Musik, musik igen

Äntligen helg och läge för tips om lite bra musik att förgylla densamma med. Urvalet är som vanligt personligt och bara vad jag lyssnar på just nu.

Acapella Soul ”Volume …Three” (privat press)

Jag beklagar ni kommer inte att hitta den här plattan i er närmaste skivaffär eller ens hos någon av nätets alla försäljare. För att hitta denna och finns bara en sak att göra; köp en biljett till New York. Traska omkring på stan och om har ni tur springer ni på den här doowop-gruppen som sjunger så förbaskat bra standards som ”My Girl”, gospels som ”Down By The Riverside” och inte minst Sam Cookes ”A Change Is Gonna Come”. Fantastiska harmonier, klassiskt 50-talsstuk och så förbaskat bra.

Leonard Cohen ”Live At The Isle Of Wight 1970” (Columbia)

En legendarisk konsert med Leonard Cohen som har funnits som usla bootlegs. Här i en legal utgåva med perfekt ljud och stora överraskningen i den första upplagan på DVD. Cohens framträdande bygger till stora delar på de första plattorna men här finns en första version of ”Famous Blue Overcoat”. En suverän utgåva som inte bara är perfekt musikaliskt utan också så snygg. Ett nödvändigt köp med denne mystiker här relativt ung, 35 år.

Andreas Öberg ”My Favorite Guitars” (Resonance)

Mer känd I USA än I Sverige. En stor jazz-gitarrist som blir bättre och bättre. Den amerikanske jazzkritikern beskriver Öberg med orden “his luminous and precise lines are undoubtedly those of a technically gifted virtuoso”. På denna hans fjärde platta är det låtar av bl.a. George Benson, Wes Montgomery och Django Reinhardt som ges nya tolkningar. Förutom att Andreas Öberg är en trevlig kille så är han Sverige nu främste jazzgitarrist. Plattan har ingen distributör i Sverige så kolla på utländska siter som amazon.

Jefferson Airplane ”Sweeping Up The Spotlight - Live At The Fillmore East 1969” (RCA)

Det har kommit ut fler plattor med Jefferson Airplane de senaste åren än vad det gjorde under gruppens mest kreativa period 1965-1969 och då gav de ut 6 officiella LP varav en var live. Flera av dom som har kommit på senare år är bra, t.o.m. mycket bra, men frågan är om inte den här är juvelen i kronan. Här kommer bandets kreativa ådra verkligen till sin rätt. Förmågan att utveckla sin formula där Jack Casady och Jorma Kaukonens växelspel mellan bas och sologitarr är utan jämförelse. För den som gillar Jeffersons och San Fransisco-rocken från perioden är den här plattan absolut nödvändig.

The Beatles ”In Mono” (Parlophone)

Mono-boxen kostar i USA en tusenlapp mindre än I Sverige, bara det är uppseendeväckande. EMI försöker uppenbarligen klå de svenska köparna när de får chansen. Att lyssna sedan på LP-plattorna i sin naturliga format, dvs mono, ger en helt annat kraft och stuns åt Beatles musik. Det är bara att konstatera att Beatles ska avlyssnas i mono. Här blir kraften i de tidiga LP:na uppenbar och inte heller Sgt Pepper eller Revolver mår sämre än de tidigare usla mixningarna i jämförelse med styrkan av monoversionerna. Faktum var att Beatles själva la ner jobbet på monomixningarna medan stereo-dito var inget de brydde sig nämnvärt om.

Text och musik: Ingemar E. L. Göransson