Vad ser du i spegeln?

För vem skall socialdemokraterna vara? En fråga som egentligen inte skulle behövas frågas. Men om vi ser till den gångna valrörelsen kan man fundera på hur det står till med den egna identifikationen.

Från brittiska Tribune

Dags för en liknande svensk kommentar

Aftonbladets Jesper Bengtsson skriver i dag att:

”Framför allt tror jag att arbetarrörelsen inte korrekt klarat av att omvärdera sin egen självbild. Många socialdemokrater tycks utgå från att det vänder om några år, bara de fortsätter driva en politik som de vet är rätt.”

Problemet är att varken det ena eller det andra är rätt. Den passiva inställningen har redan lett till två svidande valnederlag där draget av självgodget har straffats å det grövsta. Politiken som skall vara rätt har visat sig inte möta några större ovationer eller ”politiska passioner” för att tala med belgiska författarinnan och politiske strategiprofessorn Chantal Mouffe.

Det stora felet med politiken har uppenbarligen varit att den inte är trovärdig. Kärnväljarna tror inte på marknadslösningarnas välsignelse, det är tvivlande på att socialdemokraterna kan återupprätta full sysselsättning så länge man accepterar tesen om jämviktsarbetslöshet.

Å andra sidan upplevs socialdemokraterna som en variant på den i mitten varande politiska smeten där skillnaden mellan vänster och höger har förvandlats till en politisk återvändsgränd av alla varande mer eller mindre gråmelerade kattor.

Vilken självbild har då socialdemokraterna idag. Det beror vem man talar med. LO:s ordförande menade i förra veckan att det var ”brister” och ”misstag” som skapat katastrofen. Och ser man till en del av de politiska inflytelserika i partiet så får man intrycket att Stockholms (S)-märkta marknadsliberaler har ett svar – mer av det som gav nederlaget.

Vad ser då partiet i sin spegel? Jag vet inte men känslan att det inte gått tillräckligt åt helvete ännu för att man skall inse att krisen är ett faktum stärks när man ser efter vilka som skall utvärdera valet. Här sitter ett antal av de som hade ansvaret för att det gick som det gick. Exempelvis att Jonas Wall på LO som hade ansvar för LO:s kampanj skall utvärdera och Wanja Lundby-Wedins närmast medarbetare sammalunda.

Att det är att sätta bocken som trädgårdsmästare är självklart. Ingen av dessa kommer att kunna presentera mer än kosmetiska förslag för som LO:s ordförande sa det var ”misstag” och ”brister” som orsakade sammanbrottet. Över huvud är det stor representation av de som format politiken som lett till dagens situation som skall utvärdera och ställa förslag om förändring.

För vem är socialdemokratin till för? Så länge partiet inte förmår att besvara denna fråga rätt kommer också politiken att bli inte bli förtroendeingivande för kärnväljarna av löntagare, arbetslösa, nyfattiga, immigranter och andra som behöver politiken för att förvandla sina liv till något bättre.

Det vänder inte om några år, inte om partiet inte förmår att ompröva sin politik och inser att ryggraden för partiets existens är dess kärnväljare som nu är i rörelse åt olika håll. Om inte, lär inte valet 2014 bli något annat än ett val i raden av smärtsamma nederlag.

Text: Ingemar E. L. Göransson