Olof Palme, 25 år senare

(Arkivbild)

I och med att Palme mördades innebar det inte bara den oerhörda händelsen att en svensk statsminister togs av daga på öppen gata, Palmes försvinnande efterlämnade också ett enormt vakuum inom det socialdemokratiska partiet. Palme hade varit ideologen, precis som på sin tid Ernst Wigforss och ännu tidigare Hjalmar Branting. Palme hade varit den knivskarpe kritikern av nyliberala tankar, men hade inte om vi får tro P-O Edin insett vad de tankar som kom från riksbanken, som avregleringen av kreditmarknaden, skulle få för konsekvenser.

Palme kritiserade i det berömda Metall-talet 1981 SAF:s propagandaoffensiv och menade att organisationen hade väsentligt större ambitioner än vad den ville vidhålla öppet.

”Ambitionerna hos de nu tongivande kretsarna inom SAF sträcker sig mycket längre än till att hävda arbetsgivarnas intressen i samhället som helhet. De eftersträvar en systemförändring som för oss långt bort från den svenska blandekonomin och från det svenska välfärdssamhället. Det frisläppande av marknadskrafterna, den nedskärning av den offentliga sektorn, den ökning av inkomstklyftorna, den försvagning av den offentliga sektorn, den försvagning av de fackliga organisationernas ställning som de, enligt sina programskrifter, säger sig företräda, går icke att förena med den svenska modellen, den svenska blandekonomin och välfärdssamhället som vi känner det.” (se PS Palme själv Texter i urval Tidens förlag 1996 sid 156)

För att förstå Palmes betydande roll sedd ur ett ideologiskt perspektiv kan följande citat ha en klargörande roll. I ett tal i riksdagen 1973 nagelfar Palme konsekvenserna av den allt starkare högeroffensiven.

 

“….Palme var den knivskarpe

kritikern av nyliberalismen….”

”Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa med marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns en plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Ty detta är den kalla verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ett ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrens och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidaritet en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra.” (se Peter Antman & Pierre Schori ”Olof Palme den gränslöse reformisten”, Tidens förlag 1996 sid 93)

Palmes roll som ideolog och idépolitiker understryks i den för 15 år sedan utgivna ”Olof Palme – Den gränslöse reformisten”. Boken skrevs av Peter Antman och Pierre Schori och ger bilden av Olof Palme som den politiker inom socialdemokratin som drevs av en djup ideologisk övertygelse i sitt värv som politiker under 30 år i maktens centrum. Det finns all anledning att ta fram boken än i dag och sätta den i förhållande till den många gånger ideologiskt torftiga och meningslösa debatt som vi tvingas leva med.

Det finns därför anledning att lite närmare studera hur Palme såg på välfärdsstaten, nyliberalismen och inte minst på arbetslösheten. Vi kommer att finna att Palmes uppfattningar ligger långt från de mer nyliberalt färgade ståndpunkter som har funnits i och präglat det socialdemokratiska partiets tankevärld sedan slutet av 1980-talet tills nuet då socialdemokratin befinner sig i sin djupaste kris sedan 1917-18.

Den ideologiska debatten som speglas i Palmes tal och artiklar under perioden 1970 fram tills hans död är av en helt annan kaliber än den teknokratiska politiska torftighet som vi tvingats ta del av under den senaste valrörelsen.

Hämtat från min bok ”Arbetarrörelsens kris – mellan reformism och marknadsliberalism”. Du kan beställa boken från ordochkultur@telia.com för ytterligare info om boken se här.

Text: Ingemar E. L. Göransson