torsdag 3 juli 2014

Gästbloggare: Sara Kuseta

image

Vid några tillfällen har jag haft gästbloggare här på min blogg. Sara Kuseta som bor i Skåne och har assyriskt påbrå skrev idag nedanstående text som en reaktion på att nazister tillåts definiera vad som är “svenskt”.

Sara text är ett vittnesmål om hur många svenskar med eller utan immigrantbakgrund känner idag. Det är en viktig text, det är en skrämmande text och det är en text som borde få varje rättskaffens man och kvinna i vårt land att resa sig och säga – Nu får det vara nog!

Ett stort tack till Sara för att jag fick publicera texten./IG

Här sitter jag...

Jag trodde jag var hemma. Men nu finns det någon som hotar mitt hem. Någon som berättar för mig att jag inte hör hemma här. Någon som ifrågasätter hela min existens.

Min hårfärg kan godkännas, min ögonfärg kan godkännas säger dem. Dem som inte är jag. Dem som anser att jag ingenting är värd.
Varför?
För att mitt ursprung sträcker sig utanför Europas gränser.

Mina barn är inte heller välkomna här.
Varför?
För att jag är deras mamma. En mamma vars ursprung anses vara fel.

Tårarna faller och rädslan tar sin plats. Inte pga. dem som hatar mig, men pga. dig som inte säger ifrån.

Låt dem prata säger ni. Ni som inte är jag. Respektera att dem får tala säger ni. Jag bryr mig inte säger ni, för ni anser att det inte drabbar er.

Men det drabbar mig. Det drabbar mina barn. Vill ni respektera någons rätt att tala. Respektera då min rätt. Min rätt att sprida ord som medmänsklighet, kärlek, ömhet och solidaritet.

Stoppa hatet innan hatet stoppar mig och mina barn.

Sverige, jag föddes i din famn. Sverige, mina barn föddes i din famn. En moders trygga famn. Nu hotar någon att rycka den tryggheten ifrån oss.

Hur?
För att du inte säger något.

Vart ska vi ta vägen?
Jag trodde jag var hemma. Men de säger att jag har fel. Dem som inte är jag. Jag som aldrig kommer att accepteras som dem.

Text: Sara Kuseta ©

2 kommentarer:

  1. Mona Westerlund3 juli 2014 20:02

    Vi måste alla protestera mot främlingsfientligheten som håller på och sprider sig över Sverige, över Europa. Vi kan inte acceptera att den får fortsätta sprida sitt gift. Självklart måste vi ha samma rättigheter och samma ansvar vi alla, som bor i Europa och i Sverige..

    SvaraRadera
  2. Ja, finns det verkligen något som heter "har rätt att tycka vad jag vill" men "inte uttala tanken "? Inte rår vi på andras tankar säger många såväl låg- som högutbildade?
    Var kommer då dessa grymma, råa och diskriminerande tankar från? Dock det har alltid funnits råa, onda och nedvärderande individer och det trista är de unga är i grupp de stora och grova, men ensam inte någon!
    Som du säger, med vilken rätt är de som anser sig vara med människor och snälla - kloka, vilket endast snälla människor är -
    TYSTA! Anncristin Svensson

    SvaraRadera