söndag 8 november 2009

Jazz är New Yorks musik

New York lördagen den 7 november 2009

New York är världens jazz-huvudstad. Varje kväll är det ett antal ställen som har live jazz. Det är inte bara kända för legendariska ställen som Birdland på 44:e gatan eller Village Vanguard nere i Village. Det finns många andra ställen där mer eller kända jazzmusiker träffas och spelar, varje kväll varje dag året runt.

NY10_red

Jag var och lyssnade på Andreas Öberg, en svensk gitarrist som numera är mer känd i USA hemma. T.o.m. så välrenommerad att han inbjuds till Birdlands Django Reinhardt-festival. Han är tydlig i sin uppfattning om hur amerikaner ser på jazzmusiken.

- Jazzmusiken är en del av det amerikanska kulturarvet. Här är det musik inte nödvändigt att kategorisera och subkategorier som hemma i Sverige säger Andreas när jag träffar honom mellan två set på Birdland.

Hur kommer sig att en svensk gitarrist inbjuds då att delta ett i så speciellt och prestigefyllt projekt som Birdlands Django Reinhardt-festival.

- Det började 2001, svarar Andreas. Det är tekniskt svårt att spela Reinhardt musik så första kvällen var lite segt erkänner Andreas med ett leende. En seghet som i varje fall denna kväll var helt bortflugen.

NY9

Om Andreas Öberg är förhållande ny för New Yorks jazzscen så är inte Lou Donaldson det motsatta. 84 år gammal spelar fortfarande sin altsax och hans nya band har samma attack och tryck som Donaldson hade på Blue Note under 1950-60-talen. Den gångna veckan har han spelat på legendariska Village Vanguard, en ganska skabbig men med mycket atmosfär, källare som kanske kan ta emot kanske 100 lyssnade. Här sitter jazzhistorien i väggarna kan man säga.

image

(Foto från www.loudonaldsson.com )

Att den klassiska New York-jazzen som den definierades av Blue Note lever och uppskattas är uppenbart och utan tvekan efter det spel som Donaldson och hans band presterade på Village Vanguard och den entusiasm som publiken visat.

Jazzmusiken är New Yorks musik. Jazzen har aldrig blivit ”out of time” utan lever i högsta grad.

Text och foto: Ingemar E. L Göransson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar