Recension: Thåströms dystopiska värld

Det börjar med uppmanade trummor och sparsamt pianospel och bygger upp för Thåström som uppmanar att vi skall beväpna oss med vingar. Referenser till uppväxten och den symboliska längtan Thåström berättar om på sin nya platta. En upplevelse utanför det ”mainstreama” – ett genis verk i en kommersialiserad tid då allt är till salu, men inte Thåström, han går sin alldeles egen väg.

Jag har sett Thåström live ett par gånger. Det är en omtumlande och närmast bisarr upplevelse. Det är att stiga in i en svart, mörkt och närmast psykotisk värld som litterärt liknar Håkan Nessers icke-identifierad stad i Van Veeteren, en plats där ångesten kryper in under huden.

Thåström har utvecklats till en osannolikt udda och makalös musiker och konstnär. Jag skulle vilja påstå att han är ett av de få genier som svensk musik besitter. Hans udda och djupt personliga och naket ångestladdad musik ger en likartad känsla med den som John Coltrane förmedlade med sitt saxofonspel som precis på samma sätt kryper in under skinnet, bygger bo och sprider sin känsla av skräckblandad ångest.

Det är svårt att hitta andra att jämföra med då Thåström är så egensinnig i sitt skapande och han texter blir så nära. De blir nästan alltför närgångna och den naturliga distansen har skalats bort när han tränger lyssnaren in i ett hörn och tvingar att lyssna till Thåströms universum.

Få artister och musikskapare över huvudtaget förmår att fånga in lyssnaren och få denne att inte komma undan. Att lyssna på Thåström blir en exkursion i sitt eget inre, han öppnar dörrar och visar på det som lyssnaren inte vill se hos sig själv. Att lyssna på Thåström har blivit ett slags privat psykoanalytiskt borrande i inte bara i Thåströms egen ångest utan också i lyssnarens egen.

Thåström är inte produktiv, det vore överdrivet att påstå. Den nya ”Beväpna dig med vingar” är den tredje på sju år om man inte räknar sidoprojektet ”Sällskapet” som i och för sig passar in i helheten.

”Beväpna dig med vingar” är om möjligt än svartare och ångestfylld än de föregående ”Skedbokvarnsvägen 109” och ”Kärlek är för dom”. Thåströms berättarsång mot den avskalade men luftiga bakgrunden som lyfter fram Thåströms lyrik och ger den nya dimensioner.

Texterna på ”Beväpna dig med vingar” lämnar fler frågor än den ger svar precis som stor poesi gör. Lyssnaren/läsaren tvingas och triggas att använda sina egna referenspunkter och sin egen fantasi. Thåström sjunger ”jag kan sluta när jag vill” vilket är omöjligt när man lyssnar på den hypnotiska, fascinerande och utmärkta ”Beväpna dig med vingar”.

Om ångest, dystopiskt inre landskap, djupsinne och svårmod tilltalar dig ska du lyssna på Thåströms nya – gör du det inte är det bara att beklaga. Ett svenskt mästerverk vill jag påstå!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Tidigare publicerad på Kulturbloggen.