(Fritt efter verkligheten)
Detta är sagan om en man som var initiativrik även om han uppträdde i lånta fjädrar men också om omgivningens evigt förlåtande attityd av den på parnassen varande.
Anders Andersson ville ha ett bra jobb med mycket stålar och makt. Så AA skrev in i sitt CV att han hade en akademisk examen på ett amerikanskt universitet. Ett mindre känt men ändå ett universitet på andra sidan det stora vattnet. Han skrev också att han hade gjort lumpen i Linköping på I4 och hade slutat med underofficersgrad.
Arbetsgivaren, för övrigt en gammal kompis, blev imponerad av AA och bestämde sig för att han skulle bli chef för en av företagets viktigaste avdelningar. Han hade ju både akademiska meriter och militära dito; officersutbildning innehåller ju mycket av ledarskap och det behövdes på företaget.
AA satte igång med arbetet, han fixade, donade och förändrade. Han ändrade avtalsvillkoren till det sämre för underleverantörerna, men det var lönsamt så chefen var nöjd. Lite gurgel var det dock hos underleverantörerna som tyckte AA var en ogin jävel, men men.
AA som är en kille som varit i farten som många andra grabbar i hans ålder berättar att han faktiskt har rökt på några gånger. Men vad fan säger chefen, vem har väl inte gjort det i ungdomligt oförstånd.
Nu visade det sig efter ett tag att någon upptäckte att AA inte hade gjort lumpen och slutat som underofficer, det var bara båg.
-Jag minns väl fel försvarade sig AA och chefen sa – inget problem, men ta bort det från CV:et.
Dagarna hankade sig fram och AA fortsatte sitt värv, kritiken fanns där och en dag var det lokaltidningen som kom på att AA:s akademiska meriter var bara en pappersprodukt, det amerikanska universitet var bara en brevlåda som sålda flådiga examena per postorder.
Lite skit blev det ju, kollegor tyckte det var fan också men chefen sa:
-AA har ju gjort så mycket bra för företaget så jag tycker vi vänder andra sidan till och för övrigt jag känner honom sedan länge och AA är en bra kille, inget tu tal om det. Han är viktig i mitt team.
Nu kan man tycka kan det väl inte finnas mer skit att hämta här. Inga fler lik i garderoben så att säga. Men så väl var det inte.
En tid senare när det var lite turbulent på firman så hör en journalist av sig och undrar hur det är men en lite känslig grej.
AA ska ha pröjsat en tjej för ett nyp. Han var i tjänsten när det hände.
Nu blir chefen förbannad. Han tar sin hand ifrån AA och tycker nu räcker det. Tänk på oss andra och AA säger upp sig fort som fan och försvinner ur synhåll.
En tid senare får chefen ett brev där AA kräver avgångsvederlag med full lön i ett års tid. För inte skall väl han behöva gått till Arbetsfördelningen och delta i diverse förnedrande aktiviteter och få ut en bråkdel av sin lön innan han fixar nytt jobb.
Vad sa alla dom andra då, de på konkurrenternas företag – Visst är det synd om AA, han har inte haft det lätt och man måste förstå och förlåta.
Sensmoral: det är skillnad mellan folk och fä, det är skillnad mellan hög och låg och det är skillnad mellan den som har och inte har. Orättvisa blir rättvisa; fiffel och båg blir merit och köpta nyp ger säkrad försörjning för den som Vilhelm Moberg skrev i Utvandrarna ”kom med dalern i ena näven och kuken i den andra”.
Snipp, snapp slut då var sagan slut.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar