It´s Saturday Night…
i fyllecellen…..
Nancy Sinatra och Lee Hazlewood: Summer Wine
The Lady….
Trevlig kväll/Ingemar E. L.
lördag 6 februari 2010
fredag 5 februari 2010
Fler jobb med “Kalle på hörnets AF”?
Framtidens arbetsmarknad enligt Centern?
I veckan presenterade vårt allra mest nyliberala parti, bäverkvinnan Maud Olofssons Centern, sin arbetsmarknadspolitik inför valet. En viktig del i denna var privata arbetsförmedlingar men ska man gå efter Centerns hemsida så är det svårt att hitta några verkliga argument för att privatisera arbetsförmedlingarna ens ur centerperspektiv. Dvs. förutom den nästan maniska övertron på privatisering för privatiseringens egen skull.
Själva beskriver Centern sin arbetsmarknadspolitik som ”är alla förslag som syftar till att fler skall få en chans att få eller skapa sig ett eget jobb.” Dvs. inga verkliga argument för att det skulle bli bättre med privata arbetsförmedlingar än en offentlig arbetsförmedling. Centern undviker av rent ideologiska skäl de argument som talar mot privata arbetsförmedlingar för sådana finns.
Centern vill att dagens AF i fortsättningen enbart ska bedöma hur mycket stöd den arbetssökande behöver sedan skall arbetsförmedlandet helt skötas av privata aktörer. Ett system som påminner i mångt och mycket om det kritiserade coachandet där miljonerna rinner ut till olika mer eller mindre oseriösa företag medan arbetslösa sysselsätts med olika meningslösa pseudo-psykologiskt trams.
En offentlig arbetsförmedling har helt andra resurser att sätta in för att arbetssökande skall få tag i nytt jobb än vad ”Kalle på hörnets AF” kan prestera. Likaså kunskap om hela arbetsmarknaden är omöjlig att samla i en lokal privat arbetsförmedling. Med centerns förslag blir det längre mellan behov och insats eftersom en myndighet skall besluta och en annan privat aktör genomföra.
IFAU – Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering “ Betalt efter resultat” har skrivit en rapport om den försöksperiod som genomfördes i Östergötland, Västerbotten och Skåne med privata arbetsförmedlingar. Rapporten är inte ett stöd för Centerns linje i frågan vilket förklarar varför den inte tas som intäkt från Olofsson och hennes nyliberala Centern.
I rapporten skriver man de privata arbetsförmedlingarna var något bättre på att förmedla jobb till utrikes födda men sämre på att få fram jobb till ungdomar. En skillnad mellan privata och offentlig arbetsförmedling var att den privata arbetsförmedlingen hade fler träffar med ”sina” arbetslösa än den offentliga arbetsförmedlingen.
En viktig skillnad är att den privata förmedlingen lade större kraft på ”billigare” insatser än den offentliga arbetsförmedlingen. Dvs. mer på coaching och jobbsökning medan utbildning och praktik fick betydligt mindre del av de privata arbetsförmedlingarnas verksamhet än hos offentliga AF.
Slutsats; med privata arbetsförmedlingar kommer utbildningsinsatserna och praktikplatser minska till förmån för new age och jobbsökning vid datorer. Detta är säkerligen ingen tillfällighet eftersom centern har uppfattningen att arbetslösa inte söker jobben som finns och det är önskvärt att det skapas en låglönearbetsmarknad som kan fungera som lönenedpressande på hela arbetsmarknaden.
Det finns brister hos AF, det är sant men att lösa dessa brister genom att kasta ut ungen med badvattnet är ingen lösning. Vi kommer att sakna både ungen och stå utan vatten i framtiden när arbetsmarknaden kräver allt större kunskaper av de arbetssökande.
Med Centerns förslag kommer Sverige allt närmare en anglo-amerikansk ”working poor”-arbetsmarknadsmodell där klyftorna mellan olika löntagare kommer att öka drastiskt. Det finns all anledning att tacka nej till både Centerns förslag och till en framtid där en stor del av löntagarna är förvisade till en otrygg och lågavlönad arbetsmarknad.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!
tisdag 2 februari 2010
En arbetares död
Vad är en arbetares liv värt? (Personen på bilden har inget med nedan beskrivna att göra.)
En 58-årig banverksarbetare förolyckades igår på Linghems pendeltågsstation när ett X2000 körde över honom. En onödig tragedi kan man tycka. Det är också en onödig tragedi som säkerligen har flera orsaker.
Ljud och ljussignalerna för resenärerna som varnar för ankommande tåg har länge varit trasiga. Det snöade kraftigt. Den förolyckades kollega hade hela ansvaret att kolla efter ankommande tåg. X2000-föraren hade ingen aning om att det fanns banverkspersonal på spåret. Växlarna har inte haft tillräcklig hög ström på sig för att förmå smälta snön. Jobbet utfördes av en underentrepenör Strukton Rail som enligt uppgift varit inblandade i en annan olycka den 21 januari på bangården i Linköping.
Det finns anledning att fundera på om det måste till en lika allvarlig olycka som den i Hatfield i Storbritannien 2000 då både dödsfall och många skadade blev offer för den bristande säkerheten inom järnvägen. Måste det ske ett Hatfield även här i Sverige innan säkerheten tas på större allvar av ansvariga.
Den kan knappast anses vara fullgod säkerhet att personalen själva skall tvingas ha full uppsikt över spåren där X2000 kommer med mycket hög fart samtidigt som det är både mörkt, kallt och snöigt. Att kalla detta för säkerhetstänkande kan knappast vara acceptabelt utan snarare ett hasardspel med arbetares liv och lem.
Ett normalår omkommer ca 70 personer i sitt arbete. De flesta är vanliga arbetare. Olyckorna sker på byggen, i trafiken, på järnvägsspår, i hamnar och på andra platser. Vore det 70 journalister som omkom, 70 läkare, 70 advokater eller 70 direktörer som omkom på sina jobb skulle detta aldrig accepteras.
Men 70-talet arbetare röner ringa intresse och blir bara till statistik. En cynism som är motbjudande och en rest av det gamla eller en konsekvens av det återuppståndna klassamhället.
Den 58-årige banverksarbetaren som igår morse kl. 06.12 miste sitt liv på Linghems pendeltågsstation var en helt onödig tragedi som aldrig borde ha skett om säkerheten tagits på full allvar.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
måndag 1 februari 2010
Han dog på jobbet
Det blir en mindre vid en familjs matbord ikväll – ännu en arbetare har avlidet p.g.a. en olycka på jobbet. Ännu en pappa, en make, en arbetskamrat har fått sätta livet till i en onödig arbetsplatsolycka. Vem han är bara intressant för hans familj och arbetskamrater, för oss andra är hans namn av mindre betydelse då namnet inte gör tragedin varken mindre eller större. Den är stor som den är.
I morse så blev en snöskottare påkörd av ett framrusande tåg på Linghems station. Klockan sex på morgonen skedde det som inte får ske – ett liv släcktes, blåstes ut likt en fladdrande ljuslåga på ett stearinljus i mörkret på en pendeltågsstation ute på den östgötska slätten. Hur olyckan gick till är vid skrivande stund okänt, polisutredning pågår som det heter, men faktum kvarstår ytterligare ett liv har arbetslivet tagit i Sverige.
Förra året dog 38 personer i arbetsplatsolyckor medan 8810 drabbades av sjukdom som direkt resultat av sitt arbete. Det var en minskning från 2008 men den troliga orsaken till minskningen är lågkonjunkturen kombinerat med ett inte oansenligt mörkertal av icke anmälda olyckor inom områden där immigranter och svartjobbare drabbats. Men också dåligt statistikunderlag hos Arbetsmiljöverket. Den verkliga siffran kommer därför säkerligen att närma sig den mer ”normala” siffran kring 70 dödsfall per år och 10-11.000 arbetsrelaterade sjukdomar.
I morse åkte miljoner människor i detta land till sina jobb, ungefär 40 av dem kommer att bli sjuka av jobbet idag och någon riskerar att dö på jobbet. För snöskottaren från Banverket tog livet slut klockan 6.00 i morse. Det blev då tomt vid ett köksbord, tomt för all framtid.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!
torsdag 28 januari 2010
Samma gamla höger
”Det kommer alltid människor i kläm vid stora samhällsförändringar”, ”(S) vill ge bidrag till dom som inte jobbar” och ”tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn”.
Tre citat från ledande moderater. Och inte bara det tre citat som tydligt ger vid handen den människosyn som är moderaternas. Det första som kommer från Reinfeldt men kunde ha kommit från en Stalin eller anan doktrinär politiskt övertygande extremist utan mänskliga hänsyn.
Citat att (S) vill ge bidrag till ”dom” som inte jobbar är avslöjande för vem är ”dom”? Vilka är ”dom” som inte är som ”vi” i moderaternas värld? Jo de som inte jobbar, underförstått de lata, de påstådda parasiterna, de som vill ligga samhället till last; dvs de vulgära, arbetareklassen, de avskydda i moderaternas världsbild. De ickenyttiga som inte vill tjäna de duktiga, eliten, dvs. moderaternas omhuldade övre medelklass.
Men frågan är om inte bottennivå är när de två ledande moderaterna Helena Rivière och Gunnar Axén angriper den sjuka Alexandra Johansson och personligen och direkt utpekar henne som simulant som inte vill arbeta utan vill leva sitt liv på bekostnad av samhället.
En cynisk och vedervärdiga människosyn som ligger bakom Axén och Rivière formuleras i orden ”inte intresserad av att få möjligheten att försörja sig själv och sina barn”.
Tre citat från ledande moderater som avslöjar deras verkliga avskyvärda människosyn. Glöm inte bort den på valdagen. Låt inte heller moderaterna koma undan detta bevis för att de nya moderaterna är bara de gamla vanliga moderaterna som är bara den vanliga reaktionära höger som alltid de varit.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
söndag 24 januari 2010
Transportarbetare i Piteå visar att det går vägen
Per-Göran ”PG” Gustafsson, Matthias Thetin och Thomas Bergdahl
Det var ett sant nöje att möta det gäng transportare från avdelning 26 och sektion 2, dvs Piteå, som deltog under helgen 23-24 januari i de socialdemokratiska arbetarkommunerna i Piteå och Luleås medlemsutbildning.
Det är vinter, det är kallt och det knarrar under skorna när man går över gården på Sunderbys Folkhögskola utanför Luleå. Men när man kommer innanför dörrarna så möts man av engagerade politiska diskussioner och en välkomnade stämning.
Per-Göran “PG” Gustafsson, Thomas Bergdahl och Matthias Thetin, alla väktare på Panaxia, är engagerade inte bara fackligt utan också aktiva socialdemokrater .
Den första naturliga frågan man gärna vill ha svar på; varför är ni här?
- Det är en unik möjlighet att länka samman politiken med vårt fackliga arbete, svarar PG.
- Det gäller att hitta den röda tråden, menar Matthias.
Hur ser då Transports av 26:s politiska engagemang ut här i Norrbotten?
- Det är på stark frammarsch. Avdelningsstyrelsen ser positivt på att fler fackligt aktiva transportare ger sig in i politiken, menar PG.
- Vi planerar inför valrörelsen och kommer att samarbeta med LO-facken och ska bland annat vara med på Noliamässan, säger Matthias. Men mycket är kvar i planeringen men den ska bli klar på ett möte nu i februari.
- Det är ganska många transportare som redan nu är politiskt aktiva, fortsätter Matthias. Han själv sitter i socialnämnden, kommunens politiska utskott men också ordförande i (S)-fackklubben i Piteå som är uppstartat på nytt efter en tid i ide. Det är Transport, Byggnads och Handels som har återuppstartat den tidigare aktiva (S)-klubben.
Startade en fackklubb
De tre berättar om hur de startade en facklubb på jobbet, Panaxia, och lyckas organisera 90 % av arbetskamrater. Men de lyckades också få de allra flesta att bli medlemmar i (S). De berättar om hur de exempelvis genom försäkringskvällar hittat pengar som medlemmar hade rätt på. De säger också att de hoppas kunna hjälpa kollegor på andra Panaxia-kontor att få igång fackklubbar.
Vad har ni gjort för att lyckas så bra?
- Vi har vid fikabordet talat om solidaritet och vi fick ett fackligt ganska bra resultat, menar Matthias.
- Vi finns till för medlemmarna, fyller Thomas i. Vi jobbar helt enkelt tätt med våra medlemmar.
En fundering som kommer efter att talat med PG, Matthias och Thomas; pessimister säger att det är svårt att få igång facklig verksamhet men än svårare att engagera kollegor politiskt. De tre bevisar motsatsen.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
