“En betraktelse utan balans och rättvisa”

Vad hände med hans drömmar?

Jag tänker inte vara rättvis, analyserande eller balanserad i detta inlägg. Jag tänker inte resonera si eller så heller. Jag tänker inte eller hyser målsättningen att ingen skall kunna känna sig illa vid mods när han eller hon läst detta.

Jag tänker helt enkelt uttrycka den ilska och avsky jag känner för det som sker och den feghet som präglar det politiska etablissemanget som varken reagerar eller säger att nu får det banne vara slut.

Jag läste idag i Aftonbladet om Marie, 34 år gammal som tvingas leva på 1800 kr för att hon är svårt sjuk. Jag läste häromdagen om Maria som står mitt i livet, men är dödsmärkt av cancer. Inte heller hon har rätt till sjukförsäkringen.

Jag läser om människor som tar sitt liv i förtvivlan över vad som skett med samhället och den devalverade sjukförsäkringen och bemötandet från Försäkringskassan. Enligt uppgift är det minst 50.000 som hamnat utanför välfärdsstatens hägn.

Jag läser om den 24 åriga kvinnan som avled i Kimstad när X2000 kolliderade med en arbetsmaskin. Jag kommer ihåg snöskottaren som blev överkörd av tåget på ”min” station i Linghem i vintras. Jag läser om Strukton Rail som är företaget som är entreprenör som tar in andra entreprenörer i en oändlig kedja där ansvaret och säkerhetstänkandet avtar med avståndet till staten.

Jag ser bilderna på den demente gamlingen i blöja som förvirrat och i ångest går omkring på natten i den obemannade låsta avdelningen.

Jag läser om hur internernas mat kostar mångdubbelt mot vad skolelevernas kostar.

Jag ser hur den tidigare gemensamma välfärdsstaten har förvandlats till en marknadsplats där den med de starkaste nyporna, spetsigaste armbågarna och största käften tar sig fram till täten. Där nyliberalismens marknadsevangelium också har blivit högsta och allenarådande sanktionerade sanning.

Men jag läser också om hur Fredrik Reinfeldt vill göra Sverige till ett skatteparadis för låginkomsttagare – inte ett samhälle där de får bättre villkor. Jag läser om hur han uppmanar arbetslösa ungdomar att skaffa sig en utbildning samtidigt som hans regering har gett vuxenutbildningen ett alexanderhugg efter att den privatiserade klass-skolan har fått en storstilad comeback.

Fredrik Reinfeldt och hans gelikar är charlataner och bondfångare. De är hämndlystna plundrare och oligarker som själ stort och smått i det raserade folkhemmet. Allt medan många, alltför många står bredvid och tittar på måhända med hoppet att kunna sno åt sig några smulor av stöldgodset för egen räkning.

Jag ser och läser allt detta. Jag upprörs och rörs. Jag blir förtvivlad och förbannad. Jag förvånas, men inte förvånas. Jag undrar hur i hela helvetet kunde det bli så här och vart tog välfärdsstaten vägen. Hur kunde arbetarklassen och det arbetande folket så totalt tappa taget? Och hur kunde medelklassen tillåtas ta över den politiska dagordningen och förpassa våra drömmar till övriga frågor utan beslutsrätt.

Jag skäms för att det blivit ett samhälle där de svagaste får ta skiten för att de starka, de rika, de ”fina” och ”duktiga” och dugliga ska kunna leva sina liv i ökat överflöd utan tanke på att dela med sig.

Den svenska välfärdsstatens tornur står på kl 23.55. På söndag kväll kan det vara slut med drömmen om ett samhälle där alla fick plats riskerar att få uppleva högerns och kapitalets revolt mot välfärdsstaten fullt ut under den kommande mandatperioden.

Då kommer också den välfärdsstat och drömmen om en bättre värld och som Per-Albin Hansson beskrev sålunda att riskera att försvinna för gott:

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andres bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skall detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skiljer medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttne och utarmade, plundrare och utplundrade.”

Per-Albin Hansson Första maj 1928

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Ett hundliv

Veckan som gick bestod av en massa jobb. Tre föreställningar av “This Land Is Your Land”, två föreläsningar “Facket och framtiden” och tillsammans med Roland Janson “Den korsfäste arbetaren”.

För att fira detta samt att undertecknad har blivit hundägare på nytt så kommer här ett antal hundlåtar eller låtar med hundtema!

Erina

Först ut George Fame med “The Dog” från klassiska “R & B at The Flamingo”

Memphis störste showman här i en unik liveversion av hans mest kända låt:

Originalet till Streaplers hit från 1963:

Hur skulle det vara med Hound Dog Taylor: (en av få filmer som finns med honom faktiskt!)

Originalet till Hound Dog:

Och givetvis ELVIS!!!!

Text och research: Ingemar E. L. Göransson

This Land Is Your Land – En musikalisk resa i Pete Seegers Amerika

Med Sanna Carlstedt, Johan Johansson och berättare Ingemar E. L. Göransson

Måndag den 6 september

Linköping på Harrys kl 19.00 (dörrarna öppnar 18.00)

Arr: Ord & Kulturproduktioner tillsammans ABF, LO & Linköpings-Posten

Tisdag den 7 september

Norrköping på Laxholmskällaren kl 19.00 (dörrarna öppnar 18.30)

Arr: Ord & Kulturproduktioner tillsammans ABF, LO, Arbetets Museum & Folkbladet

Pris: 120 kr

Högerpolitiken blev som den var tänkt

Vad som är rättvist har under den sittande regeringen fått en ny definition. Jag väljer att publicera (efter benäget tillstånd) följande tre vittnesmål. Det här är berättelser ur det verkliga livet och inget annat. Kan någon påstå att politiken är rättvis när den får konsekvenser som dessa.

Eller, är det så att man får räkna med ett visst ”svinn” eller som Reinfeldts sa i vintras ”vid varje större samhällsförändring får man räkna med att det kommer människor i kläm”?

Kvinna, sjukpensionär

”Som sjukpensionär får jag 18.000 kr./ mån. Skatt på detta är 5.600 kr./ mån. Jag fick en skattesänkning för 2 år sedan på 200 kr. / mån. om det är någon som tycker att detta är rättvist så tala ut. Jag måste betala lika mycket som dom rika när jag går till affären. ”

Kvinna, sjukpensionär

”Jag har en vän som i år blev pensionär hon var hemmafru i 30 år. Hennes man arbetade. hon skötte hemmet 3 barn, när hon var 24 år fick hon diagnosen ledgångsreumatism & psoriasis. Då blev hon sjukpensionär. Efter 30 år som gift och efter skilsmässa och i dag som nybliven pensionär och hela tiden innan lever hon på 5.950 kr./ mån. efter skatt. Hon lever med en annan man idag annars skulle hon inte överleva. Får 250 kr. i bostadsbidrag också.”

Kvinna, arbetslös

”Efter skatt har jag, som har aktivitetsersättning, 125 248:- om året. Reinfeldt lär ha 125 000:- i jobbskatteavdrag. Återigen ser vi när borgarna har makten den "omvända Robin Hoodmetoden" Jobbskatteavdraget försvarades med att det skulle skapa mer jobb(???) Av vem? Nej, det är vi arbetslösa och sjuka som får betala höginkomsttagarnas skattesänkning. Vi får ju skylla oss själva när vi inte vill jobba! VAR? I årets valfläskande ska inget ges till arbetslösa eller sjuka. Vi har blivit "ickepersoner" För övrigt var det första gången för 4 år sedan jag hörde ordet "utanförskap".”

Så varför så förvånad över hur det blivit när det blivit som det var tänk, de som är arbetslösa, de sjuka och fattigpensionärer ska betala för oss andras skattesänkningar. Logik, ja, cyniskt ja, klasspolitik visst ,vad annars vad att vänta av en högerregering med Thatcher som förebild.

Text. Ingemar E. L. Göransson

Iphonebilder 1.

Sex stycken foton tagna med en Iphone. Inte proffskvalitet men kameran i telefonen duger till snapshot, dvs. de flyktiga ögonblicksbilderna där en systemkamera eller t.o.m. en kompaktkamera skulle va stört möjligheten att fånga ögonblicket.

Foto: Ingemar E. L. Göransson

Varför krokodiltårarna?

Från borgerligt håll har man sista dagarna visat upp ett sårat anlete. De borgerliga skribenterna har varit djupt upprörda över det oerhörda, i deras ögon, till som socialdemokraterna tagit sig för. Det finns ingen gräns för den kränkta min som har prytt ledarsidorna i exempelvis Expressen.

Skrattar hela vägen till banken

Rubrikerna har nästan liknat krigsrubriker ”Smutsigt” kallar Expressen det oerhörda tilltaget i dagens ledare.

Men vad är det som upprör så oerhört ända in i den borgerliga hjärtenerven. Jo, (S) har visat att exempelvis högavlönade som familjen Reinfeldt har fått en skattesänkning som motsvarar en årslön för en deltidsarbetande inom ett service yrke.

”Smutsigt” ”mobbning”, ”personangrepp” skriver de borgerliga skrivkulierna. Men varför, det är ju följden av högerpolitiken. Personer som Reinfeldt med sina höga inkomster tjänar på sin egen politik. Naturligtvis finns det egenintresse och inte minst ett klassintresse som är ideologiskt motiverat i den politik som högern bedriver.

Regeringens ideologiska grund menar att det måste vara skillnader och ökade skillnader mellan folk och fä. För betraktar man likt Margaret Thatcher samhället som ”Det finns inget samhälle det finns bara familjer och individer” så blir en politik som den som ger familjen Reinfeldt en skattesänkning på 125.000 kr per år full motiverad.

Att sedan det är arbetslösa, sjuka, pensionärer, immigranter och andra mindre lyckligt lottade som betala är helt i sin ordning.

Så varför krokodiltårarna? Man är helt enkelt väl medveten om att inser medborgarna kopplingen så får det konsekvenser. Därav, krokodilens tårar.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Ska de besvikna avgöra valet

Det diskuteras vitt och brett om de röd-gröna kontra högeralliansen. Det diskuteras vilket inflytande som eventuellt Sverige”demokraterna” kan få om de kommer in i riksdagen. Det är spekulationer och beräkningar om huruvida den och den rösten på olika små partierna är ”bortkastade” röster osv.

Vad man inte diskuterar lika högljutt är det ”parti” som är det tredje största i svensk politik och som är det största hotet mot ett regeringsskifte – soffliggarpartiet. Det kommer aldrig in i riksdagen, men det påverkar valutgången mer än vi kanske tror.

Partistrategerna vet detta och därför blir mobilisering den viktigaste enskilda åtgärden för de röd-gröna i valrörelsens slutskede. För det finns också ett klassperspektiv på soffliggarna. Det är ett klassparti kan man säga utan att överdriva.

Soffliggarna är mer förekommande bland LO-medlemmar än bland tjänstemän, det är fler soffliggare bland kortutbildade än bland akademiker, de är fler arbetslösa än väletablerade, det är fler fattiga än rika, de är hyresgästerna i större utsträckning än villaägare osv., Kort sagt, det är vanligare med soffliggare bland de naturliga (S) och (V)-väljarna än bland borgerligt sinnade väljare.

Varför röstar de då inte? Orsaken är bland annat att de ”inte känner igen politiken” som man säger. Politiken berör inte deras vardag utan politiken har i allt större utsträckning blivit en anpassning till en inbillad medelklass i storstäderna.

Socialdemokrater och även Vänsterpartiet har i sin jakt på marginalväljarna gjord en omvänd resa mot mitten jämfört med moderaterna och nu trängs de alla i en slags mittenfåra. I o m detta så har det som inte fick ske skett – de väljare som mest behöver en socialdemokratisk jämlikhetspolitik känner sig övergivna av den allt skränigare medelklassens krav på politikens innehåll.

Det här också en konsekvens av den samhällsbild som idag alla partier mer eller mindre har anammat – att medelklassen är politikens och samhällets ryggrad medan i denna världsbild marginaliseras den traditionella arbetarklassen som lever under villkor som inte liknar medelklassens förortsidyll eller storstadspuls.

I länder som Frankrike och Storbritannien har den här utvecklingen resulterat i en ökad högerextremism där de mest utsatta reagerar med att ta ut sin frustration på de som har det än värre. Den s.k. ”hunsades revolution” är högerextremisterna fotfolk. I Sverige har det istället blivit soffan – man vänder helt enkelt politiken ryggen då den inte längre talar om deras problem.

Jag träffade en metallare för någon vecka sedan. Han menade att valrörelsen har blivit obegriplig. Ingen diskuterar arbetslösheten, ingen diskuterar att 10.000-tals människor har ramlat ur välfärdssystemen och ingen diskuterar att Sverige har Europas sämsta a-kassa.

Valrörelsen består istället av frågor som på arbetsplatserna har ingen eller ringa betydelse; skattenivåer, förmögenhetsskatten, villaskatten, muslimska huvudbonader, könsneutrala toaletter och annat som inte berör arbetsplatsernas folks vardag.

Det finns inget icke-val i valet 2010. Antingen vinner högeralliansen och genomför sin marknadsliberala revolt mot välfärdsstaten eller så vinner de röd-gröna och börjar återupprätta välfärdsstaten. Det finns inget annat val, så enkelt är det.

Jakten in mot mitten i politiken är orsaken varför soffliggarpartiet avgör valet. Blir det större än i förra valet så kan inte de röd-gröna vinna då blir soffliggarna – som mest behöver politiken – högeralliansens bästa bundsförvanter. Högern vinner då på de röd-grönas tillkortakommande inte på egen styrka. Lyckas däremot främst socialdemokraterna mobilisera sina naturliga väljare då vinner de röd-gröna valet om 18 dagar.

Text. Ingemar E. L. Göransson