I går satt DN:s ekonomijournalist och kommenterade Nobels ekonomipriset i TV-sofforna. Det såg ut som en tanke när Johan Schück, nyliberalt färgad ekonomijournalist, hyllar tre ekonomer som alla har formulerat teorier som ligger hand i handske med den nyliberala politiska världsbilden.
De tre som fick priset till Alfred Nobels minne, Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen och Christopher A. Pissarides har kommit fram till det djupsinniga att finns det a-kassa så är arbetslösa mindre benägna att dumpa sina löneanspråk för att få ett nytt jobb.
Omvänt kan man säga, min tolkning, a-kassan är en spärr för att alla löntagare tvingas sänka sina löneanspråk och eller acceptera sämre anställningsvillkor. Huruvida detta självklara kan betraktas som speciellt vetenskapligt vete katten. Det är som att säga att går man ut på en kraftigt trafikerad motorväg har man alla chanser att bli överkörd! Dvs. en självklarhet!
Nu säger alla ekonomiskribenter att dessa tre har undersökt hur det fungerar, de har vetenskapligt prövat det självklara. Men det hade räckt att ringa till vilken fackexpedition som helst så hade ni fått svaret att a-kassan har två funktioner.
Den första att se till att den som blir arbetslös inte lämnas åt sitt öde, alltså a-kassan är en solidarisk handling där vi alla bidrar till att våra kompisar klarar sig när de drabbats av olyckan.
För det andra; a-kassan är en skyddsvall för oss andra som just nu har jobb. För att den arbetslöse inte skall tvingas eller lockas att dumpa sina löneanspråk när han eller hon säljer sin arbetsförmåga och sitt yrkeskunnande. Detta skulle drabba oss alla i långa loppet så därför måste vara a-kassa så generös och ge så god ersättning att detta inte blir nödvändigt att uppträda så på arbetsmarknaden för att klara sitt försörj.
Här kommer också det politiska i ekonomipriset för den slutsats som de nyliberala uttolkarna drar av självklarheten är att med en sänkt och försämrad a-kassan (Reinfeldt har gjort så) tvingas fler att ta jobb på en låglönearbetsmarknad. Med konsekvensen att vi alla på sikt tvingas minska våra löneanspråk på arbetsmarknaden. Vi lyckas m.a.o. väsentligt sämre när vi säljer vårt arbete.
Det är alltså inte underligt att Johan Schûck från nyliberala DN ser ut som en nöjd katt med grädde kring nosen när han ges möjlighet att hylla årets ekonomipristagare. F.ö. de är i ”gott” sällskap; Milton Friedman fick priset 1976 för sina nyliberala teorier. Hur bra de var vittnar den evigt pågående finanskrisen om. Förresten fråga vad grekerna, spanjorerna och irländarna tycker i den frågan!
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar