Vintern håller Sverige i ett järngrepp ävenså i Karlskrona. Snöhögarna har blivit till iskalla berg av smutsig vit massa. Runt om i landet pågår finplaneringen inför hösten stora batalj – riksdagsvalet den 19 september. Kampen om makten i Rosenbad är i praktiken i full gång. LO-distriktet i Sydost; dvs de tre länen Kronoberg, Kalmar och Blekinge med 484.297 medborgare som kan gå och rösta.
Det är på det lokala planet, ute i kommunerna som valet avgörs. Det är på arbetsplatserna där samtalet och valet egentligen genomförs – kort sagt det är bland ”vanligt folk” valet kommer att avgöras inte i makten korridorer i Stockholm.
När LO-distriktets Jussi Grön beskriver LO:s valstrategi så är just det utgångspunkten. Oavsett om det gäller vilka grupper som skall prioriteras eller vilka organisatoriska metoder som skall användas för att nå målsättningen att exempelvis 65 procent av LO-medlemmarna skall rösta på socialdemokraterna. En gammal sanning om (S) når detta i LO-förbundens medlemstal så vinner (S) valet.
Orsaken till nederlaget vid valet 2006 var bland annat att partiet missade det magiska 65 procenttalet. Istället blev det ca 10 procent av LO-medlemmar som röstade på moderaterna. Problemet som säkerligen många ser är att den lille egoisten har satt klorna i delar av LO:s medlemskår där solidaritet i form av viljan att betala skatt har ersatts av den egna plånbokens välbefinnande även om det innebär att man skjuter räkningen framåt till den dag då sjukdom eller olycka drabbar den enskilde. En obehaglig konsekvens av det s.k. jobbskatteavdraget.
Valet 2010 handlar precis om detta. Egoism kontra solidaritet. Hur arbetslösheten sliter sönder samhället, hur välfärden urholkas och hur den som har en relativt trygg tillvaro ställs emot de som är arbetslösa och sjuka.
För LO och socialdemokraterna ute på arbetsplatserna har den pedagogiskt otacksamma uppgiften att förklara och vinna gehör för att solidaritet kostar för den som har det hyfsat medan det är innebär att den som har sämst får det bättre.
När LO-distriktet i Sydost skissar på vilka grupper som skall prioriteras är det viktigt att hamna rätt. Det är givetvis ingen mening att lägga kraft på grupper som inte i alla fall kommer att rösta på (S) eller för den delen på (S) samverkanspartier (V) och (MP).
När LO i Sydost lägger sin kraft på kvinnor i 30-40 årsåldern inom kommunal verksamhet och unga manliga yrkesarbetare så är det en konsekvens av att 20 procent av dessa röstar borgerligt i förra valet. En bekymmersam siffra måste dock vara uppgiften om att enbart 20 procent av de förtroendevalda är beredda på att jobba politiskt under valkampanjen. Det ger en annan bild än den som borgerligt håll vill ge av den massiva LO-insatsen som påstås ske under valrörelserna.
Vintern håller Sverige i ett järngrepp. Snön fortsätter att falla och kylan viker inte. Valrörelsen avgörs kanske på dessa lokala sammanträden där valrörelsens strategier tecknas och beslutas.
Ett felbeslut, en felaktig prioritering kan kosta valsegern och ge för första gången på nästan ett århundrade en borgerlig regeringschef behåller makten i fyra nya år utan avbrott.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!
Bra skrivet. Det man dock ska betänka är att Stockholm och övriga storstadsregioner ofta gått lite före vad gäller röstningstrenderna. Det är därför Stockholmsvalet blir så avgörande. Men givetvis är övriga landet minst lika viktigt. Det finns trots allt betydligt fler icke-stockholmare än det finns stockholmare.
SvaraRadera