Ett valdeltagande på 40 procent får flera konsekvenser. Den första är att det tar död på snacket om skilda valdagar eftersom det är uppenbart att de flesta inser att kommun, landsting och rikspolitiken hänger ihop och det går inte att sätta varken den ena eller andra på en piedestal och tro att det skulle fungera.
Det andra som kommer direkt resultatet är att de politiker som har valts idag den 15 maj har en svagare ställning sett ur ett demokratiskt perspektivet. Det är svårt att hävda att de har folkets majoritet bakom sig.
Den socialdemokratiska framgången i Örebro med resultat som liknar partiets under välfärdsbyggets år. Likaså håller partiet förhållandevis stabilt i Västra Götaland trots ett valdeltagande under 50 procent.
Att socialdemokraterna håller ställningarna trots lågt valdeltagande måste ses som en framgång då det är den vänstra delen av partikartan som förlorar på lågt valdeltagande eftersom både socialdemokraterna och vänsterpartiets väljare har större tendens att röstskolka.
Sedan är landstingspolitiken väsentligt svårare att driva ideologiskt. Kan synas märkligt, men orsaken ligger sannolikt att det handlar om i mångt och mycket tekniska frågor. Det är ju i grunden ideologiska frågor då landstingspolitiken handlar om välfärdsstatens kärna – sjukvården.
En slutsats av valet är att moderaterna håller på att äta upp sina allianspartier vilket fram till valet 2014 bli ett stort nationellt problem. Totalt sätt backar alliansen med 4,6 procent vilket måste betraktas som en tung käftsmäll för den kaxiga högerkartellen. En andra slutsats är att extrema partier som SD tjänar på lågt valdeltagande vilket är högst skrämmande.
Sammanfattningsvis; den borgerliga alliansen lever farligt i perspektivet 2014. Socialdemokraterna och Håkan Juholt går ur omvalet som segrare då man klarar det låga valdeltagandet och gör en stor framgång i lokalvalet i Örebro. Sd har ytterligare etablerat sig som en högerextrem kraft som är en skamm för den svenska demokratin.
Den första dagsetappen i marschen mot Rosenbad får fullt godkänt, ingen tu tal om annat.
Text: Ingemar E. L. Göransson
Köp och läs:
Ny och uppdaterad upplaga!!
”Arbetarrörelsens kris – mellan reformism och marknadsliberalism” av Ingemar E. L. Göransson
Beställ den från Ord & Kulturs Förlag till förlagspris 150 kr (inkl. moms) plus porto.
För ytterligare information se här.
Maila din beställning till ordochkultur@telia.com
2014 är lång borta, just nu viss Juhålt effekt, men han lär ha pratat bort sig flera gånger innan dess. Dessutom måste S bestämma sig för politik, den man gick till val på 2010 sågades friskt efteråt, nu Juhålt och Waijdelisch på att vanka fram o tillbaks utan att veta (ev kanske de kunde få varsitt partiprogram tillskickat sig då de inte verkar ha koll på vad är sosse politik). Lite jobbigt om S vinner nästa gång o det blir en nytt tal som Sahlin hade "att det vi gick på val på tror vi inte utan vi vill göra så här istället...".
SvaraRaderaJag delar resonemanget om alliansen, men tror att de vinner men på två eller tre partier. M har ett extremt förtroende, framförallt via Borg o Reinfeldt. Fp kommer hänga med kanske också C med ny partiledare. Men alliansens trumfkort nr 1 är snackpåsen och buskiskomikern Juhålt, han kommer snacka bort sig förr eller senare.
det var en seriös "analys"...
SvaraRadera