Återupptäck # 11; John D Loudermilk

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

När jag var så där 11 år så hörde jag en låt på Radio Luxemburg som fastnade av någon anledning. Den var tilltalande på ett närmast barnsligt sätt. Låten var John D. Loudermilk ”Language Of Love”. Vad jag då inte visste var att redan då var Loudermilk en etablerad låtskrivare med ett antal hits på sitt CV ”Sitting In The Balcony” (Eddie Cochran), ”Ebony Eyes” (Everly Brothers) och ”The Great Snowman” och ”Let´s Think About Living” (båda med Bob Luman) för att nämna några av hans låtar.

Nästa gång som hans namn dök upp vid min horisont var 1965 när The Nashville Teens fick en jätte hit med ”Tobacco Road” och sedan även med ”Google Eye” samtidigt som Marianne Faithfull Faithfull slog till med ”This Little Bird”. Alla skrivna av Loudermilk.

Vem är då John D. Loudermilk? Född i den amerikanska mellanvästern 1934 och kusin med Ira & Charlie Louvin, dvs. The Louvin Brothers (legendarisk rootmusic-duo). Började redan på 1950-talet skriva låtar och genom jobb på den lokala radiostationen blev uppmärksammad.

Varför är då Loudermilk så intressant? Orsaken är att han är en särling i sitt låtskrivande. Han lyckas att kombinera poplåten respektive det lilla treminutersformatet med social kommentar utan att bli flåshurtig. Han beskriver med stor kärlek den amerikanska småstaden och dess värld på ett sätt så att varje låt blir en liten novell.

Ibland skapar han låtar som ”Tobacco Road” som bättre än någon annan beskriver slum och dess levnadsvillkor. Inte undra på att den har spelats in av artister från Jefferson Airplane to Lou Rawls och alla däremellan.

I “The Lament Of The Cherokee Reservation Nation” ges en insiktsfull ögonblicksbild av livet i reservatet. Ibland är han rent av rolig som i ”Road Hog” om vägproppar som hindrar trafiken, ironisk som i ”Doctor Casey” som driver med TV-serier; ”The Bully Of The Beach” om spännarnissarna på stranden osv.

Några plattor som är väl värda att skaffa är:

Blue Train (Bear Family) som innehåller alla välkända låtar och hits. Valuta pengarna lindrigt sagt.

The Open Mind (Omni) som egentligen består av tre RCA-LP som Loudermilk spelade in på 1960-talet. The Open Mind har beskrivits som ett psychedeliskt mästerverk, men snarare är det en lågmäld kommentar om ”the state of the nation” i slutet 1960-talet med kriget i Vietnamn, medborgarrättsrörelse och allt mer infekterad politisk situation i USA. Inga stora ord utan en vänlig men inte för den skull otydlig samhällskritik.

De två andra LP på CD:n är ”Suburban Attitudes In Country Verse” och ”Bizarre Collection Of The Most Unusual Songs” är inte sämre de heller. Den förstnämna är ett brilliant stämningsläge av den amerikanska småstaden, absolut underbar platta som i sin milt framförda stillsamma ironiska ton värmer.

Den sistnämna innehåller bland annat senare välkända ”The Lament of The Cherokee Reservation Nation” mer känd som ”Indian Reservation” som kanske är den mest dräpande kritiken av de eländiga villkor som den amerikanska ursprungsbefolkningen lever under.

En sista platta att rekommendera är ”Volume One- Elloree” (WB) som känns som en improviserad privat spelning där flera av hans välkända låtar görs i nya akustiska versioner. Varm och intim platta som bara finns på vinyl. Jag överförde min LP till CD vilket var tur för LP har försvunnit sedan år tillbaka.

(En sanslös sida där ALLT om Loudermilk finns här)

Här är ett par klipp från youtube.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Torsk för (M)

 

Redan igår fanns uppgifter på olika ställen på nätet och rykten om den verkliga orsaken till Littorins avgång. I dag publicerar Aftonbladet en intervju med en f.d. prostituerad som hade Littorin som ”kund”.

Att det var något graverande som låg bakom Littorins avgång i veckan stod klart för de flesta – inte bara för på det sätt det skedde utan på det sätt regeringen och moderaterna hanterade avgången.

Om det hade handlat om Littorins familjekris varför sudda ut alla spår av honom från regeringens hemsida, ta sin hand ifrån honom och inte ens beklaga avgången. Reinfeldt hade inte ett enda uppskattande ord om den man han hade utnämnt som sin arbetsmarknadsminister och som tillhört hans innersta krets ända sedan MUF-tiden. Inte ett uppskattande ord!

Nu när Aftonbladet publicerar det man har så framstår Reinfeldts försök att ta sin hand från Littorin som förståligt. Att få en prostitutionsaffär på halsen mitt i valrörelsen när det är bra några månader kvar innan valdagen måste framstå som en mardröm.

Men räcker ett sexköp för fyra år sedan för att regeringen och moderaterna skall reagera så dramatiskt egentligen. Ur deras perspektiv är ju detta historia nu. Klandervärt, straffbart, besvärande och ett moraliskt moras, men den närmaste sovjetiska utsuddningen av historien gör att det finns anledning att undra om det inte finns mer bakom än vad ögat ser.

Än mer besvärande uppgifter.

 

“….vad visste Reinfeldt….”

Affären ställer ett antal frågor som måste besvaras, frågor som handlar om delvis om vem som visste vad och om det finns mer i det här än vi vet just nu.

Den första frågan som ställer sig är var det en engångshändelse när Littorin köpte sex eller var det början på en händelsekedja som sträcker sig in under den tid då han var minister. Skälet att den frågan måste få ett svar är flerfaldig. Det finns ihärdiga uppgifter om att det skall funnits en koppling mellan kapten Klänning; Göran Lindberg, vilket skulle tyda på att det enstaka besöket blev en vana. Vilket är i och för sig inte ovanligt bland torskar, har de en gång börjat kan de inte sluta.

Den andra frågan är hur mycket kände Reinfeldt till. Kände han till Littorins sexköp när han utnämnde honom till minister vilket ger ett betyg åt hans omdöme. Ett omdöme vilket det tidigare har kunnat vara anledning att ifrågasätta. Än mer, fortsatte Littorin att köpa sex som minister och kände Reinfeldt eller andra inom den moderata kretsen till detta. Frågan är berättigad då det i Göran Lindberg-utredning skall figurera en minister enligt uppgifter från flera håll.

Det tredje frågan är en rent moralisk fråga. Littorin som med viss moralisk indignation har haft synpunkter på hur arbetslösa hanterar sin arbetslöshet. Bara de söker fler jobb så löser det sig. Implisivt; arbetslösa orsaker sin arbetslöshet och är av princip lata.

Aftonbladets publicering av det verkliga skälet till Littorins avgång ställer fler frågor än vad det besvarar.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Ännu mörkare moln (M)

Fredrik Reinfeldt (m), svart barnflicka

Anders Borg (m), narkotikabrott, svart arbetskraft

Maria Borelius (m), skattefusk, avgiftsskolk

Sten Otto Littorin (m), bluffexamen

Cecilia Stegö Chilo (m), avgiftsskolk

Ewa Björling (m), svartbygge

Carl Bildt (m), jävbrott

Tobias Billström (m), avgiftsskolk

Nicola Clase (m), svart arbetskraft

Ulrica Schenström (m), fylleri på jobbet

Mats Odell (kd), brott mot grundlagen

Lars Leijonborg (fp), dataintrång

Jag har publicerat denna lista flera gånger på min blogg. Det är en lista över den sittande regeringens kända övertramp i den juridiska sfären. Till den kan nu läggas till Carl Bildt är intressant i samband utredningen av ev. folkrättsbrott från Lundins Oil. Till detta kommer nu också mystiken kring den avhoppade Sven Otto Littorin. De uppgifter som har publicerats av Aftonbladet kan tyda på den allvarligaste fläcken på Reinfeldts helgonlika uppsyn.

Vad som Littorin skall ha gjort sig skyldig till är höljt i dunkel vilket gör att journalister av alla karaktärer och fasoner nu försöker hitta vad som låg bakom det överraskande avhoppet i går.

Till detta skall läggas nu också turbulensen inom regeringens näst största parti där angreppen internt på Maud Olofsson verkar öka i styrka samtidigt som hennes närmaste man Jöran Hägglund uppger att han sökte jobb på SL som VD för några månader sedan.

Det börjar likna ett sammanbrott inom alliansen där nu Reinfeldt har bara kvar Borg från den ursprungliga kretsen som drog upp strategin för de nya moderaterna.

Frågan är; kan Reinfeldt klara det som mycket väl bli det strå som knäcker kamelens rygg. När Aftonbladets uppgifter kommer i offentlighet, för det gör de till sist, så blir den storm som nu är i media bli det som blåser bort Reinfeldt från regeringsmakten den 19 september. Förtroendet för Reinfeldt personligen måste drabbas till sist allt annat är omöjligt. För frågan är visste Reinfeldt och mörkade han - i så fall varför.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Mörka moln och besvärliga tider (M)

Besvärliga tider kan man tycka. Arbetslöshet högre än någonsin vilket innebär att den sittande regeringen inte lyckats hålla sitt viktigaste vallöfte från 2006 att bryta det s. k. ”utanförskapet”. De 434.000 som är arbetslösa idag delar nog inte Fredrik Reinfeldts självbelåtenhet. Inte heller har kritiken mot devalveringen av sjukförsäkringen avstannat även om den inte syns i rubrikerna lika mycket som tidigare.

Besvärliga tider kan tyckas. Centerns Maud Olofsson håller på att förpassa sitt parti i ingenmansland. Hon har fått (C) att överge sin traditionella landsbygdsprofil vilket gör att äldre folkrörelsecenterpartister som Börje Hörnlund att stilla revoltera. Olofsson har i vad många centerpartister uppfattar som ett svek genom att byta fot i kärnkraftsfrågan fått kärnkraftsmotståndare att lämna partiet. Solveig Tärnströms avhopp idag till (MP) är bara ett exempel och hon har totalt misslyckats att etablera (C) som storstadsmedelklassens parti. Uppgifterna om att hon är på väg bort blir också allt envisare.

Besvärliga tider kan tyckas. När Sven-Otto Littorin i dag på Centerns dag i Almedalen meddelar på morgonen att han hoppar av som arbetsmarknadsminister så är det ett större avbräck för Reinfeldt än kan man tro. Littorin som har framstått som måttfullheten själv i sin retorik, men i praktiken har i det tysta orsakat det största raset i facklig organisationsgrad som detta land sett sedan storstrejken. Hans avhopp öppnar dörren för väsentligt hårdförare politiker på högerflanken i (M). För Reinfeldt innebär det också att han förlorar en viktig kugge i sin re-make of (M) även om han försöker markera genom att sätta Tobias Billström tillfälligt som arbetsmarknadsminister.

Besvärliga tider man tycka. Den lilla skärmytslingen mellan (Fp) och (Kd) i går ger också bilden av en inre disharmoni i regeringsalliansen. Den inre striden i alliansen för att rädda sig kvar i riksdagen går över att stjäla väljare från varandra. Därav (Fp):s utspel igår om promenadgarantin för äldre och (Kd):s ilska över att Björklund helt fräckt snodde ”deras” fråga.

Besvärliga tider är det. Allt detta tillsammans ger en bild av osäkerhet inom alliansen. En bild av att kanske Reinfeldt inte har allt under kontroll vilket givetvis kan påverka väljarna den 19 september. Det var väl inte den bild som Reinfeldt ville ge av sin regeringen när Almedalsveckan började?

Text: Ingemar E. L. Göransson

Foto: Christoffer Göransson

Dagens dummaste

Gudrun Schyman har tagit sig för att bränna 100.000 spänn i Visby. Att bränna stålar är en sak men att rent fysiskt bränna upp dom är bara idiotiskt, korkat och inte minst en ren provokation mot vanliga arbetande människor.

Bara en av alkoholångor fördunklat hjärna kan komma upp med ett så in i helvete korkat tilltag för att protestera mot löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Bara någon som har levt i en skyddad kupa utan kontakt med verkligheten kan ta sig till att elda upp 100.000 papp.

Blir nästa tilltag att bomba några banker för att de kvinnliga kassörerna har sämre lön än sina manliga kollegor? Bränna ner något sjukhus eftersom kvinnliga sjuksköterskor har sämre lön än manliga dito? Kanske det är dags för Fi att bli en 2010-talets feministiska stadsgerilla?

Det är banne mig inget kommunistiskt eller radikalt om nu något inbillar sig det i Schymans dumheter - bara brist på respekt för hur andra har det.

Hon bränner upp en halv årslön (efter skatt) för en undersköterska. Hon borde skämmas men jag är inte förvånad - vad var det Lenin sa radikalismen kommunismens barnsjukdom!! Uppenbarligen gäller det även feminismen i vart fall i Fi och Schymans tolkning. Om någon haft funderingar på att rösta på Fi innan det här borde de insett nu att tilltaget är en skymf mot alla  lågavlönade kvinnor!!

Text: Ingemar E. L. Göransson

En klassamhällets skola

Författarens skolkort ca 1960. (Fotograf okänd)

I en rapport från SCB som Lärarnas Riksförbund (LR) har beställt konstateras att elever från höginkomstfamiljer har genomsnittligt bättre betyg än elever från mer påvra ekonomiska villkor.

Namnet på LR:s rapport är talande för det klassamhällets skola vi har i Sverige; Rika barn lära bäst?. Den s.k. valfriheten med alltfler friskolor har gjort att dessa skillnader har ökat genom att det fria skolvalet har ökat skillnaderna.

LR:s ordförande Metta Fjelkner säger också att resultatet visar att alla föräldrar inte har möjligheten att vara aktiva väljande föräldrar. LR ifrågasätter också om det är så klokt att låta kommunerna ha ansvaret för skolan, utan menar i praktiken att staten åter tar över ansvaret för skolan.

Ylva Johansson (S) menar att orsaken är den ökade segregationen i samhället medan Jan Björklund menar att svaret ligger i för lite krav på eleverna från de fattigare hemmen.

För min del menar jag att varken Johansson eller Björklund ger en nöjaktig förklaring eller recept på hur problemet som Fjelkner pekar på.

Själv har jag erfarenhet av hur grundskolan och gymnasiet fungerar med sammanlagt 24 år plus mina egna år som elev som jämförelse. Dvs. den tid som mina ungar gått igenom den svenska skolan. Jag kan knappast säga att jag är imponerad av deras skoltid och den pedagogiska förmåga som har uppenbarats under dessa år.

(Inte heller var den gamla kravskolan något positivt för arbetarungar som undertecknad – med hälsning till Björklund.)

Det har varit för många oengagerade lärare som har uppträtt som om att deras yrkesval har haft främst tre skäl; juni, juli och augusti. Det har varit för mycket av ”same presidier as last year” och mycket lite av pedagogik som gynnat de missgynnade elevernas möjligheter.

En del går säkert att förklara med att kommunerna i sin besparingsiver behandlat skolan som vilken kommunal verksamhet likt vatten och avlopp. Fjelkner påpekar också att vi har fått 290 olika skolsystem i stället för ett.

Vi har den skola vi förtjänar, men inte den vi behöver och som eleverna förtjänar. Beslutet om kommunalisering var ett misstag, men även de brister i skolans abdikation som fostrare, men det löses inte med Jan Björklunds ökade skillnader och militära ordning.

Men den främsta orsaken till problemen som LR:s rapport pekar på är den s.k. friskolereformen – där vi numera har minst två, tre parallella skolsystem där de rika barnens föräldrar kan välja de bättre skolorna medan arbetarklassens ungar får acceptera nedgångna utslitna och oengagerade skolor i kommunal regi utan resurser.

1990-talets politik kommer alltså åter och biter oss i baken med full kraft likt en ilsken byracka. Nyliberalismens experiment har fått önskat resultat en skola för de som redan är etablerade medan arbetarklassen får betala med sämre möjlighet till utbildning och framtid.

Det vore bättre att diskutera detta istället för att likt Johansson säga självklarheter och Björklund ropa på militär disciplin.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Kosackval 2010?

Affisch från Högerpartiet 1928

Under förra valrörelsen, dvs. 2006, jobbade jag fortfarande på LO-kansliet och en av mina arbetsuppgifter var att jobba med LO:s valblogg. Jag rekryterade bloggare runt landet och skulle själv skriva varje dag.

Det var inga problem med varken att rekrytera eller skriva utan det stora problemet var den skitiga valrörelse som det blev.

Snart blev man varse det sossehat för att inte säga glödande klasshat som många av högerns agitatorer hade. Ett exempel på övertramp är ju bland folkpartiets data intrång men vi som jobbade med LO-bloggen fick känna av det förakt och rent ut sagt hat som präglade delar av högerns och alliansens valkampanj.

Själv blev jag beskylld för att ha tvingat min familj till ett nudistläger i Italien. Själv kunde jag väl ta det tjafset, men för mina barn var det mindre kul.

När Fredrik Reinfeldt i går höll sitt tal i Almedalen var det en signal om vad som skall komma. Här fanns föraktet för svaghet, för arbetslösa och sjuka och inte minst för ”sossar”.

Halvsanningar och rena lögner i ett tal som handlade inte om alliansens politik utan ett glödande hatisk attack på de röd-gröna. Om detta är tillsammans med den kampanj i smutskastning som sker från moderathåll mot Mona Sahlin så kommer valrörelsen 2010 inte bli bättre, tvärtom, än 2006.

Dags för ett nytt kosackval, måhända?

Text: Ingemar E. L. Göransson