…att aldrig glömma….

Den 4 augusti var det 100 år sedan den största arbetskonflikt någonsin skedde på svensk arbetsmarknad. Storstrejken utlöstes efter ett år av arbetsgivarnas lockout-terror, det fanns inget val för LO annat än utlösa storstrejken eftersom arbetsgivarna med SAF i spetsen hade gett sig fan på att knäcka fackföreningsrörelsen och inte minst arbetarrörelsens som helhet.

Facit blev att LO och socialdemokraterna kom att tappa halva sin organisation efter storstrejken hade värkt ut slutgiltigt så sent som december 1910 även om stora delar av strejken hade avslutats efter ca en månad i september 1909.

Lars Ilshammar berättar idag på Aftonbladets kultursida om konflikten så jag tänker inte beröra den ytterligare. Själv kommer jag att hålla ett föredrag på ABF i Stockholm den 27 augusti som mer ingående beskriver den stora konflikten och dess verkningar på det då framtida Sveriges historia. (Jag åker gärna ut på andra platser och gör det om det finns intresse – se intill här i länkarna till andra webbsidor.)

För utan tvivel det var storstrejken som la grunden för att svensk arbetarrörelse valde en reformistisk väg, att den övergav storstrejken och att 30 år senare skrev tillsammans med SAF under Saltsjöbadsavtalet.

 

“att inte lära av

historien

är ett

misstag”

En fråga man måste ställa sig är hur det kommer sig att arbetarrörelsen inte har uppmärksammat detta jubileum. Beror det på att man har glömt eller att man inte vill komma ihåg. Eller kan det vara så illa som när jag diskuterade med en ledande personlighet på LO om Thatcher och den roll hennes politiska hantverk fått för även svensk politik i nutid.

- Vem vill lyssna på sådan gammal historia idag!

Kan historielösheten beskrivas bättre?

I nutid 2009, 100 år efter storstrejken, har fackföreningsrörelsen fått se hur den har försvagats och tappat 100.000-tals medlemmar; fått uppleva hur a-kassan har reducerats till ett grundskydd och inget mer; hur den tidigare starka fronten har försvagats och hur sprickorna vidgas inom rörelsen och inte minst hur lönereduceringar på 20 % har av aggressiva arbetsgivare tvingats på arbetarna för i ett hopp att kunna rädda jobben.

Att i det läget inte försöka lära av historien är ett misstag för den som inte kan inte sin historia har heller ingen möjlighet att förstå sin samtid än mindre att påverka framtiden.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson