Rubrikerna under de senaste åren har talat om utförsäljning av våra gemensamma egendomar. Det har varit rubriker om misskötsel av gamla och sjuka. Det har också varit braskande rubriker som när John Bauer-koncernen efter att ha delat ut till ägarna en kvarts miljard i vinst går i konkurs med skulder på en miljard. Dvs. 1000.000.000 kronor, tusen miljoner kronor, som vi nu får betala som skattebetalare. En siffra som har nästan lika många nollor som regeringen kan visa upp i sitt kabinett!
Det har varit upprepade, liknade rubriker om inlåsta dementa patienter utan tillsyn, gamla inlåsta i skrubbar som nu senast, sjukvård där stressade läkare missat allvarliga sjukdomar på grund av för lite personal, det har varit vårdcentraler som sålts för en spottstyver och gjort köparna miljonärer inom några månader. Det har varit rubriker om apotek som inte kan leverera de mediciner som sjuka behöver men har ett överflöd på skönhetsmedel.
Det har också varit skolor som bara slagit igen och eleverna har stått utan sin utbildning. Det har också varit en järnväg som varken fungerar vinter eller sommar och där det fattas 80 miljarder i nödvändigt underhåll och investeringar. Det har varit rubriker där den sittande regeringen inte brytt sig om landets industri.
Det har varit rubriker om miljarder som skänkts bort till ingen nytta till krogbranschen, hutlösa skattesänkningar till de som redan har mer än vad de behöver. Det har varit en bild av ett Putinland där rofferiet blivit normaltillståndet.
Det har varit en ändlös, upprepad rubrikexposé som bekräftat att när marknaden tagit över välfärden så har det gått åt helvete. Det har helt enkelt inte fungerat! Marknaden har inte kunnat tillgodose behoven av vård, omsorg och utbildning. Privatiseringsvansinnet, övertron på marknadskrafterna har varit ren vidskeplighet utan någon förankring i verkligheten och människors behov.
Det märkliga är att rösterna mot detta, för endast de totalt obegåvade och hjärndöda kan undvika att se galenskapens resultat, har varit antingen spridda eller tysta. De stora partierna, inklusive socialdemokraterna, har vägrat att inse eller ta konsekvenserna av den totalt havererade politiken. Rädslan för konflikt och den överdrivna oron för att storstadsmedelklassen inte skulle rösta på en socialdemokratisk politik som stod upp för motsatsen till marknadsmisslyckandet är varit slående.
Men också patetisk. Att högerpartierna i alliansen har denna politik som rättesnöre och välfärdsstatens förfall som mål är inget att förvånas över, men att socialdemokraterna som byggde välfärdsstaten skulle svika det som varit en i hela världen beundrad framgång är mer svårsmält.
Måste erkänna, jag är förbannad. Förbannad på s.k. entreprenörer som plundrar skolan på miljarder, förbannad på vårdföretag som missköter sjuka och gamla, förbannad på politiker som gör landet till ett Putinland, förbannad på de tysta medlöparna, förbannad på att jag ska behöva bli förbannad på att välfärdsstaten har blivit en jäkla räknesnurra för giriga figurer där solidaritet och medkänsla har ersatts av en iskallt beräknande kalkylator.
Den som inte gör motstånd är en medlöpare i förräderiet mot det våra föräldrar och deras föräldrar trodde på och byggde upp. Domen från våra barn och barnbarn kommer att bli hård, men utan tvivel rättvis. Sveket mot de som byggde landet är oförlåtligt och utan gräns.
Text: Ingemar E. L. Göransson
Att det verkar råda ett brett samförstånd mellan de stora riksdagspartierna som S och M i frågan om privata välfärdsföretag kan kanske förklaras av att "tunga" politiker från båda dessa partier har, så att säga, fingrarna i syltburken!
SvaraRaderahttp://arbetaren.se/artiklar/politiker-tjanar-pa-privatisering/
Visst är det så, Kent. Om jag inte minns fel hade Pär Nuder procent på Robinson-Jannes försäljning av sitt flyktingboende till riskkapitalister. Kjell-Olof Feldt var ordförande för Friskolornas riksförbund. O s v, o s v.
SvaraRaderaVi närmar oss en kleptokrati där de politiska posterna är omedelbart omsättningsbara på marknaden. Att socialdemokratiska riksdagsmän är så lojala till skumraskaffärerna beror på att de är köpta. Många av dessa medelmåttor skulle aldrig komma i närheten av en lön på 60 000 kr/mån (inklusive alla möjliga förmåner som t ex livstidspension) om de tvingades sluta. Därför är de vindflöjlar. Egenintresset ljuger aldrig!
// Jan
Rent allmänt tror jag att S skulle behöva göra upp med en hel del både i sitt förflutna och i nutid och göra en "reset" för tyvärr finns det en del "ruttna Äpplen" i partiet och många tveksamma beslut har tagits som JAG tror har undergrävt förtroende för S!
SvaraRaderaAnser att samma sak behöver göras i LO för tyvärr anser många här ute i verkligheten att det både inom S-toppen och inom LO toppen har bildats en "pampkultur" och att många av dessa pampar verkar har distanserat sig från dem de säger sig företräda!
Blir väl lätt så när de dels får löner som ligger skyhögt över medlemmarnas/väljarnas löner och livsvillkor och dels umgås mest med sina vänner i toppen, lätt att "glömma" sitt ursprung!
Har sett det hända på arbetsplatser när fackrepresentanter blivit befordrade till arbetsledare/personalchefer.
JAG tror att vi behöver begränsa tiden man kan sitta i den absoluta toppen både inom S och LO. Förslagsvis max två mandatperioder sedan måste man ut och jobba i verkligheten igen (inget avgångsvederlag eller fina pensionsavtal utan a-kassa till de fått nytt som alla vi andra får göra.
Huvudet på spiken Ingemar. Det är inte alliansen som är svikarna egentligen som du skriver, det här är deras politik, men det ska fan i mig inte vara S politik.
SvaraRaderaInte minst vittnar kommentarerna ovan om att folk fortfarande sitter på sina bakar och hoppas på att politiker ska fixa till vad andra politiker har fördärvat. Men sanningen är att politiker bara agerar under "heat" som man säger i USA. Om inte vanligt folk engagerar sig händer ingenting.
SvaraRaderaTrettitalets reformpolitik hade aldrig inletts utan hungerkravallerna 1917 och 20-talets strejkvåg. Det var detta som gjorde att kapitalisterna såg det som rationellt att söka kompromiss. Idag behöver de inte kompromissa, för folk håller sig lugna och hoppas på bättre politiker.