna är mer förekommande bland LO-medlemmar än bland tjänstemän, det är fler soffliggare bland kortutbildade än bland akademiker, de är fler arbetslösa än väletablerade, det är fler fattiga än rika, de är hyresgästerna i större utsträckning än villaägare osv., Kort sagt, det är vanligare med soffliggare bland de naturliga (S) och (V)-väljarna än bland borgerligt sinnade väljare.
Varför röstar de då inte? Orsaken är bland annat att de ”inte känner igen politiken” som man säger. Politiken berör inte deras vardag utan politiken har i allt större utsträckning blivit en anpassning till en inbillad medelklass i storstäderna.
Socialdemokrater och även Vänsterpartiet har i sin jakt på marginalväljarna gjord en omvänd resa mot mitten jämfört med moderaterna och nu trängs de alla i en slags mittenfåra. I o m detta så har det som inte fick ske skett – de väljare som mest behöver en socialdemokratisk jämlikhetspolitik känner sig övergivna av den allt skränigare medelklassens krav på politikens innehåll.
Det här också en konsekvens av den samhällsbild som idag alla partier mer eller mindre har anammat – att medelklassen är politikens och samhällets ryggrad medan i denna världsbild marginaliseras den traditionella arbetarklassen som lever under villkor som inte liknar medelklassens förortsidyll eller storstadspuls.
I länder som Frankrike och Storbritannien har den här utvecklingen resulterat i en ökad högerextremism där de mest utsatta reagerar med att ta ut sin frustration på de som har det än värre. Den s.k. ”hunsades revolution” är högerextremisterna fotfolk. I Sverige har det istället blivit soffan – man vänder helt enkelt politiken ryggen då den inte längre talar om deras problem.
Jag träffade en metallare för någon vecka sedan. Han menade att valrörelsen har blivit obegriplig. Ingen diskuterar arbetslösheten, ingen diskuterar att 10.000-tals människor har ramlat ur välfärdssystemen och ingen diskuterar att Sverige har Europas sämsta a-kassa.
Valrörelsen består istället av frågor som på arbetsplatserna har ingen eller ringa betydelse; skattenivåer, förmögenhetsskatten, villaskatten, muslimska huvudbonader, könsneutrala toaletter och annat som inte berör arbetsplatsernas folks vardag.
Det finns inget icke-val i valet 2010. Antingen vinner högeralliansen och genomför sin marknadsliberala revolt mot välfärdsstaten eller så vinner de röd-gröna och börjar återupprätta välfärdsstaten. Det finns inget annat val, så enkelt är det.
Jakten in mot mitten i politiken är orsaken varför soffliggarpartiet avgör valet. Blir det större än i förra valet så kan inte de röd-gröna vinna då blir soffliggarna – som mest behöver politiken – högeralliansens bästa bundsförvanter. Högern vinner då på de röd-grönas tillkortakommande inte på egen styrka. Lyckas däremot främst socialdemokraterna mobilisera sina naturliga väljare då vinner de röd-gröna valet om 18 dagar.
Text. Ingemar E. L. Göransson
Resten av veckan blir det att vara på resande fot. Föreläsningar “Högerns revolt mot välfärdsstaten” i Köping (onsdag), Sala (torsdag) och en föreställning av “This Land Is Your Land” på Culturen i Västerås på fredag.
Välkommen!
Text: Ingemar E. L.Göransson
Vem sa att finanskrisen var slut?
Den ohämmade dygns- och kvartalskapitalismen har skördat ett nytt offer. Inte för det är synd om de spekulerande storägarna de kan ta smällen men ett antal småsparare har blivit påminda om det osannolika – en bank kan gå ikull i Sverige 2010.
Påminnelsen om paniken under 1930-talets ekonomiska depression är uppenbara. Likaså framstår Anders Borgs självsäkra påståenden om att krisen är över och allt är prima liv.
Idag vet vi verkligheten – HQ Bank har satts i likvidation för att de helt enkelt är konkursmässiga. Dvs. om spararna tar ut sina pengar klarar inte banken av att betala. Bättre kan inte det vansinniga i den totalt oreglerade finanskapitalismen beskrivas.
För när detta hände i USA med Lehman Brothers så innebar det den utlösande faktorn för den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Nu är HQ inte en storbank men bara det faktum att en bank i Sverige idag kan tillåtas göra konkurs är ett tecken på hur sjuk ekonomin är.
Spekulationsekonomin som vi lever i som baseras i mångt och mycket på imaginära värden istället för varuproduktion är en omöjlighet på längre sikt. Kraschen kommer, kanske inte nu, men den kommer för den bygger på värden som inte existerar utan på förmodade värden.
En regering borde bygga sin politik på att grundvalen för samhället är varuproduktion inte spekulation i tänkta eller förväntade värden. HQ Bank är bara ett symptom på en värre och allvarliga sjuka – den destruktiva kvartalskapitalismen.
Text: Ingemar E. L. Göransson
