En förändring är nödvändig

New York fredagen den 6 november 2009

Arbetslöshetssiffrorna alla har fruktat har blivit officiella – USA har förlorat hittills 190.000 jobb och det innebär att arbetslösheten har nu har brutit igenom 10 procent och når 10,2 procent. Den högsta siffran sedan 1980-talet.

En kommentator på CNN pekade på att det innebär att det finns massor av människor som inte bara har utbildning, vill jobba och kan jobba nekas av ekonomin eftersom det inte fungerar. Samma kommentator pekade på att allt fler producerar allt mer på allt kortare tid. Kort sagt, det finns ingen enkel lösning för den överproduktion som USA och världskapitalismen genomlider just nu.

Man kan undra är det så verkligen vilket våra politiker ibland tror att kapitalismen i sin oreglerade form är det ultimata ekonomiska systemet som skänker medborgarna bästa möjliga utbyte?

Förutom att den oreglerade kapitalismen uppenbarligen inte fungerar, ingen nyhet eftersom Karl Marx på sin tid konstaterade detta, så blir frågan om arbetstiden och det orimliga i att jobba i den omfattning vi gör idag. Redan på 1990-talet pekade Jeremy Rifkin i sin bok ”The End Of Work” på det orimliga i vår syn på arbete i en tid då IT och teknikutveckling ökar produktiviteten med en enorm hastighet, nästan utan historisk jämförelse.

 

“…den oreglerade kapitalismen uppenbarligen inte fungerar…”

 

Att då inte reglera kapitalismen och lägga ner frågan om arbetstiden kan inte vara en bra politik. Det blir konsekvenser givetvis men de kan bli hanterbara genom föredelningspolitik som utjämnar de utmanade ökande skillnaderna mellan rika och fattiga. Dagens politik leder bara till värre kriser och social härdsmälta.

Hur kan vi tillåta att så enorma resurser slösa bort som sker just nu. Hur kan vi tillåta att en regering som Reinfeldt ta efter den oreglerade nyliberala katastrofekonomin som sker just nu hemma i Sverige. Facit av detta tillämpat här i USA ser vi just nu – massarbetslöshet och hundratusentals jobb som bara försvinner ut i tomma intet.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

JUST NU: US-officer skjuter över 40 soldater i en massaker i Texas

23.45 svensk tid

Enligt amerikansk media har en major Malik Nadal Hasan ca 39 eller 40 år löpt amok och skjutit 11 andra soldater och skadat 31 ytterligare vid en militär anläggning. Ytterligare 2 militärer har gripits enligt samma media. Major Hasan är själv blivit skjuten.

Fort Hood är en anläggning som skeppar ut militär personal till kriget i Afghanistan. Om det finns en koppling till detta är oklart vid skrivande situation.

Media och alla är chockade av att en hög militär har begått detta besked att det är en hög officer har begått massakern. Delstatens guvernör Rick Perry bekräftar att det var fler flera skyttar i en TV-sändning. (Se även Aftonbladet.)

Uppdatering: Fort Hood har infört total “lockdown” medan övriga militär baser har höjt beredskapen enligt CNN. (23:54)

Uppdatering: President Obama har uttalat sig i ett patriotiska uttalande. (00:03)

Uppdatering: Inget känt motiv därför ligger det i luften terroristmisstanken framförallt om det är flera gärningsmän. (00:04)

Uppdatering: Enligt uppgifter precis just nu så var gärningsmannen anställd inom den militära psykvården. (00:09)

Text: Ingemar E. L. Göransson

Motbjudande kontraster

New York den 5 november 2009

Kontrasternas stad är New York. Här kan man ena stunden promenera i det totala kaoset som i Chinatown och kring Canal Street eller några hundra meter bort uppe i Little Italys mindre gator sitta ute och dricka en öl i en nästan sakral stillhet. Allt bara några kvarter ifrån den brusande Broadway där hastighetsbegränsningen på 35 mph är mest en rekommendation inte en lag.

Men det också en annan kontrast och det är den mellan rika fattiga, utslagna och utmanande rika. Uppe på Upper West Side syns båda dessa kontraster med övertydlighet. Vaktmästare i livréuniform som öppnar portarna för rikemansfolket och utslagna som kollar om det finns något att äta i soporna.

Det är dyrt i New York. Rejält dyrt. Priserna ligger närmast i nivå med Stockholm eller högre och arbetslösheten är växande. President Obama varnade för några dagar sedan för en kraftigt ökande arbetslöshet vilket i ett land där de sociala skyddsnäten är minimala om man inte har egna försäkringar får stora konsekvenser för enskilda och familjer. Eventuella försäkringar är ofta begränsade tidsmässigt och knutna till en anställning. Det innebär därför att arbetslösheten är biljetten till den sociala rutschkanan – ena dagen klarar man sig bra andra dagen är man på väg till utslagning.

Systemet liknar det som vill ser allt mer av i Sverige. Människor som jobbar i serviceyrken där jobben betalas kontant vid hemgång och där det hänger på om bossen ringer och erbjuder flera timmar dagen efter. Inga försäkringar, ingen a-kassa och ingen trygghet.

 

“...här finns inget att hämta…”

 

Det amerikanska systemet är synligt i på gator och torg. Alla vet om det men få om någon har en lösning på sakernas tillstånd. Baksidan; social otrygghet, potentiell fattigdom och ett tufft samhälle där många är nära ruinen om olyckan kommer.

Det finns inget att hämta i detta system, i en samhällsorganisation som den amerikansk på det sociala området. Här är det penningen och stålar som styr. Konstrasten fattig – rik; inne – ute; arbete – arbetslöshet är destruktiv och det vet de flesta amerikaner så när killen proväter i soptunnan på Upper West Side mitt i de rikas stadsdel är det symptomatiskt för det samhälle som vi ser allt mer av även hemma.

Inget att stå efter, inget att ta efter och inget som kan föra med sig något gott.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Felgängade kranar och kamikazepiloter

New York onsdag den 4 november 2009

New York är en vansinnig stad. Den är gigantisk, den är stökig, det är aldrig tyst och den är så in i helvete levande. Jag tror antingen hatar man New York eller helt enkelt faller för dess charm.

Ett exempel; varför är kallvattenkranarna vänstergängade medan varmvattendito är högergängade som på alla andra ställen? Jag lyckades nästan slita av kallvattenkranen när jag skulle sätta på den. Jag tog i och tog och tog i men inget hände – tills jag kom på att den var gängad åt ”fel” håll.

Man blir ”honeyiad”, ”darlingad” och ”loved” inte lika här ofta som i det mer ytliga Florida. Men man blir snabbt accepterad och genuint välkommen bara efter några gånger på den diner som man väljer för sin frukost.

Taxichaufförer skall vi inte tala om. Det verkar som var och en av dom har gått utbildning i japanska flygvapnet inför Pearl Harbor – att åka taxi i NY är att uppleva en nära döden upplevelse. De gula taxibilarna kör som ilskna jordgetingar och det är ett under att det inte smäller på i varje gathörn. Finns det en annan fil att välja så gör man det.

New York-bon är en nyfiken jävel. Så snart han hör att du inte är från USA ska han ha reda var du kommer ifrån och då ska han berätta om sin farmor i Schweiz! Geografi är nämligen inte amerikaners starka sida, för att uttrycka det milt.

Det är aldrig tyst. Jag bor på Upper West Side denna vecka, inte långt från där John Lennon bodde. Det är bara några kvarter här ifrån. Tystnad är en sällsynthet även om den här delen av stan är ovanligt tyst eftersom det är ett bättre (läs rikare) folks område. Nere i Midtown eller södra delen av Manhattan är det aldrig tyst. Sirener, bilsignaler, skratt , högljudda röster, tidningsförsäljare eller andra nasare och alla andra ljud som hör storstaden till.

Som sagt New York är en vansinnig stad men jag kan inte annat än älska dess puls och dess tempo även om kranarna är felgängade, taxichaufförerna kamikazepiloter och det aldrig är tyst.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

New York, valdagen 3 november

Tisdag, New York

I dag är det valdag i bl.a. New York. Lokalval och val av guvernörer. Varje TV-kanal diskuterar om president Obama ska lyckas hålla sin ställning med tanke på at han de senaste dagarna har varnat för en dramatisk ökning av arbetslösheten.

Det är också slående hur media och partierna själva beskriver skillnaden i politik. Exempelvis New Jerseys guvernör Corzine beskylls för att ha orsakat krisen genom att ha höjt skatterna och delstatens fastighetskatter.

Koppling mellan höga skatter och hög arbetslöshet görs från republikanerna. Precis som hemma och precis lika oseriöst som när man hör det från borgerliga politiker i Sverige.

Hur som helst valet är viktigt för Obama, det är viktigt att politiskt för hans administration att hålla ställningarna även om det inte direkt påverkar utövandet av presidentämbetet.

Det är ett fint höstväder just nu i New York och TV uppmanar alla att gå och rösta. Inte bara i guvernörsvalen utan också alla lokalval till alla möjliga politiska församlingar som skolstyrelser osv.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Mot Mittens Rike

Den socialdemokratiska partikongressen är över. Den tysta kongressen skulle man kunna säga. I varje fall är mitt intryck att det har varit ganska lite folk på kongressen och debatterna har varit förhållandevis tama.

En konsekvens av kongressen är att det är spretar åt flera håll. Kongressen sa exempelvis ja till vinst inom välfärdssektorn, dvs. vänstern inom partiet fick inte kongressen med sig på sitt krav på stopp för vinstuttag inom skattefinansierad verksamhet. Det innebär att det även är i fortsättningen okay att skattebetalarna transferar pengar från skatten till privata plånböcker. På inget annat sätt kan den kompromiss som Ylva Johansson fick igenom som innebar att ett vagt ”kvalitetskrav” för att pengarna inte skulle hamna i händerna på privata spekulanter.

Också det närmast devota hyllandet av småföretagare och småföretagen kan enbart ses som ett fortsatt sväng i högerfilen.

Å andra sidan det förekom en del vänsterretorik men helheten är att (S) fortsätter i o m Mona Sahlins seger på kongressen, för utan tvivel så vann hon kongressen, i riktning högerut och mot Mittens Rike.

 

“..vart tar hemortsadressen för den traditionella socialdemokratiska väljaren vägen i kalkylen…”

 

Om detta innebär ett steg framåt är tveksamt i varje fall sett ur ett ideologiskt socialdemokratiskt perspektiv – det liknar mer en bekräftelse på att partiet i nuläget hör hemma inom den euro-socialdemokratiska tradition där pragmatism får vika för ideologi.

Kongressen konfirmerade också samarbetet med (MP) och även (V). Men man kan undra hur länge (V) kan orka klara sin egen mer vänsterinriktade opinion när (S) närmar sig de facto (MP). Vad som är ett problem är att kongressen trots sin enighet lämnar sin vänstra flank och inte minst sina vänsterväljare utan hemvist. Det är möjligt att partiet i o m kongressens enighet kommer att tilltala mer medelklassen i storstäderna men vart tar hemortsadressen för den traditionella socialdemokratiska väljaren vägen i kalkylen.

Det viktigaste budskapet var kongressens enighet och siktet som är inställt att slänga ut högerregeringen från Rosenbad. En god början – ideologin får rörelsens ta i nästa steg.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Motbjudande

(Foto: Unga Örnar Östergötland)

Kriget på balkan och de serbiska krigsförbrytelserna har blivit aktuella på nytt. För mig är det bilderna av det brinnande radiohuset i Sarajevo och de fruktansvärda händelserna som skedde under dessa år på 1990-talet.

Men också när man åkte från flygplatsen in mot Sarajevos centrum med begravningsplatser i snart varje rondell, idrottsplats som olympiastadion eller var man kunde hitta obebyggd mark för att begrava sina kära under den serbiska inringningen.

Så nu när två av de politiskt ansvariga bosnisk-serbiska politikerna leker med rättvisan är det djupt motbjudande. I går återvände Biljana Plavsic till Serbien och i Haag sitter Radovan Karadžić och hånar domstolen. Det är ett motbjudande skådespel av två av den moderna historiens värsta krigsförbrytare.

På sitt samvete har de etniska rensningar, kanske ända upp till 100.000 döda, tortyr och enorm materiell skada. Det är svårt att se hur detta kan vara sonat med några år på Hinseberg för Plavsic och att det är rimligt att Karadžić ska tillåtas ha lekstuga i Haag.

Det är lite svårt att förstå av vilken anledning den svenska regeringen hade så bråttom med att släppa Plavsic för det var inte nödvändigt att släppa henne efter 2/3 av strafftiden utan hon kunde ha suttit sina 11 år ut.

Brotten under kriget i Bosnien Hercegovina är omöjliga att ursäkta, omöjliga att förlåta när det gäller de politiskt och militärt ansvariga. Brotten är så bottenlöst vidriga och motbjudande att en normalt funtad människa inte kan förstå hur en mänsklig varelse kan låna sig dylikt.

Text: Ingemar E. L. Göransson