SAAB går i konkurs för att staten inte tycker industrin är viktig längre. I deras ideologiska värld lever vi inte längre av vad industrin producerar utan vi är konsumenter som köper tjänster av de som producerar dessa tjänster för en spottstyver.
Välgörenheten ökar, ett tecken på att de rika tar ”ansvar” för de sämre lottade och medlidandets politik uppifrån ersätter de sociala rättigheterna.
Ungdomsarbetslösheten slår rekord och de långtidsarbetslösa idag är lika många som 2006.
Vi ser hur ett nytt samhälle växer fram. Ett samhälle där en majoritet får det allt bättre medan en minoritet med permanent arbetslöshet och sjukdom betalar de ökade klyftorna. Enligt flera utredningar så ökar klyftorna snabbast i Sverige av alla Europeiska länder. Tvåtredjedelssamhället är ett faktum.
Klyftorna har ökat radikalt sedan 2006 är inget som går att bestrida. Orsaken är givetvis att den sociala utförslöpan har blivit brantare och längre tack vare nedskärningarna på det socialpolitiska området.
De fattiga har blivit fler och de har blivit fattigare. De rika har måhända inte blivit fler men de har blivit extremt mycket rikare. Vi bevittnar hur avståndet mellan botten och toppen i inkomstligan och disponibel inkomst är idag lika stort som det var för mer än 60 år sedan innan välfärdsstaten började byggas efter 2:a världskriget.
Det är ett motbjudande skådespel vi ser när regeringens representanter ”lyssnar in” SAAB-anställdas oro för framtiden. Det är motbjudande, det är cyniskt och det är falskt när regeringens ministrar Annie Lööf och Hillevi Engström samt Jan Björklund nu beklagar, begråter och skyller ifrån sig. De nu aviserade 450 miljonerna är till stor del utbildningsplatser som var planerade att tas bort tidigare.
När Jan Björklund säger att SAABs konkurs kommer som en chock idag så är det inte utan man undrar var han befunnits sig de senaste månaderna. Vad alla andra diskuterat och sett när skojarna Muller och Antonov haft lekstuga med den del av svensk industris ryggrad som SAAB utgör.
Hur många som nu förlorar jobbet och den långsiktiga påverkan på hela den svenska fordonsindustrin är svår att överblicka. Att inte bara SAAB-anställda förlorat jobbet i början av en recession är illa nog, men siffror på 3.500 är sannolikt väsentligt i underkant, det handlar om det mångdubbla.
En total brist på industripolitik, större avstånd mellan fattiga och rika, välgörenhet som ersätter sociala rättigheter – allt uttryck för en nattstånden marknadsliberal politik som nått vägs ände. En statsminister som menar att det går att klara sig på en 7-8.000 kr per månad och släkt och vänner får väl hjälpa till är ett klassamhälle som återkommer. En känsla av patronväldet deja-vu är julkänslan som sprider sig i Sverige.
Detta alltmedan arbetarrörelsen har ringa att sätta emot utan är upptagen av att återfinna sin själ och sitt alternativ till det återuppstådda ”befästa fattighuset.”
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
SAAB konkursar för att de under många år inte har fått tillräckligt många personer att köpa deras bilar. Att skylla konkursen på GM, Muller, eller regeringen är meningslöst. SAAB har gått med förlust de senaste 20 åren. Vilket annat företag som helst med sådana bokslut hade kursat för länge sen.
SvaraRaderaIntressant kommentar från sedvanlig Anonym...inte ett ord om det övriga i bloggen. Inte ord om de ökade klyftorna, inte ett ord om arbetslösheten, inte ett ord om industripolitikens avsaknad. Enbart ett belåtet SAAB har gått i konkurs. Så skriver och talar regeringens brännvinsadvokater. De har inte ens ärligheten att sätta ut sitt namn. Ynkligt är bara förnamnet.
SvaraRaderaMen Anonym slår ju huvudet på spiken rörande varför olönsamma SAAB läggs ned.
SvaraRaderaAnonym1 är jag :-) Mitt namn spelar ingen roll, men jag är en hårt arbetande småföretagare, som vet förutsättningar som kanske är svårt för en icke företagare att begripa. Marknaden i de allra flesta branscher är stenhård, men skatter, löner, arbetsmiljö, smestervikarier etc etec skall ordnas utan tack. Varför skall SAAB ha statsbidrag o inte jag? Socialister hade mått bra av en grundkurs i företagsekonomi.
SvaraRaderaÖvriga inlägget är svårt att kommentera då det är rörigt, men förstår inte vad SAABs konkurs har med klyftor i samhället att göra. För min del vill jag komma över i den del av samhället som kan gå hem kl 16 och julpynta, det har jag med mycket långa arbetsdagar gett upp. Idag kom jag hem 20.30 (började 07.00...) och julpyntandet får även i år vänta till nästa år.
God Jul!
Ditt namn är inte betydelselöst utan viktigt för att kunna föra en samhällsdebatt. Man måste veta vem man diskuterar eller samtalar med. Jag är själv småföretagare i den kanske av många svåraste branschen - frilansare - men för den skull gråter jag inte som så många andra gnällande småföretagare gör. Men det kanske beror på att jag har en utbildning i botten som gymnasieekonom, vem vet.
SvaraRaderaDu får ursäkta men ditt "gnäll" imponerar inte på mig.
Nedläggningen av SAAB är en del i högerns strategi för att avrusta industrinationen Sverige precis som Thatcher avrustade industrinationen Storbritannien. Vad vi i stället får är ett land som skall leva på en låglönesektor som ingen kan mer än hjälpligt försörja sig på medan 2/3 eller 4/5 lever ett relativt gott liv pga av den sista tredje eller fjärdedelen som får det allt sämre i förhållande till de som får det allt bättre.
Trots allt hoppas jag du haft en trevlig jul - det är du värd precis som alla andra, och att 2012 blir ett bra år för dig och ditt företag och dina anställda. Själv kommer jag att fortsätta jobba som frilansare med en sikt på max två månader framåt.
Argumentationstips:
SvaraRadera1. Ha-Joon Chang: 23 things they don't say about capitalism.
Författaren argumenterar där trovärdigt för att man måste ha industri för att kunna ha en lönsam servicesektor.
2. Erik Reinert: How rich countries got rich, and why poor countries stay poor.
Författaren argumenterar för att bara industri kan ha stordriftsfördelar och för att endast stordriftsfördelar kan göra en rik.
För övrigt tycker jag det är bra om bilindustrin läggs ner - då kanske vi kan få en vettig och klimatanpassad infrastrukturpolitik. Men sättet dom gör det på är naturligtvis maximalt destruktivt. Givetvis borde staten ha tagit över SAAB och konverterat det till något mer gångbart, där den inbyggda kompetensen hade kommit till sin rätt.