Den tredje vägens politik är (S) problem

Opinionssiffrorna är inget glädjande för en socialdemokrat. När Aftonbladet/United Minds presenterade nya siffror i veckan så var visst oppositionen i ledning men, socialdemokraterna fortsätter att tappa och ligger nu under valresultatet med råge – hela 5, 3 procent under valresultatet. Det finns de som försöker göra detta till en fråga om partiledarens tillkortakommande, en fråga om Mona Sahlin eller en fråga om Wanja Lundby-Wedin.

Jag tror det är helt fel ingång – att förtroendet för socialdemokraterna sjunker har helt andra och långt mer djupt liggande orsaker. Partiet har inte lyckats mejsla fram en politik som inger hopp om en bättre värld, en ”berättelse” som visar på något annat än den medelklassens medelväg som enbart har skapat ökade klyftor, ekonomiska kriser och nu senast ett totalt sammanbrott för nyliberalismens ideologiska käpphäst – den oreglerade kapitalismen.

Hela den europeiska socialdemokratin är i samma situation. Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien är exempel på hur den tredje vägens socialdemokrati inte klarar sin uppgift att kunna med trovärdighet kunna utlova att deras politik levererar ett bättre samhälle för arbetarklassen, immigranterna, de fattiga och en värdig tillvaro för hela samhället – ett sammanhållet och jämlikt samhälle.

Den europeiska socialdemokratin och därmed även den svenska har alltsedan 1990-talskrisen valt den blairistiska tredje vägen som istället för ett bättre samhälle lett till dess motsats och nu har kommit till vägs ände. Den nyliberala ideologiska smittan har försatt socialdemokratin i ett djävulens alternativ; fortsatt tredje vägens politik och förminskas till en politisk spegelbild av en misslyckad mitten/medelklasspolitik eller ta risken att möta en period av skoningslös kritik från höger vid valet av en tydlig vänsterpolitik för jämlikhet och rättvisa med minskade klyftor.

Valet borde vara enkelt kan man tycka men vi ska vara medvetna om att den ideologiska filten som medelklassen och nyliberalerna lagt över politiken är kvävande av allt som vågar vara tydligt och som bryter med den politiska övertron på den avreglerade marknaden.

De aktuella usla opinionssiffrorna är ett tecken på de socialdemokratiska väljarnas och sympatisörernas besvikenhet över att partikongressen inte förmådde bryta med den tredje vägens politik. Detta trots partiopinionen och rörelsens uppfattning skapat grunden för ett trovärdigt alternativ som arbetarrörelsen och socialdemokratin borde kunna vara. Än mer, i en tid då samhällsklyftorna ökar, arbetslösheten närmar sig rekordsiffror och högerns politik visar allt större tecken på sammanbrott.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson