Reinfeldts dråpslag mot facklig utbildning

I Sverige har vi en modell för umgänget mellan arbetsgivare och löntagare som bygger på ömsesidig respekt och kunnighet om arbetslivets villkor.

Detta förutsätter att både arbetsgivare och löntagarrepresentanter är välinformerade och kan sin sak. Det blir inget jämställs läge mellan parterna om den ena har kunskaperna medan den andra parten har knappt grundläggande vetskap om lagar, avtalsvillkor och allt annat som berör arbetslivet.

Ända sedan reformeringen av arbetsmarknadslagstiftningen på 1970-80-talen har fackliga utbildningar varit betraktade som en viktig del i den svenska modellen..

Men samtidigt har det funnits en tagg i ögat på de mest maktsugna på arbetsgivarsidan och inte minst inom de borgerliga partierna. Den över allt hägrande målsättning för dessa har varit att försvaga facket och därmed löntagarnas möjligheter att fungera som en part inom ramen för den svenska modellen.

Vi har sett under den senaste mandatperioden hur regeringen har försvagat löntagarnas organisationer för att gynna Svenskt Näringslivs hökar och deras åstundan efter mer makt. A-kassan, anställningstryggheten, sjukförsäkringen, lättare att få F-skattsedel, lägre krav på utländska företag och inte minst tolkningen av Lavaldomen.

Nu kommer nästa slag mot facket som kommer att helt förändra maktbalansen på arbetsmarknaden. I ett för de flesta mindre känt lagförslag som gömmer sig bakom en anonym titel ”En enklare ledighetslagstiftning” slås undan fötterna för den fackliga utbildningen och stora delar av folkbildningen riktad till arbetsplatsernas folk.

”En arbetstagares rätt till ledighet kommer i princip att vara oförändrad jämfört med vad som gäller i dag” skriver regeringen i sitt förslag. Genom att gömma reglerna för och rättigheterna till facklig utbildning bland ett antal andra lagar så räknar regeringen med att det indiska reptricket inte skall upptäckas.

Regeringen föreslår att en kvalifikationstid på sex månader införs för facklig utbildning, att arbetsgivaren ges rätt att skjuta upp ledigheten för ”längre” facklig utbildning, att krav på föranmälan införs, att arbetsgivarens informationsskyldighet gentemot facket inskränks och att den fördel som facklig utbildning haft i prioritering tas bort.

Allt kan låta tekniskt, det kan låta svårförståligt och det kan uppfattas som strid om påvens skägg. Men tyvärr är det inte så. Resultatet blir att löntagarnas fackliga utbildning försvåras och det blir väsentligt sämre utbildade fackliga representanter ute på arbetsplatserna och därmed ges arbetsgivarna ett klart och uppenbart försprång. Arbetstagarna kommer att få än mindre möjlighet att hävda sin rätt för utan kunskap är det väsentligt svårare. Därmed försvagas den svenska modellen och makten förskjuts allt mer till arbetsgivarnas fördel.

Det heter ”Kunskap är makt” och det vet regeringen Reinfeldt mycket väl och därför kommer en ny borgerlig regering att genomföra förslaget.

Regeringen Reinfeldt har varit skickliga i att försvaga facket som vi sett. Ofta har det varit i sig små förändringar sett ur ett större perspektiv. Men de ”små stegens tyranni” bildar en linje, en strategi som på sikt kommer att ytterligare försvaga facket i Sverige. Likheten med Thatchers strategi på 1980-talet är slående och resultatet av den känner vi till; den brittiska välfärdsstatens sammanbrott och en arbetsmarknad där 20 procent av löntagarna lever och arbetar på i stort sett utan rättigheter.

Förslaget om förändring av ledighetslagarna är ytterligare ett steg i riktning avreglerad arbetsmarknad och då måste facket förminskas och dess inflytande bli väsentligt mindre.

Text: Ingemar E. L. Göransson