tisdag 21 juli 2009

På vilken fot….

norsholm 002

Det kommer lika ofta opinionsundersökningar som regnskurar denna sommar. Man ska givetvis inte döma något kommande valresultat utifrån de olika eller likartade siffrorna men om jag vore socialdemokratisk valstrateg skulle jag bli allt mer orolig med tanke på trenderna som blir allt tydligare.

Det är uppenbart, det är väl i så fall positivt, att både centern och inte minst kristdemokraterna har uppenbara problem och båda partierna hänger på den berömda gärdsgården. Men att utifrån det tro att valet är en söndagspromenad vore ett stort misstag.

Detta av flera skäl. För det första det finns en uppenbar risk att båda eller något av de två Sverigedemokraterna och Piratpartiet kan komma in i riksdagen. Då kan de båda partierna var och en för sig eller ensamma bli det som säkrar Reinfeldts fortsatta maktutövande. De kan få sin önskeroll som kungamakare.

För socialdemokraterna kan man med välvilja tolka det faktum att vänsterpartiet är relativt stabila men på en för partiet normal nivå av valmanskåren. Detta medan miljöpartiet ökar trendmässigt och är nu starkare än på flera år.

“för varje vunnen

medelklassväljare i

storstäderna

tappar (S) två

arbetarväljare”

Men socialdemokraterna själva då? Trenden är tydlig, stödet minskar långsamt även om samarbetet med (VP) och (MP) kan bli det som säkrar valsegern 2010. Men en valseger med ett kaxigt miljöparti kan bli ett riktigt stort problem. När (S) sakta sjunker ner mot 30 % (än värre under) så är det ett bud på att partiet har problem i opinionen. Politiken uppfattas som otydligt och det eviga diskuterandet om att närma sig storstädernas medelklass gör att partiet tappar i sin naturliga klassmässiga väljarbas. För varje vunnen medelklassväljare i storstäderna tappar man två arbetarväljare till soffan eller än värre till Sverigedemokraterna.

Det här dilemmat har exempelvis den socialdemokratiska debattören och chefen för partiets tankesmedja Ann-Marie Lindgren pekat på. Jag vill påstå att detta är (S) största problem att partiet inte har en tydlig politisk profil; vilken fot (läs klass) ska man stå på eller för. Är det storstädernas välutbildade välmående medelklass eller arbetarna, de arbetslösa, invandrarnas och de missgynnades parti.

Så länge inte partiet kan bestämma sig kommer också bakåtmarschen fortsätta i opinionen med resultat att Reinfeldt vinner valet 2010 men kanske även 2014 och kanske t.o.m. 2018. Med andra ord gott om tid och politiskt utrymme att genomföra moderaternas och högerns thatcherinspirerade omdaning av Sverige.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

1 kommentar:

  1. Bra skrivet! Försöker att följa din blogg så mycket som möjligt! Mycket intressant läsning!

    Keep up the good work!
    /Micke

    SvaraRadera