söndag 6 september 2009

Höstkänsla

PICT0222

Hur fort blir lönnarna gula,

som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula

från grenen till fasta marken.


Hur smal blir den gyllene strimman,

som bådar att dagen skall randas.

Det klämtar en spårvagn i dimman,

och luften är tung att andas.


Hur snart blir kinderna vita.

Så kyss dem med läppar av vatten.

Se, måsarna textar med krita

en dikt i den svarta natten.


Hur snart står popplarna höga

och nakna med svärta i strecken.

Att dö är helt enkelt att snöga

som löv i den muntra bäcken.

Stig Dagerman Dagsedlar (publicerad 26.10.54)

PICT0208

Foto: Ingemar E. L. Göransson

2 kommentarer:

  1. Så vacker dikt
    Sen tog han livet av sig den 5 november 1954.
    Var det ingen som förstod vart han var på väg....

    Jag hade en dikt av honom på försättsbladet i min avhandling. Här är den:

    Varför inte tro
    (1945)

    Mitt på dagen på den gula väggen
    har solen en kvadrat av ljus
    -är inte detta obestridligt-

    Mitt i natten i det svarta rummet
    pressar månen grön triangel genom rullgardinens hål
    -är inte detta obestridligt

    Varför alltså inte vill jag mena
    tro på dem som ivrigt säger oss
    att solen närmast är kvadratisk
    och månen en triangel!

    SvaraRadera