Återupptäck # 11; John D Loudermilk

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

När jag var så där 11 år så hörde jag en låt på Radio Luxemburg som fastnade av någon anledning. Den var tilltalande på ett närmast barnsligt sätt. Låten var John D. Loudermilk ”Language Of Love”. Vad jag då inte visste var att redan då var Loudermilk en etablerad låtskrivare med ett antal hits på sitt CV ”Sitting In The Balcony” (Eddie Cochran), ”Ebony Eyes” (Everly Brothers) och ”The Great Snowman” och ”Let´s Think About Living” (båda med Bob Luman) för att nämna några av hans låtar.

Nästa gång som hans namn dök upp vid min horisont var 1965 när The Nashville Teens fick en jätte hit med ”Tobacco Road” och sedan även med ”Google Eye” samtidigt som Marianne Faithfull Faithfull slog till med ”This Little Bird”. Alla skrivna av Loudermilk.

Vem är då John D. Loudermilk? Född i den amerikanska mellanvästern 1934 och kusin med Ira & Charlie Louvin, dvs. The Louvin Brothers (legendarisk rootmusic-duo). Började redan på 1950-talet skriva låtar och genom jobb på den lokala radiostationen blev uppmärksammad.

Varför är då Loudermilk så intressant? Orsaken är att han är en särling i sitt låtskrivande. Han lyckas att kombinera poplåten respektive det lilla treminutersformatet med social kommentar utan att bli flåshurtig. Han beskriver med stor kärlek den amerikanska småstaden och dess värld på ett sätt så att varje låt blir en liten novell.

Ibland skapar han låtar som ”Tobacco Road” som bättre än någon annan beskriver slum och dess levnadsvillkor. Inte undra på att den har spelats in av artister från Jefferson Airplane to Lou Rawls och alla däremellan.

I “The Lament Of The Cherokee Reservation Nation” ges en insiktsfull ögonblicksbild av livet i reservatet. Ibland är han rent av rolig som i ”Road Hog” om vägproppar som hindrar trafiken, ironisk som i ”Doctor Casey” som driver med TV-serier; ”The Bully Of The Beach” om spännarnissarna på stranden osv.

Några plattor som är väl värda att skaffa är:

Blue Train (Bear Family) som innehåller alla välkända låtar och hits. Valuta pengarna lindrigt sagt.

The Open Mind (Omni) som egentligen består av tre RCA-LP som Loudermilk spelade in på 1960-talet. The Open Mind har beskrivits som ett psychedeliskt mästerverk, men snarare är det en lågmäld kommentar om ”the state of the nation” i slutet 1960-talet med kriget i Vietnamn, medborgarrättsrörelse och allt mer infekterad politisk situation i USA. Inga stora ord utan en vänlig men inte för den skull otydlig samhällskritik.

De två andra LP på CD:n är ”Suburban Attitudes In Country Verse” och ”Bizarre Collection Of The Most Unusual Songs” är inte sämre de heller. Den förstnämna är ett brilliant stämningsläge av den amerikanska småstaden, absolut underbar platta som i sin milt framförda stillsamma ironiska ton värmer.

Den sistnämna innehåller bland annat senare välkända ”The Lament of The Cherokee Reservation Nation” mer känd som ”Indian Reservation” som kanske är den mest dräpande kritiken av de eländiga villkor som den amerikanska ursprungsbefolkningen lever under.

En sista platta att rekommendera är ”Volume One- Elloree” (WB) som känns som en improviserad privat spelning där flera av hans välkända låtar görs i nya akustiska versioner. Varm och intim platta som bara finns på vinyl. Jag överförde min LP till CD vilket var tur för LP har försvunnit sedan år tillbaka.

(En sanslös sida där ALLT om Loudermilk finns här)

Här är ett par klipp från youtube.

Text: Ingemar E. L. Göransson