I dag börjar Pride-festivalen. Det som började som en aktivitet för homosexuellas rättigheter har utvecklats till ett mediajippo utan egentligt politiskt eller medmänskligt innehåll. Det självklara att ingen skall straffas eller diskrimineras för vad de gör hemma i sängkammaren har istället blivit ett normativt jippo där ingen varken politiker, samhällsdebattörer eller människor vågar eller törs ha en avvikande eller kritisk uppfattning.
I en artikel på Aftonbladets kultursida refererar Tiina Rosenberg till en amerikansk vän som ifrågasätter Pridefestivalen som den ser ut:
”Den amerikanske vännen släpper inte greppet utan drar på allt hon orkar om kommersialism, rosa pengar, liberalism och homomedelklassens sätt att konsumera till sig medborgarskap.”
Det är inte utan man börjar fundera när man läser Tiina Rosenbergs artikel. Här flockas de alla; politiska ledare förutom de mest reaktionära som fascister och kds Göran Hägglund. Stålar finns de verkar regna eftersom ingen inte vågar säga nej numera oavsett om det är kommersiellt försvarbart; Volvo, Swedbank, Statoil och SL och många andra. Huvudsponsor är Casino Cosmopol så spelpengarna kommer till användning.
När jag satte på TV i morse satt en representant för festivalen och påstod att heterosexuella och heterosexuella normer i sig är förtryckande, underförstått att heterosexuella är samhällets fiende nummer 1. Temat för årets Pride-festival är hetero och har budskapet att hetero-normen stinker. Utan att riktigt förklara vad man menar så är budskapet heterosexuella är samhällets problem.
Ofta pekar man på det våld och det avskyvärda förtryck som sker exempelvis i Östeuropa mot homosexuella. Men är det i första hand som homosexuella eller transor de förtrycks eller är det inte snarast ett uttryck för den repressiva karaktär dessa länder fortfarande har med sin numera rövarkapitalism. Det är ju inte på grund av sexuell läggning kritiska journalister mördas i Ryssland exempelvis eller när kinesiska arbetare beskjuts i samband med strejker . Den s.k. hetero-normen – mamma/pappa /barn – är inte det egentliga problemet utan att förtryckande krafter som alltid utnyttjar minoriteter som splittra och behålla makten. Att sedan hetero symboliseras av en hög med skit, kan vi lämna därhän.
Vad man kan undra är varför HBT-samfundet vill så gärna framställa sig som offer, saknar man självförtroende totalt. Mitt intryck av homosexuella som jag jobbat ihop med är inte att de har varit ”svaga” personer utan starka., kreativa och socialt begåvade individer. För min del har jag sällan upplevt eller sett att homosexuella har diskrimineras på det sätt som beskrivs ibland och jag har varit ute i arbetslivet i 40 år. Visst förekommer dumheter, kommentarer men de drabbar även socialister, kommunister, raggare eller mods på sin tid för att inte tala om punkare och religiösa. Oacceptabelt, men än mer har invandrare och människor med en annan etnisk bakgrund drabbats av bigotteri.
"medelklassens politiska
korrekthets räddhågade
mediajippo"
Det självklara att ingen skall diskrimineras varken för religiös, politisk eller annan uppfattning och det innefattar även att ingen skall diskrimineras för vem man älskar och vill leva tillsammans med. Men precis som politisk eller religiös uppfattning är det en privatsak som ingen har med att göra.
Man kan också ställa sig varför denna tyngdpunkt på vem som gör vad med vem. En egentligt totalt ointressant fråga men som fått närmast en osannolik förstoring som när Pridefestivalen ibland närmast visuellt liknar det som skedde i Kiviks marknadstält på 1970-talet.
Pridefestivalen var från början en nödvändig händelse som innebar att HBT-personers problem och diskriminering lyftes upp i offentlighet. Tyvärr numera är Pride mest en medelklassens politiska korrekthets räddhågade mediajippo där ingen ifrågasätta delar av dess yttringar och om den verkligen tjänar sitt syfte; att stärka alla människors lika rättigheter. Pridefestivalen är numera inget annat än ett kommersiellt jippo där sponsorerna slåss om att få synas för att det är ”så korrekt, så”. Vad det mening?
Text: Ingemar E. L. Göransson
(Den som skriver detta uppfyller alla heteronormens tecken; äldre, om några veckor 59 år, vit man som aldrig haft tanken på att utöva praktisk kärlek med andra än kvinnor. Gift sedan 25 år och flerbarnsfar. Har aldrig jävlas med någon för att de varit religiösa, av annan politisk åsikt eller annan sexuell läggning. Som facklig förtroendevald försvarade drabbade jag de få tillfällen trakasserier förekom mot någon av någon anledning. Jag har alltid utgått ifrån en människas egenskaper, kvaliteter och gärningar. Så troligen uppfyller jag alla kraven på skithögen.)
det är väl inte så att man ser heterosexuella som fiende, utan den heterosexuella samhällsnormen, två faktiskt helt olika saker. Samhällsnormen är ju snarast det som formulerar det "normala", och därmed gör allt utanför normen "onormalt". Därmed kan heteronormen vara en fiende, utan att det heterosexuella är det.
SvaraRaderaAtt: Catti Ullström
SvaraRaderaDet där känner jag igen från debatten om
invandrare. "Jag är emot invandringspolitiken men inte invandrarna". Klassisk retorik.
Så det går inte jag på.
Till blogginnehavaren:
Jag håller med!
Om du tror att kritik mot heteronormen är detsamma som hat mot heterosexuella så har du uppenbarligen inte läst på tillräckligt.
SvaraRaderaOch dina slutsatser om förtryck i Östeuropa är skrattretande. Du menar alltså att när nynazister och högerkristna samlades och kastade exkrementer och rutten mat på deltagarna i Riga Pride så var det inte homofobi utan vad? Ett allmänt baltiskt kulturuttryck?
The falconer:
SvaraRaderaHomofobi. rasism och politiskt förtryck kan inte isoleras var för sig utan ett tecken på hur mycket av repressivt förtryck som den staten tillåter. Jag har inte påstått att det inte är homofobi men du kan inte sätta homofobi eller annat bigotteri utanför en samhällelig kontext.
Det är precis lika avskyvärt som hatbrott med etniska förtecken eller när nazister mördar fackligt aktiva.
Klargörande:
SvaraRaderaBigotta, kränkande eller fördomsfulla inlägg tas obönhörligt bort från bloggen så snart jag ser dom.
Detta har skett i ett fall i kväll.
Ingemar E. L. Göransson
Jag tycker i grunden att det är ett problem när grupperingar isolerar sig själva och känner sig mer som en medlem av gruppen en som en enskild unik individ. Ska jag vara ärlig tycker jag att delar av kvinnorörelsen har precis samma problem. Det är helt självklart att diskriminering inte ska finnas, men problemet är att flera av de rörelser som ser sig själva som diskriminerade söker en offerroll, som tyvärr skulle jag säga missgynnar dem själva. Jag är medveten om att en del blir griniga när man säger sådant, men men...sånt får man ta. I grunden tycker jag att det är ett problem att man inom politiken på många håll och kanter inte vill lösa de politiska problemen där alla är närvarande utan man delar medvetet in sig i grupperingar som försöker trycka på. Allt detta riskerar att göra är att splittra samhället mer och skapa tydligare konflikter. Vill man lyfta frågor kring HBT-personer, kvinnors situation etc tycker jag att det bör göras i icke uteslutande organisationer. D.v.s. sådana där alla är välkomna oavsett kön, ålder etc...att själva hålla på och dela in sig tror jag inte på. Folk måste någon gång fatta att vi inte är varandras fiender, men i retoriken ställs ofta män mot kvinnor, unga mot äldre, svenskar mot invandrare etc...det är ingen som tjänar på det. Att gnälla om vem som har det svårast tjänar ingenting till. Istället tycker jag man bör ta perspektivet att alla har rätt till bostad, arbete, etc och sedan stenhårt följa upp att alla behandlas som värdefulla arbetare, om inte bör arbetarklassen bita ifrån ordentligt, oavsett om det är en ung, gammal, homosexuell, kvinna eller inte..
SvaraRaderaUnder förra årets PRIDE-festival kritiserade Tiina Rosenberg de homosexuella som vill gifta sig samkönat, och menade att de försöker anpassa sig till "heteronormen". Jag har sedan dess funderat på vad som egentligen menas med begreppet "heteronormen". Det är väldigt luddigt, eller hur? Så jag surfade runt efter en definition, och hittade denna länk
SvaraRaderahttp://www.rfslungdom.se/index.taf?_page=object&object_auid=15802
Om vi nu bortser från ordvalet, och koncentrerar oss på vad som verkligen står där, så är det en beskrivning av hur heterosexuella har sex. Surt, sa räven! Man skulle då kunna säga att det finns en "primär heteronorm" som handlar om hur man har sex för att få avkomma, och en "sekundär heteronorm" som handlar om familjebildning och att ta hand om avkomman.
Tydligen menar Tiina Rosenberg att homosexuella inte ska ingå äktenskap, etc, för då faller de själva under heteronormen. När jag läser Tiina Rosenbergs senaste artikel kommer jag att tänka på arbetarrörelsens tidiga historia. Då var det klasskamp! Då fick man slå ur underläge! Då stod man utanför staketet och fick söka tröst hos varandra! Det var bitterljuvt! Det var revolutionsromantik! Den tiden vill vi ha tillbaka, speciellt om vi inte var med själva!
Och som professor kan väl Tiina Rosenberg själv se det lite von oben. Hon har alltså rätt om heteronormen (som hon beskrev den 2008), men fel om kampen mot heteronormen. Att vara homosexuell kan på sätt och vis vara ett handikapp, och det kan kännas frustrerande. Men ska heteronormen avskaffas, kommer heterosexuella att förtryckas - och även de homosexuella som har anpassat sig till heteronormen så lång möjligt efter deras förutsättningar.
Därför är jag kritisk mot politiska partier, präster, osv som okritiskt lovar att bekämpa heteronormen. De ställer upp på kommando, men vet inte vad de ställer upp på. Att lova att avskaffa heteronormen är en sak, att göra det i sitt eget privatliv - att sluta med "omslutande vaginalsamlag", att sluta se det som höjdpunken i det sexuella samlivet - är en annan sak!
@Cattis
SvaraRaderaDu har helt rätt. Hittade en formulering på Trollhares blogg.
>En norm är en värdering. En värdering kan inte bli kränkt, eftersom en värdering inte har varken känslor eller rättigheter. Man kan leva ett liv som följer normen på nästan alla punkter som finns – men ändå inte vara normativ. För att vara normativ krävs det nämligen att man förväntar sig att andra också ska leva – eller vilja leva – ett likadant liv. Man kan också leva ett liv som bryter ganska kraftigt mot normen, men ändå vara normativ eftersom man förväntar sig att människor ska sträva efter vissa ideal.<
Ingemar.
Varför inte skaffa dig adekvat information från Pride-festivalen genom att besöka den någon gång?
För ditt samhällsintresse sträcker sig väl utanför läsning av Aftonbladet?
Hälsning Eva Olsson
Tack Eva, jag vet att jag har det. Samtidigt vet jag att tankar kring normer, och det spom kallas normkritik, kan vara svårt att ta till sig. Det är det för oss alla då och då, i och med att normkritiken ifrågasätter mycket av den samtid vi verkar i, de värderingar vi tar för givna och de beteendemönster vi bär med oss.
SvaraRadera//Catti
Eva 0lsson reagerar precis som jag förväntade mig från Pridefestivalens okritiska tillskyndare. Tyvärr, tycker jag. Jag förklaras okunnig (läser bara Aftonbladet). Eva förutsätter att jag inte besökt Pridefestivalen (hur kan hon veta det) och reagerar närmast ryggradsmässigt då jag ifrågasätter eller ens vågar diskutera Pridefestivalen som den har utvecklats och vissa uttryck.
SvaraRaderaAlltså jag pådyvlas alla svarta sidor av heteronormen; okunnig och förtryckande.
Uppenbarligen är det inte politiskt korrekt att våga ifrågasätta eller ens våga ta upp en diskussion - olyckligt för samhällsdebatten och inte minst olyckligt för HBT-människors möjlighet att vara fria från diskriminering.
Men Eva Olsson bekräftar tyvärr i sitt inlägg att icke-tillhörande är helt korrekt symboliserade av en skithög. Sedan att det kan uppfattas av icke-HBT personer som kränkande är helt okay.