Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.
Bronx är kanske inte den stadsdel som har bäst rykte av de ”Five boroughs” i storstaden New York. Den är den enda av NY stadsdelar som ligger på fastlandet medan de andra är öar. Huruvida Bronx rykte som stökig stadsdel är helt berättigat kan väl diskuteras. En sak är dock säker från Bronx har det kommit en massa bra musik.
Bronx var under 50 och 60-talen hemvist för ett antal ungdomsgäng vilket också gett stadsdelen del rykte som än idag hänger med. Med det växte det fram en musikkultur grundad i R & R, R & B och inte minst doo wop.
1939 föddes Dion DiMucci i Bronx italienska kvarter och kom under namnet Dion tillsammans med sina kompisar bilda Dion & The Belmonts. 1958 fick de sitt genombrott med ”I Wonder Why” vilken sedan följdes av en lång räcka plattor och hits. I Sverige var de största hitsen ”The Wanderer”, “Runaround Sue” och inte minst ”Sandy”.
Dion & The Belmonts och efter ett par år Dion själv var väl förankrade i doo wop och rock & roll, men influenser från traditionell rhythm & blues var hela tiden närvarande. Och eftersom doo wop fungerade som en bro mellan kusinerna r & r och r & b så har Dion ända fram till idag kommit att röra sig fram och tillbaka mellan dessa .
Dion har påverkat ett antal artister som Lou Reed, Dave Edmunds och Billy Joel men även Beatles hämtade en del av sin harmonisering från Dion. Dion har kallats “The King Of The New York Streets” och i amerikansk rock-mytologi har fått blivit synonym med den street-wise New Yorkern.
Under många år förmörkades Dions tillvaro av ett omfattande heroinmissbruk som gjorde att han under mitten av 60-talet var närmast helt borta från musikscenen. Han har haft återfall i flera perioder men under senare år verkar han ha fått åter sin kreativitet och gjort flera album baserad på den amerikanska bluestraditionen. En sak som han redan under 1960-talet var och nosade igenom ett antal utmärkta inspelningar på Columbia efter Laurie hade droppat honom p.g.a. det omfattande missbruket.
1989 blev Dion invald i Rock & Roll Hall Of Fame.
Några tips på bra Dion-plattor:
King Of The New York Streets (Right Stuff USA 2000)
En utmärkt introduction till Dions karriär från slutet av 1950-talet och framåt. Här finns alla de kända hitsen. Tre Cd och en informativ booklet.
Dion (Laurie USA 1968)
En LP som nu som först kommit på CD. Här finns den legendariska hyllningen till Martin Luther King Jr och John F. Kennedy: ”Abraham, Martin and John”. Men även en balladversion av Jimi Hendrix ”Purple Haze”.
Yo Frankie (Arista USA 1989)
Producerad av Dave Edmunds och Dions bästa platta på åratal. Innehåller den ljuvliga ”King Of The New York Streets”. På plattan är ett antal välkända kollegor och visar sin respekt för Dion och hans påverkan på deras musik; Bryan Adams, p.d. lang och Lou Reed för att nämna några.
Son of Skip James (Verve Forecast USA 2007)
Starkt bluesinfluerat men fortsatt riktigt bra och inte så olikt annat han gjort genom åren. En bra platta från senare.
Här är avslutningsvis några länkar till youtube:
Text: Ingemar E. L. Göransson
Anslut dig till
FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar