Reinfeldts högerregering har sänkt skatterna med över 80 miljarder. En nästan otrolig siffra som har inneburit att de generella trygghetssystemen verkligen är hotade. De som fått betala är de arbetslösa, sjuka och gamla.
En politiks profil som blir än tydligare när man kan konstatera att hälften av dessa 80 miljarder har gått till den femtedel av svenskarna som tjänar mest. Dvs. en omvänd Robin Hood-politik som har ökar klyftorna med stor enfas. En stor enfas visar också Reinfeldt när de försvarar detta med siffertrillande som ska visa att de som tjänat mest på den här politiken ska vara de lågavlönade.
Idag läckte ett internt material från regeringen som skall konstaterar att regeringen räknar med att reservationslönen genom regeringens politik; skattesänkningar som försämrat a-kassan och sjukförsäkringen leder till att arbetslösa och utförsäkrade sjuka nu tvingas till att acceptera lägre lönenivåer för att ta ett jobb. Alternativet är helt enkelt socialen eller i värsta fall social misär.
Det innebär att den nyliberala, thatcherinspirerade politiken, är på väg att lyckas; regeringen stampar fram den låglönearbetsmarknad modell det amerikanarna kallar ”working poor” – dvs. att trots folk jobbar så kan de inte knappt försörja sig på sina inkomster. Att denna låglönearbetsmarknad växer fram kommer också att sätta press på hela arbetsmarknaden och på sikt leder till ökade klyftor mellan löntagarna där en liten elit kommer att dra iväg medan övrigas löner kommer att pressa successivt mot en lägre reservationslön.
“….lägre reservationslön
betyder lägre
löner för alla….”
Kort sagt, regeringen Reinfeldt håller på att lyckas med det som Thatcher och Reagan lyckades med – skapa en armé av illa avlönade daglönare som pressar övriga arbetsmarknaden till lägre lönenivåer och som på sikt kommer att försvaga löntagarna som kollektiv. Kombineras politiken med kraftigt sänkta skatter, försämrad välfärd och sämre lönevillkor tillsammans med försvagade löntagarrättigheter så har Sverige baxats tillbaka årtionden historiskt sätt. Det gamla föraktade Fattigsverige håller på att etablera sig än en gång.
Arbetarrörelsen måste se denna orsakskedja och sambandet mellan lägre skatter och ökade klyftor som leder till sämre villkor för alla löntagare. Gör man det så får det konsekvenser för politiken.
Så, när Mona Sahlin och andra socialdemokrater tydligt pekade på nödvändigheten att höja vissa skatter så är det en tillnyktring från 1990-talets nyliberalt påverkade berusning och tecken på en insikt att orsakssambandet nu börjar synas i politiken. Det ger hopp om framtiden, inte bara för en tydligare jämlikhetspolitik utan en tydligare oppositionspolitik mot högerns mörker.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Det är väldigt naivt att tro att höjda skatter kan rädda alla situationer. Sänkta skatter skapar arbetstillfällen, man vågar satsa. För övrigt så finns inte låga löner i Sverige och som arbetslös får man en massa a-kassa, t o m så mycket att en del hellre går på a-kassa än tar ett jobb som inte känns "tillräckligt bra"..
SvaraRaderaVänstern drog i gång multikulturprojektet, moderaterna fortsätter det. Det är det som ligger till grund för alla kostnader. Rösta på Mona Sahlin om du vill ta ytterligare folk som varken klarar försörja sig själva eller som ens vill integreras i något "Svenskt" samhälle. Kvinnor utgör absoluta majoriteten av alla bidragstagare och har fått det svårare på senare tid i och med försämringen av bidragen och institutioner som handhaver dessa. Männen har också blivit drabbade i och med lågkonjunkturen.
SvaraRaderaSom vanligt höll jag på att säga; högerkritiker och försvarare av högerns politik vågar sällan stå för sina åsikter utan gömmer sig bakom "Anonym". Hur som helst, A:s argumentation bygger på missuppfattningar och okunnighet.
SvaraRaderaOm a-kassan; 50 % av löntagarna får väsentligt mindre än 80 % av tidigare lön i a-kassa. En mycket stor del får kring 50 % vilket är faktum vid en månadslön över 25.000 kr.
Alltså vid arbetslöshet halveras inkomsten - är det en "massa a-kassa" som A påstår. Med andra ord okunnigt eller i bästa fall missuppfattat.
Det finns ingen tydlig koppling med att låg skatt ger fler jobb, men låga skatter ger sämre generell välfärd vilket det finns entydig forskning som visar att sämre generell välfärd och lika livschanser ger kortare livslängd och ökad risk för sjukdom hos den fattigare halvan av befolkningen.
Det skapar också vad sociologerna kallar ett samhällsdilemma: fripassagerarsyndromet. Dvs. hur ska samhället förhålla sig till den del av befolkningen som inte omfattas av socialförsäkringssystemen om de inte är generella: ska samhälle låta de drabbade vara och låta dem leva i total misär eller ska samhället i alla fall över skattsedeln sörja för att de behandlas relativt humant.
Vilket man än gör blir det ett problem för lågskattesamhället. Inte bry sig - ociviliserat och leder till sociala spänningar bry sig kostar enorma summor ur statsbudgeten.
A:s argument faller platt till marken som retorik och som politisk handlingslinje blir den förödande i ett modern civiliserat samhälle.
Och, sluta upp att gömma sig bakom Anonym. Snälla!