Reserverat: MVG till friskolornas elever

Friskoleeländet har fått en oväntad snyting de senaste dagarna. Det som i går kallades betygsinflation på DN:s debattsida är egentligen en bekräftelse på vad friskolorna (eller rättare privatskolorna) har gett för effekt.

Förutom att de gynnar de som redan har de bästa förutsättningarna i form av föräldrar med högre utbildning och läspremierande hemmiljö så får de uppenbarligen de högsta betygen lättare vilket leder till att de får förtur till högre utbildning.

Men inte bara det. Privatskolorna vet att de måste vara ”bättre” för att få del av våra skattepengar i form av skolpeng; de måste ”leverera” högre betyg för att vara attraktiva för de eventuella ”kunderna”. Kan det bättre illustreras hur skolan har blivit en affär bland andra tack vare friskole-, förlåt privatskoleeländet.

Skolan kan vara ett verktyg för social ingenjörskonst. Skolan kan bryta ner klyftor mellan barn och ungdomar från olika delar av samhället; från olika klasser och skikt. Här kan direktörens barn träffa och lära sig respektera ensamma mammans eller den fattige immigrantens barn och givetvis vice versa.

Men friskolan, privatskolan, lägger grunden och fundamentet för klasstrukturer som blir allt mer stelnade – var och en vid sin läst; var och en på sin plats och de tu skall aldrig mötas.

 

“…högerns fiasko

bekräftas av

betygsinflationen…”

SvD är idag orolig för att betygsinflationen skall bli ett argument för vänster som man säger. Visst det är ett utmärkt argument mot friskole-, privatskolemarknaden. Men det är också en anledning att ompröva skolpolitiken som inte satte kunskap främst alla gånger och där många ungar inte fick eller får det stöd de behöver för att klara sin utbildning. Betygsinflationen är ett bland många andra argument för en sammanhållen skola som är samhällets ansvar och där varande unge skall vara garanterad en god utbildning.

(DN:s kommentar på sin ledarsida är obetalbar och nonchalans i sin konsekvens: ledarskribenter skriver under rubriken “Illusorisk rättvisa” att alla elever inte kan få de bästa kamraterna och det är inget att sträva efter rättvisa betyg. Tydligare kan inte klassintresset från skrivkulin på DN illustreras – de höga betygen till “rätt” elever. Kort sagt, livet är orättvist och så länge det är orättvist mot underklassen så är det bra.)

Socialdemokraterna har sin bästa möjlighet på årtionden att återupprätta en skola som både lär ut, garanterar allas lika möjlighet att förverkliga sina drömmar och att bryta ner de ökade klassklyftorna.

Skoldebatten har hamnat i fel spår då den koncentrerat på betyg eller inte betyg. Skoldebatten måste handla om hur våra ungar ges den kunskap de förtjänar och behöver. Att den måste mätas är självklart och då är betyg ett verktyg för detta. Det kan inte vara fel att ge den informationen till eleven och föräldrar.

Men man måste vara medveten om att högerns klasskola vill se till att de höga betygen inte får hamna i långtbortistan utan skall vara ett privilegium för deras ungar. Detta förstärker privatskolorna med den betygsinflationen. Friskolorna blir helt enkelt ett verktyg för ett fortsatt och än mer cementerat klassamhälle.

Varken högerns klasskola eller 68-vänsterns skola där kunskap fick stå tillbaka för annat är alternativet. Högerns fiasko som bekräftas av symptomet betygsinflation måste mötas, inte med 70-80-talens skola, utan en skola där våra ungar får den kunskap de behöver och där det inte spelar någon roll om du kommer från akademisk eller knegarmiljö. Den politiken måste formuleras för de nämnda alternativen är precis lika usla oavsett om de formulerats av Björklund eller någon flumpedagog från det mörka 70-talet.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Återupptäck # 4: The Coasters

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

(Arkivbild)

The Coasters hette ursprungligen The Robins och var en av 1950-talets R&B/R&R-periods bästa vokalgrupper. Med sina rötter i doowop och R&B men inte så lite av humor tillagt till denna brygd så blev The Coasters enorm inflytelserika.

Långt mer, faktiskt, än vad de själva var kommersiellt framgångsrika. Det spelade faktiskt ingen större roll att gruppen bytte folk ganska ofta, de lät ungefär likadant i alla fall (jfr med The Drifters.) Orsaken till detta hette Jerry Leiber och Mike Stoller, gruppens geniala låtskrivare och producenter.

The Beatles snodde ”Three Cool Cats”, ”Searchin´”, ”Besame Mucho”, The Rolling Stones I sin tur var på “Poison Ivy” och The Beach Boys “Riot In Cell Block # 9” (då kallad “Student Demonstration Time”) precis som Dr. Feelgood. Andra som tog upp Coasters-låtar var Downliners Sect och Elvis som båda gjorde ”Little Egypt”.

Vad var det som då gjorde The Coasters så framgångsrika. Flera skäl tror jag. Den först var som sagt att Mike Stoller & Jerry Leiber som skrev och producerade alla dessa hits. De två vita producenterna och låtskrivarnarna som båda älskade den svarta musiken och hade något som andra producenterna i den tidens USA inte hade; respekt för den svarta kulturen. Naturligt spelade det en stor rioll den artistiska frihet som man hade på Atlantic.

Det andra var att de två och halvminuters långa inspelningar var små noveller om gettolivet sett ur gettoperspektiv. ”Riot In Cell Block # 9” och ”Framed” handlar om hur det fördomsfulla rättssystemet missgynnade den svarta befolkningen; ”Poison Ivy” och ”Three Cool Cats” om den sexuella dubbelmoral som präglade USA under denna period (och idag med). ”Charlie Brown” är om skolans clown och blivande (?) ungdomsbrottsling. I ”Along Came Jones” drivs med den amerikanska kulturen som den speglades i TV med dess tydliga rasistiska övertoner.

I dag är det få som kommer ihåg The Coasters. Det är synd för det de spelade in speciellt mellan 1954 – 1960 är klassisk R&R/R&B men det är också bland det mest politiskt tydliga utan att bli övertydligt som spelades in under dessa år. Det är musik som hade stor betydelse för den svarta befolkningens självkänsla och var en för sin tid radikal kritik mot det amerikanska samhället med sin dubbelmoral, rasism och konsumtionsmentalitet.

Det finns några bra CD-samlingar med The Coastersmaterial. En utmärkt introduktion är Rhino/Atlantics ”50 Coastin´Classics” som fortfarande finns tillgänglig,

På youtube finns några filmsnuttar med The Coasters. Min favorit är denna med ”Charlie Brown”:

 

Text: Ingemar E.L. Göransson

Det behövs inget paraply när solen skiner

När solen skiner behöver man inget paraply men när det regnar saknar man det. Så kan man sammanfatta hur a-kassan fungerar för den enskilde. När man har jobb behöver man inte a-kassan för att klara sig men när arbetslösheten är ett faktum så är a-kassan en genial idé. Vi tillsammans som kollektiv ser till att våra mindre lottade bröder och systrar klarar sig från fattighuset till de hittat ett nytt jobb.

Tyvärr fungerar a-kassan i dag bara i teorin på det sättet. När man läser som i Aftonbladet igår att arbetslösa tvingas låna av vänner och släkt i väntan på att a-kassan skall betalas ut. En väntan som är ända upp till 4-5 månader. Tänk själv, vänta i gott och väl ett drygt kvartal utan pengar till hyra och mat, räkningar osv. Och varför, a-kassan hinner inte med p.g.a. alla nya regler och kontroller som den sittande högerregeringen har lagt på a-kassorna.

Detta ovanpå att a-kassan är försämrad med sämre ersättning och väsentligt dyrare så kan den inte betala ut ersättningen som den arbetslöse har rätt till.

A-kassan har utvecklats till en absurd skandal som enbart kan klandras den sittande regeringen. De skyldiga är Reinfeldt och hans regering. Skyldig till eländet är en arbetsmarknadsminister Littorin som i ord är så positiv till facket, kollektivavtal och a-kassan.

Men det är ju dessa herrar som påhejade av svenskt näringsliv har kvaddat hela a-kassesystemet genom försämrad ersättning och mängder av nya orimliga kontrollkrav som gör att a-kassorna inte hinner med nu när krisen slår till mot sysselsättningen. Allt med den ideologiska bockfoten att tvinga arbetslösa att ta jobb till allt lägre löner för att pressa ned lönenivån totalt.

 

“..ställ de

ansvariga för

a-kasseskandalen

till svars…”

Det är en skandal, det är en oförskämdhet mot alla som drabbas av krisen med arbetslöshet som följd. Det är nödvändigt att ställa de ansvariga i regeringen till svars för det elände som de ställer till med och det måste ske nu. Hösten måste föra med sig protester, demonstrationer och aktioner mot högerregeringen som medvetet har satt hundratusentals arbetslösa i en veritabel rävsax; inget jobb och ingen a-kassa!

Politiskt måste a-kassan bli en av valets viktigaste frågor. För sysselsättning, jobb och a-kassa hör samman. Det är nödvändigt med en trovärdig a-kassa som fungerar som den omställningsförsäkring och inkomst försäkring mellan jobb. När Mona Sahlin kommer säkerligen också att komma med konkreta löften om en bra och fungerande a-kassa. Det är självklart om alliansen skall slängas ut från Rosenbad september 2010.

Som sagt när det regnar det är då man behöver paraply och när arbetslösheten drabbar behöver man a-kassa. Just nu verkar det vara tvärtom. Regeringen tycker det räcker med ett paraply mot arbetslösheten och regnväder åt de arbetslösa.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto; vecka 34

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Rhodos, sommaren 2005

Här börjar helgen…

Bruce Springsteen 1975 med Rosalita (Come Out Tonight):

 

Trevlig helg!!

Text: Ingemar E. L. Göransson

(S) – det duger inte med mindre än 30 % ett år före valet

Kommer Riksdagshuset få ny regim efter valet 2010?

Trenden är uppenbar – socialdemokraterna tappar medan Miljöpartiet och Vänstern stärks faktiskt. Men det mest oroande i United Minds/Aftonbladets undersökning är att Sverige”demokraterna” är på väg in i riksdagen. Då är det svårt att glädja sig åt att Kristdemokraterna verkar har gjort sitt i riksdagen. Ett högerparti ersätts av ett semi-fascistiskt populistiskt parti som SD.

Men hur reagerar då socialdemokraterna när man får en all-time low i opinionsundersökningen som AB presenterar.

Ibrahim Baylan, den socialdemokratiska partisekreteraren säger till Aftonbladet:

– Man får ta opinionsundersökningar på sommaren med en nypa salt. Vår kongress ska fokusera på jobbfrågan, jag tror att den blir avgörande.

Visst, man ska alltid ta opinionsundersökningar med en nypa salt men samtidigt kan inte ens Baylan bortse från trenden; (S) backar i undersökning efter undersökning och under 30 % borde om inte skapa panik så en känsla av nu är det allvar. Det räcker inte då hänvisa till partikongressen om två månader – det duger inte om (S) vill se ett maktskifte september 2010.

(S) problem är att man inte har en tydlig politik, eller man har en politik där sneglandet på storstädernas medelklass har fått dominera. Det är uppenbart att det finns en kritik internt mot detta. Allt fler börjar ifrågasätta den försiktiga attityden som Ann-Marie Lindgren skrev i Aktuellt i Politiken.

” Politik måste ha en linje, och en inriktning. Det vi ska fråga oss i dag är inte vilken sorts politik som kan tänkas appellera speciellt till medelklassen. Frågan är vilken politik vi med utgångspunkt i socialdemokratins värderingar ser som svaret på de ekonomiska och sociala utmaningar som dagens samhälle ställer – för medelklass likaväl som arbetarklass.” (min understrykning; skribentens anm.)

Politiken där utgångspunkten är att anpassa sig till olika gruppers intressen fungerar uppenbarligen inte för annars skulle (S) ha en långt bättre situation i opinionen än idag. Den belgiska författaren Chantal Mouffe skriver i sin bok ”Om det politiska”:

”Ett mycket tydligt tecken på att New Labour har gjort sig av med sin vänsteridentitet är att man har övergivet kampen för jämlikhet. Partiets slagord handlar nu om att erbjuda ”valfrihet”. Klasserna har synbarligen försvunnit, och nyckelorden för dagen är istället ”innanförskap” och ”utanförskap”. Man tänker sig att samhället består av medelklasser; de enda undantagen är den lilla eliten av mycket förmögna å ena sidan och de som befinner sig i ”utanförskap” å den andra. Denna syn på samhällsstrukturen ligger till grund för den ”konsensus kring mitten” som New Labour företräder.” (Om det politiska sid 63)

Nu är inte svenska (S) brittiska New Labour men det går inte att undvika att notera den stora påverkans Blairs politik haft på socialdemokratin här hemma; samma överdriva syn på medelklassens roll; samma otydliga uppfattning om arbetarklassens betydelse och inte minst samma jakt mot politikens mitt.

Nu blir alla katter grå i mörkret och alla partier blir halv-liberala i mitten. Politik blir ett grått mischmasch utan konturer vilket får till konsekvens att politiken blir allt mindre intressant. Extremism och proteströstning är helt enkelt första stationen mot en demokrati som försvagas till förmån för gatans parlament. Vi har sett detta i Frankrike, Belgien och det har börjat skönjas på andra håll i Europa.

Inte undra på att man tappar i ett läge då partiet borde glida fram på en räkmacka fram till Rosenbad och regeringsställning. Att då som partisekreterare fromt hoppas på partikongressen i oktober är närmast att begå politiskt harakiri.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

(Ytterligare artiklar i samma ämne: bl.a. se länk samt här)

Rojalistiskt hysteri

En sak ska göras helt klart och tydligt – jag är republikan. Orsaken är inte att jag tycker illa om kungen som person eller hans familj. Jag känner dom inte och kan inte ha någon uppfattning vad det gäller deras person. Men jag tycker hjärtligt illa om att monarkin ska vara en i situation som även om det inte är så på pappret kan utöva påverkan på nationens styre. Jag vill kunna välja, och välja bort, i allmänna val individerna som får förtroendet att styra vårt land. Det är en fråga om demokrati, helt enkelt.

Nu börjar det likna närmast hysteri med ytterligare ett monarkibröllop på gång. Nu är det nästa prinsessa som ska ”å sta´” som Strindberg skrev en gång. Vi andra får begapa eländet och betala. Förresten vi betalar ännu en gång eftersom kungahuset får ett lindrigt sagt generöst apanage. Om man ska tala om att någon i detta land lever på bidrag så är det monarkin.

 

“ett motbjudande

skådespel”

 

Alla tidningar, framförallt, veckopress och inte minst kvällstidningarna blir till sig så att man tro att de har hittat den journalistiska G-punkten eftersom de verkar få rojalistisk orgasm på löpande band. Hela skådespelet är i grunden motbjudande.

Eller som min kära hustru sa – det är bättre än tjatet om svininfluensan. Och, vad då, den ofrivilliga liknelsen monarkin och svininfluensas är inte helt fel. Man behöver inget av dem och inget av storheterna gör någon nytta! Så är båda förbaskat kostsamma för folkhushållet.

Här gifter en kvarleva från medeltidens envälde bort sina brats till osannolika kostnader samtidigt som 100.000-tals människor är arbetslösa och tusentals tvingas till socialbidrag eller att tigga för att överleva.

Ett motbjudande skådespel som också spelar en politisk roll eftersom det ena bröllopet kommer att genomföras månaderna innan valet. Hela valrörelsen kommer att ryckas sönder och det kan bara den sittande högerregeringen tjäna på. Så kom inte och säg att monarkin och kungahuset inte kan påverka politiken – det är bara nys!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson