Egentligen finns det mycket att glädja sig åt. Ibland kan man inte tro det om man läser tidningar, ser på tv eller för den delen läser olika bloggar. Vi som ägnar åt sådant skrivande på bloggar eller som frilansare har en tendens att beskriva världen i svart eller vitt. Vi rör upp och förblindas när dammet blir ganska kompakt i vår önskan att visa på det som vi tycker är fel och behöver förändras.
När jag sitter på min altan och jobbar så är det en privilegierad situation. Jag får göra det jag vill och det jag är bra på. Samtidigt få ihop till brödfödan. Jag får åka runt detta land och möta människor som lyssnar på mina föreläsningar eller deltar i utbildningar jag håller.
Att sitta på sin altan, kunna sträcka ut handen och ta ett par körsbär är inte heller det något annat än ett privilegium att leva så.
Ibland undrar jag om det inte vore nyttigt för oss alla att stanna upp i ”rat racet” och fundera på vad tillvaron är till för. Det finns en tendens att göra den till en fråga om pengar och framgång och då får mycket annat stå tillbaka.
Livet har en förmåga att gå fort och fortare ju äldre man blir. När jag sa till en god vän att jag skulle ta börja ta ut pension när jag är 62 svarade han:
- Har du tänkt på vad pengar du förlorar? Men mitt svar är å andra sidan om jag väntar till 65 blir visst min pension högre men vad missar jag under de sista åren av min stund på jorden. Det kanske ur mitt perspektiv har ett högre värde.
Jag har tidigare varit kritisk till Miljöpartiets friår som en ganska tokig idé ur ett rent ekonomiskt perspektiv, men ur ett filosofiskt och existentiellt perspektiv finns något tilltalande i att ta en paus från karriärjakt, heltidarbetande tillvaro och bara kontemplera över tillvaron och dess syfte.
När man befinner sig mitt i arbete och produktivitet så ser man inte alltid andra värden i tillvaron. Vem vet, vi alla kanske skulle må bra av en paus; en tid av t.o.m. lathet (Luther må ursäkta) och reflektion över livet. Vem vet, vi alla kanske t.o.m. skulle bli en bättre människa av slikt tilltag?
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Klokt sagt Ingemar!
SvaraRadera