Den internationella kvinnodagen är i dag, den 8 mars. Ursprungligen en idé från arbetarrörelsen för att uppmärksamma arbetarkvinnornas situation. Alltmer sedan dess har 8 mars blivit lite av ett jippo där allsköns politiska uttolkare av olika kulörer i vart fall en gång per år ska uppmärksamma, inte arbetarkvinnornas, utan kvinnors situation i allmänhet i det sen-kapitalistiska samhället.
Man kan ju undra vad deltidsanställda undersköterskor har gemensamt med styrelseproffs i näringslivet förutom att de råkar vara kvinnor de båda. Med andra ord den internationella kvinnodagen har förvandlats till ett jippo för medelklassens karriärkvinnor och därmed har dess viktigaste fråga blivit fler kvinnor i bolagsstyrelserna.
Arbetarkvinnorna som fortfarande inte har lika lön för lika arbete eller samma möjligheter till utveckling i jobbet p.g.a. att de fysisk är det som blir med barn och föder barnen. Arbetsgivarna fortfarande straffar kvinnor för detta och exempelvis idag läste vi hur arbetsgivare ger kvinnor sparken när de blir med framtidens släkte.
Yvonne Hirdman, den lärda professorn skrev i AiP i fredags att kvinnodagen har spelat ut sin roll. Och är det inte en ynkedom att en enda dag på året så är arbetarkvinnornas situation i fokus men inte ens då tillåts de vara det utan medelklassens karriärister kapar frågan och oskadliggör den. Kvinnors situation skulle må väldigt bra av att få ett klassperspektiv på nytt.
En ”hemlig” undersökning som visar att (S) tappar i storstäderna har idag publicerats på diverse tidningarnas förstasidor. Hur hemlig den nu är låt vara sagt utan det är väl snarast någon spin-doktor på något borgerligt partikansli som har läckt kan man tänka.
En sak som man dock kan dra som slutsats av den är att Sverige blir allt mer ett delat land. Å ena sidan den välbeställda storstadsbefolkningen av medelklass och å andra sidan arbetarklass och lägre tjänstemän, nyfattiga, arbetslösa, sjuka och unga samt kvinnor inom offentlig sektor. Dvs. å ena sidan de som tjänat på Reinfeldts högerpolitik och å andra sidan de som har fått betala eländet.
Slutsats; högerpolitik sliter i samhälle itu och skapa ökade klyftor. Nu ser vi också mellan storstad och landsort. Ingen bra utveckling men tyvärr helt i linje med högerns Thatcherinspirerade politik.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Just det.
SvaraRaderaTyvärr tycks somliga karriärfeminister satsa på frågan främst för att främja sina egna karriärer.
Inte med ett ord hör man dom nämna invandrarkvinnor eller lågavlönade kvinnor.
Yvonne Hirdman har en poäng; hon är för övrigt jäkligt bra.
Helena
Hon är en särdeles klok kvinna
SvaraRadera