Musik, musik återigen musik

Det var ganska länge sedan jag skrev om olika plattor värda att lyssna på. Därför och äntligen kommer här en bunt cd som jag lyssnat till på sistone.

Marianne Faithfull “Horses and High Heels” (Naïve, 2011)

Marinne Faithfulls plattor blir bättre och bättre ju äldre hon blir. Det kan möjligtvis förvåna en och annan som inte tror att äldre artister kan vara kreativa. Hennes förra ”Easy Come, Easy Go” var alldeles utmärkt men frågan är om inte den nya ”Horses and High Heels” berör än mer. Blandningen mellan nya och äldre låtar, original och covers gör den nödvändig. Bara den alldeles ljuvliga versionen av Goffin-Kings mästerliga ”Goin´ Back” som mäter sig med de tidigare versionerna av The Byrds och Dusty Springfield är skäl nog för ett inköp.

Ray Charles “Yes Indeed” (Atlantic, 1958)

När Rhino gav ut i sin serie Original Albums så fanns inte den tredje LP:n med i deras urval. "Yes Indeed" kom 1957 och innehåll ett antal numera välkända spår. Titeln givetvis, ”Get Back On The Right Track Baby” (Georgie Fame och Zoot Money), “Lonely Avenue” (The Blues Band) och inte minst “Leave my Woman Alone” (The Righteous Brothers). 1957 tillhör den period som är hans mest kreativa. ”Yes Indeed” tillhör bland hans bästa plattor.

Michael Brecker ”Pilgrimage” (WA, 2007)

2007 avled den amerikanske jazzsaxofonisten i leukemi endast 58 år gammal. Han betraktades av många som John Coltranes arvtagare. Låt vara som det vill med den saken men han var utan tvekan en mästare på sitt instrument men en exceptionell känsla för kreativ improvisation. ”Pilgrimage” var Breckers sista platta som gavs ut postumt. Den som inte är bekant med Brecker rekommenderas att börja här.

Peps Persson ”4 CD” (Universal, 2011)

Rhinos idé att packa ihop I en enkel box ett antal LP med originalconvolut är en lysande idé. Det ger möjligheten att få höra originalplattorna som det var tänkt från början och det till ett rimligt pris. Nu har det spridit sig till Sverige också och Universal har samlat Peps ”Sweet Mary Jane”, ”Blodsband”, ”Hög Standard” och ”Droppen urholkar stenen”. Fyra klassiska Peps-plattor som är nödvändiga för den som har minsta intresse för svensk musik i allmänhet och progg med integritet i synnerhet.

Charlie Sepulveda ”The New Arrival” (Island, 1991)

Måste erkänna till för några dagar sedan hade jag inte en aning om Charlie Sepulveda. Trumpetaren och kungen av latinojazz snubblade jag på i en reaback där allt kostade 10 spänn. Det såg ut som en jazzplatta och var utgiven på Island räckte för att chansa. En lyckträff vill jag påstå. En alldeles perfekt sommarjazzplatta, solig, lätt sommarbris och livsglädje parat med en helvetes spelglädje. En glad överraskning som varmt rekommenderas.

The Modern Jazz Quartet with Laurindo Almeida “Collaboration”(Gambit, 2007)

Äntligen, tänkte jag när jag hittade den här på ”Ray´s Jazz” i London. MJQ samarbetade 1964 med den klassiskt skolade gitarristen Almeida kring det projekt som kom att bli kammarjazzens mästerverk. Plattan kom ut på Atlantic (i Europa på Philips av någon anledning) och är ett under av skönhet. Mästerverket är utan tvekan den 12 minuter långa tolkningen av Rodrigos ”Concerto de Aranjuez”. Jag hörde denna någon gång kring 1965 då en god vän köpte plattan och sedan dess har den funnits på min egen bästa-plattor-någonsin lista. Nu finns den äntligen på CD så min egen överföring från ett slitet vinylex kan ersättas med denna. Bonus på plattan är hela MJQ:s ”Porgy and Bess”-plattan även den från 1964.

The Black Keys ”Brotherhood” (Mojo, 2011)

Ytterligare en av Mojos brillianta samlingar som kommer gratis med tidningen. Här är det fem spår med den egensinniga USA-duon plus 10 spår som de själva valt ut med andra artister. Några spår är ganska svåråtkomliga idag exempelvis ”Ohio” och ”Same Old Thing” som enbart funnits som singlar eller på duons hemsida. Mojo är en utmärkt och seriös musiktidning och värdet blir inte mindre med deras gratis –CD.

Text: Ingemar E. L. Göransson