Skjut inte på pianisten

”Skjut inte på pianisten det är inte han som skrivet stycket!”

Så skulle man kunna sammanfatta vinterns inledande järnvägselände. Det är inte SJ primärt som har ansvaret för att allt gått åt helvete. Att tågen inte går i tid, att X2000-tågen är nedslitna intill förstörelse, att banorna inte räcker till, att växlarna inte fungerar osv. Det är inte i första hand pianisten, dvs SJ:s styrelse utan kompositören av den marknadsliberala lekstugan som järnvägen har utvecklats till i Sverige.

Lokaltidningen Östgöta Correspondenten som i dagens tidning i en ledare (2 dec 2010) menar att hela eländet beror helt att SJ har en dålig ledning inte på regeringens politik eller Gud förbjude de marknadsliberala avregleringarna och privatiseringarna. Måhända SJ:s ledning inte är den ultimata precis, men huvudorsaken ligger just i det senare och den lekstuga som det medfört av entreprenörer och underentreprenörers underentreprenörer som inte har någon som helst samordning eller kännedom om varandras görande och låtande.

För vad kan SJ:s ledning göra med de direktiv man har. Det viktiga med SJ numera är inte att transportera människor och gods utan att vara lönsamt. SJ skall kort sagt som vilket AB som helst producera vinst inget annat. Det innebär också att materialen måste gå mer eller mindre 24-7 för att vara lönsamt och underhåll blir något som sker bara när det går sönder. Allt annat underhåll blir en belastning på vinsten.

Det liknar hur det var när jag jobbade på ett åkeri i Linköping på 1970-80-talet och kommer in på verkstaden och vill ha nya torkarblad. Verkstadschefen tar en trasa med T-doja och torkar av bladet och säger;

-”Kör ett tag till får vi se om det inte blir bättre!”

Och det är precis vad SJ gör, man kör ett tag till och hoppas det blir bättre för det finns varken pengar eller tid till underhåll.

Mycket av eländet beror också på underdimensionerad kapacitet i infrastrukturen. Helt enkelt, det finns inte spår så det räcker och de som finns är inte underhållna efter behoven. Regeringen skär nu ner på underhållet de kommande fem åren vilket innebär att det kommer att bli än värre.

Sverige har hittills varit befriade från svåra tågolyckor men under det senaste året har det skett flera uppmärksammande olyckor som krävt människoliv i Östergötland. På Linghems station blev en snöskottare förra vintern överkörd av ett X2000 och för några månader sedan körde ett annat X2000 in i en grävmaskin som jobbade på spåret och en passagerare omkom.

(Foto BBC)

Storbritannien har sedan 1980-talet haft ett antal mer eller svåra olyckor som sammanlagt inneburit ca 120 dödsfall och hundratals skadade. En stor del av dessa olyckor har berott på brister i underhåll och andra följder av avregleringarna av brittisk järnvägstrafik. Från fackligt håll, RMT, menar man att huvudorsaken är just avregleringarna och privatiseringarna av brittisk järnväg.

Vi har all anledning att fråga oss inte om utan när sker den stora olyckan likt Hatfield eller Landbroke Grove i Londonområdet. Men skall det behöva ske innan politikerna inser att infrastrukturen är inget lämplig att leka affär med?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson