Det finns bara ett ord för regeringens politik. De påstod att de skulle få slut på förtidspensioneringarna av unga och vuxna. A-kassan är idag Europas kanske sämsta och sjukförsäkringen kastar ut 10.000-tals sjuka människor i ett stort svart hål. Aftonbladet visar idag på det motsatta.
Ovanpå detta kommer nu uppgifter att förtidspensioneringar av unga har ÖKAT under den sittande regeringens tid. Deras politik har misslyckats om man sätter den i förhållande till den storstilade retoriken.
Problemet är för det politiska etablissemanget är att man accepterar jämviktsarbetslösheten. Det innebär att man inte kan lösa arbetslösheten utan med mindre att en viss inflation måste släppas loss. Så länge man inte gör det kommer vi att ha en arbetslöshet på 8-10 procent.
Men också att det blir nödvändigt att pensionera bort människor som inte klarar den arbetsmarknad där du bara får plats om du har 110 procentig arbetsförmåga.
Ulf Kristiansson (M) kan oja sig så mycket han vill men det förändrar inget. Den borgerliga regeringens försök att lösa sysselsättningsekvationen fungerar lika illa som 1990-talets försök. För systemfelet finns kvar; accepterandet av jämviktsarbetslösheten som en regulator av inflationen.
Det är en omöjlig politik, det är en omoralisk politik och det är socialt oacceptabel politik.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Kan du exemplifiera eller på annat sätt försvara din åsikt att inflation och arbetslöshet har ett samband?
SvaraRaderaJag ser nämnligen inte kopplingen - alls.
För om inflationen skulle vara hög, skulle reallönen vara låg villket skulle hämma konsumtionen som i sin tur hämmar produktionen och slutligen därför hämmar arbetskraftsefterfrågan.
En hög inflation skapar dessutom tryck på arbetsmarknadens parter - fack och näringsliv - att kompensationshöja arbetande individers löner.
Hur den kostnadshöjning för arbetsgivarna skulle skapa fler arbeten är för mig en gåta.
En hög inflation är dessutom lika med en hög ränta.
Höga räntor minskar folks konsumtionsmöjligheter, man får ju mindre att disponera då hyran och/eller räntorna betalats, så det vore att verkligen bromsa in all tillväxt (och möjlighet för arbetslösa att få arbeten).
Hög ränta p g a inflation är investeringsfientligt, vare sig man investerar i personal eller maskiner. Kortsiktigt drabbas både människor och maskinerna. Men långsiktigt enbart människorna, då investeringar i automatiseringen lönar sig bättre på sikt.
Alltså, det finns hur många skäl som helst till att hålla inflationen låg.
Vare sig du har vänster eller högerorienterad samhällssyn.
Arbetslösheten, om vi teoretiskt kunde anta att alla erbetslösa var tillgängliga för ett arbete för det första, är en ekvation av utbud och efterfråga och kapital.
Alla som har arbete vill ha högre lön. Ges de högre lön slås någon svagare arbetande ut i arbeteslöhet. Efterfrågan minskar (man "slimmar organisationen" istället så att de som jobbar får öka sin produktivitet)
Sänks lönen för de redan arbetande, inträffar följande. Fler får möjligen arbete av de arbetslösa, men inte nödvändigtvis. Den "vinsten" kan lika väl arbetsgivaren försöka behålla.
Allt är egentligen ett nollsummespel.
Och politikernas arbetsmarknadspolitiska åtgärder är de facto enbart kortsiktig kosmetika - som om den ligger fel i tiden dessutom blir direkt kontraproduktiv.
Jag målar kanske upp en svart bild, men det finns inga lösningar utöver att försöka balansera utbud och efterfrågan.
Men du är välkommen att övertyga mig att jag har fel.
Kanske ska jag förtydliga mig med att jag inte ser kopplingen mellan inflation och arbetslöshet som salvan som helar.
SvaraRaderaKopplingen finns i allra högsta grad, men snarare som förhållandet mellan en brinnande eldsvåda och att använda bensin för att försöka släcka den.
Nationalekonomin har en intressant preferensteori.
Alla beteeenden kan förklaras ur nyttan.
Alla söker maximering av nyttan.
Denna teori gäller egentligen alla rationella beslut vi tar i livet. Vare sid det gäller ekonomi, tid, fortplantningspartner (!), bilval, politisk hemvist, osv osv.
Tänk dig en cigarrform av två olika kurvor i ett diagram.
Man befinner sig någonstans på skalan i diagrammet, och ens nytta av valet bestäms av (fortsatta) val tills två motsatskurvor möts - där är en nyttooptimeringspunkt. Görs andra val, kommer nyttooptimeringspunkten att infinna sig i andra ändan av skalan.
Hur tjock denna "cigarr":s kurvor är på mitten, beror på sk priselasticitet.
T ex arbetar jag vill jag arbeta så lite som möjligt för så hög ersättning som möjligt.
Det är fullt förståeligt, eller hur?
Men arbetar jag lite, får jag räkna med att jag också får en låg inkomst. Omvänt tjänar jag troligen mer, då jag arbetar mer.
Teorin är enkel, men fungerar oavsett hur många parametrar du än stoppar in.
Din nyttomaximering styr individens, men även ett helt samhälles, (till synes) sammanlagda rationella val.
Balansen nås vid skärningspunkterna, i övriga lägen är något ur balans och man är olycklig - i vart fall inte fullt tillfredställd.
Kanske lite off topic, sorry :)
Det finns en tydlig koppling. Under perioden efter kriget fram till 80-talet så hade vi en inflation på snitt 7-8 % medan arbetslösheten låg på 2-3% . politikerna hade som målsättning full sysselsättning. För att nå detta och för att klara de behov som fanns i samhället lät man den offentliga sektorn växa.
SvaraRaderaDet här gav en allt starkare välfärdsstat i linje med arbetarrörelsens efterkrigsprogram.
Under 80-talet blev politiken allt mer påverkad av nyliberala tankar där fokus flyttades från fullvsysselsättning till stabilt penningvärde. För att nå detta släpptes arbetslösheten lös av Bildts regering 1991-94. Ca 250.000 försvann o 80.000 företag gick i kk. 90.000 jobb försvann i offentlig sektor, inflationen sjönk till få procent med Arbetslösheten stabiliserades på 8-10 % där den är kvar än idag.
Det är detta som kallas jämviktsarbetslöshet.
Det är möjligt att få ner arbetslösheten med det kräver att offentlig sektor o att vi överger Maastrichtavtalets krav på jämviktsarbetslöshet
Min svärfar säger att lagom inflation är ett bra smörjmedel i systemet. inte vet jag
SvaraRadera