Finns det en potential för en reformistisk politik i dess rätta betydelse? Finns det i samhället och bland medborgarna t.o.m. en acceptans av en politik som bygger på solidaritet och rättvisa. Jag menar att det är så men vad som det inte finns stöd för är en politik där skatten försvinner in i ett svart håll av byråkrati och maktspel.
För en tid sedan publicerade Demoskop en undersökning som innebär att 57 procent av de tillfrågade anser att det stämmer helt eller bra att ”det är viktigt att utjämna ekonomiska skillnader mellan människor” och det är enbart 12 procent anser att ”stämmer dåligt eller inte alls”.
I samma undersökning uppger också 58 procent att socialdemokraterna är deras förstaval som parti om partiet uppfyller förutsättningen att de har en partiledare man hyser förtroende för och för en politik som ”gynnar”.
Inte nog med det. I en undersökning som publicerats i helgen ”Välfärdsopinion 2010” från Umeå Universitet är stödet för ökat skatteuttag till välfärdssektorn tydligt.
På frågan ”kan du tänka dig att betala mer skatt om den går till….” svarade väsentligt fler än 2002 att de var beredda att betala mer skatt om den gick till välfärdssektorn.
| Ja, 2002 i % | Ja, 2010 i % | Ökning i % | |
| Sjuk- och hälsovård | 65 | 75 | 15,4 |
| Stöd till äldre | 60 | 73 | 21,7 |
| Stöd till barnfamiljer | 39 | 51 | 30,8 |
| Socialbidrag | 25 | 40 | 60 |
| Skolan | 61 | 71 | 16,4 |
| Sysselsättningspolitiska insatser | 31 | 54 | 74,2 |
Källa: Välfärdsopinion 2010, Umeå universitet (TT)
Vad kan man dra för slutsatser av allt detta. Jo att det är en myt att socialdemokratin inte skulle kunna driva en socialdemokratisk politik. Att skatteviljan är lägre nu än tidigare, tvärtom om man ska döma av rapporten ovan.
Likaså är att det finns en acceptans för en ökad en jämlikhetspolitik men också en politik som innebär att det finns stöd för att utjämning mellan olika skikt och grupper i samhället.
Stefan Svallfors som är ansvarig för ”Välfärdsopinion 2010” konstaterar att stödet för välfärdsstaten är stabilt, t.o.m. ökande sett från 2002.
Han säger vidare att – “Jag tror att folk i största allmänhet inte ser någon större skillnad mellan de största partierna”. Svallfors tror istället att det var andra saker som avgjorde valet i september.
Vad som behövs är en tydlig socialdemokrati som vågar föra en socialdemokratisk politik. Och här kanske problemet ligger, förmågan och viljan saknas hos en ideologisk vilsegången socialdemokratin för att tala med professor Johan Hinnfors i Göteborg.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Visst finns det potential. Det gäller nu att ställa de rätta frågorna. Ragnar A
SvaraRaderaSocialistisk reformism handlar om fördelning av makt och rikedom från de mäktiga och rika till folket.
SvaraRaderaSom det ser ut i dag är reformismen inte möjlig eftersom vi inte har någonting att köpa reformer för.
I Sverige så har den socialdemokratiska reformismen fungerat som så att Partiet och fackföreningarna sålt arbetsfred till kapitalisterna i utbyte mot reformer. Man har varit beroende av att Sverige haft en väldigt konfliktfylld arbetsmarknad och att vi hade ett hotande Kommunistparti till vänster och en hotande Sovjetunion till öster.
Då kunde Socialdemokraterna säga: Ge oss större frihet, högre lön, välfärd osv. så garanterar vi er att er makt över företagen är säkrad och att ni kan fortsätta göra vinster i dem.
Kapitalisterna gick länge med på detta, men under 70-talet så började vinsterna krympa samtidigt som arbetarrörelsen började hota äganderätten genom att ställa krav på löntagarfonder. Så kapitalisterna började då ge upp samförståndet och planera sin offensiv, och när Sovjetunionen slutligen föll och det stora hotet från vänster inte längre var aktuellt så kunde kapitalisterna gå på storoffensiv och rulla tillbaka välfärdsstaten och de reformer Socialdemokratin lyckats genomföra.
Socialdemokrater har en tendens att överskatta demokratin, man tror att reformer kan gå igenom bara för att de är rationella och bra för det stora flertalet, men riktigt så funkar det inte. Reformism kräver makt, det kräver folkrörelser som ligger på. Om Socialdemokratin vill kunna bedriva socialdemokrati igen så gäller det att man helt bryter det samförstånd som kapitalet sedan länge brutit och börjar träna sina kadrer i att bedriva klasskamp på arbetsplatser, i bostadsområden osv. Vi behöver stora sociala rörelser i ryggen för att kunna förverkliga våra visioner, det måste partiet inse.