Jag är på turné. Föreläsningsturné i Jämtland och Härjedalen. Ute och föreläser om arbetarrörelsens kris och framtiden. I kväll hos arbetarkommunen i Östersund där ett välbesökt samtal och diskussionsvilligt forum hade sina synpunkter på det som sker i dagarna.
Jag själv börjar bli lite trött på ältandet om vem som ska bli (S) näste ordförande. Som om det vore det viktigaste för en comeback för socialdemokratin som reformerande politisk kraft. Eller är det frågan om vem som ska vara bäst i klassen på förvaltande av samhället som vi är satta att leva i.
Det är ett antal namn som spekuleras i, men det är få om ingen som talar om vilken politik som ska drivas än mindre vilken samlad samhällssyn som ska vara grunden för politiken som skall vinna val i framtiden.
Här finns också något märkligt – det talas om att vinna val och ordförande skall vara den som vinner val. Men på vad? Vilken politik skall partiet stå för och vilken samhällsuppfattning skall prägla politiken. Eller är bara att “vinna” i sig i politiken det viktigaste eller t.o.m. det enda kriteriet på en framgångsrik socialdemokrati?
Det är möjligt man blir lite tung till sinnet när man sitter på ett hotellrum borta från all ära och redlighet och lyssnar på Sinatras tungsinta musik.
Vad väntar vi på – Godot?
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Instämmer helt!
SvaraRaderaMen hur är det - egentligen? Är det så hjärndött inom S att man bara talar om personer och valvinnande, eller är det den bild som borgerliga media vill ge, för att man inte vill tala om en ev. alternativ socialdemokratisk politik?