“En liten människa”

Foto: Anders Wiklund

Varför ser pressekreterare (M) Unsgaard så sur ut?

Förr talade överklassdamerna på sina kafferep om sina ”små människor” som tog hand om det mesta så damerna i fråga kunde istället gå på visit hos varandra och dricka kaffe, kanske t.o.m. få sig en liten likör. Allt serverat och uppassat av en ”liten människa”.

Att dessa tider är åter är uppenbart när man inser vad den s.k. arbetslinjen innebär. Regeringen Reinfeldt som inte visat något engagemang för den industriella sektorn som fordonsindustrin. Däremot har prioriterat skattesubventioner för ”hushållsnära” tjänster, dvs. överklassens ”lilla människa” som servar över- och den övre medelklassen i storstäderna miljonärsgetton.

Exakt vad arbetslinjen innebar fick vi besked om i Expressen idag då moderaten tillika Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard hittade ”folkskit” i sin trappuppgång, men snabbt fick hjälp av ett städbolag som skickade en liten ”människa”, i detta fall av rysk härkomst att sanera hos Unsgaard.

Unsgaard som den han är, övre medelklass och moderat, sa till Expressen.

- Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.

Hänger ni med? ”Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska” eller; det är arbetslinjen att det finns en ”liten människa” som kan städa upp i Unsgaards skyddade värld!

Skit vore annars – eller hur nya moderater!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Se även politikerbloggen

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Veckans foto # 2/2010

Veterans Day, Santa Monica 2007

Foto: Ingemar E. L. Göransson

Tidigare publicerade foton se under etiketten “fotoblogg”!

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Fredag – 60-talet lever

Några udda 60-talslåtar att glädja sig åt

Bra version av Leadbellys sång av ett band som var ett “one hit wonder”.

CIA trodde det fanns ett hemligt budskap i texten och utredde på fullt allvar!

Den första gitarrhjälten och grundaren av surf-musiken.

En brittisk sångerska med röst med klös som aldrig lyckades!

Trevlig helg!/Ingemar E. L.

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Fredag – jazz-time

Lite cool jazz mitt emellan helgerna och inför att full fart på jobbet nästa vecka!

Trevlig helg!/Ingemar E. L.

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Sluta fjanta för kungabratsen!!

(Fransk satir av Ludvig XIV inför hans avrättning)

Den filippinske diktatorn Marcos fru samlade på skor. Hon hade tusentals när Marcos till sist blev störtad. Allt detta medan det filippinska folket plågades och svalt under en avskyvärd diktaturen.

Det påstås att den franska drottning inte förstod varför de fattiga i Frankrike inte åt bakelser när det inte fanns något bröd. Om detta är sant är väl ingen som vet men det samtidigt säger lite om hur den franska ”pöbeln” (en förvanskning av det franska ordet för folk, peuble) uppfattade kungamakten och monarkins livsstil.

För Marcos och hans dam gick det åt skogen medan Marie Antoinette blev av med det söta huvudet när giljotinen gick varm på det nuvarande Place de La Concorde.

Vad man funderar på hur tänkte Imelda Marcos, Marie Antoinette och andra när det levde ett liv som var så långt ifrån folkets verklighet. Var de fullständigt bortkopplade eller brydde de sig inte.

I går var det ett stort reportage om de svenska prinsessorna världsfrånvänd tillvaro. Ena dagen är Victoria på tursistbesök och leker krig i Afghanistan för att nästa dag på Stureplan bland de andra bratsen sedan visa upp sina handväskor för 250.000 spänn. Madeleine håller sig med handväskor för ca 300.000 kronor.

Detta i ett land där arbetslösheten är skyhög, där det finns stora brister i sjukvården och skolan har fortfarande en massa att bevisa. I samma land där regeringen har uppfattningen att sjuka och arbetslösa är för lata att göra sin del i samhället. Och, samtidigt som samma monarki ska hålla bröllop för osannolika 65 miljoner kronor.

Det är banne mig vi som betalar deras snobbväskor, flotta bröllop och allt mer från ”pöbeln” avvikande livsstil. Det blir alltmer stötande på ett sätt som påminner om Imelda Marcos och Marie Antoinette.

Jag vill inte påstå att vi ska ta fram giljotinen, men att få slut på monarkin framstår alltmer som nödvändigt med tanke på den livsstil som de visar upp. Och, kära monarkister kom inte med tjafset att monarkin är så förbaskat bra reklam för Sverige för det är nys.

Det som är bra reklam för Sverige är alla de produkter av högsta kvalitet vanliga löntagare producerar, våra välutbildade strävsamma yrkesmänniskor och Sveriges goda rykte som föregångsland inom många områden.

Det är stötande med handväskor som kostar mer än vad mången tjänar på ett år och ett bröllop som kostar fantasisummor. Det är också stötande att se fjantandet för monarkin när det finns väsentligt viktigare saker att lägga våra skattepengar på än det här kungliga tjafset!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Vill regeringen förbjuda fotografering?

 

Namn som Robert Frank, Lewis Hine och Henri Cartier Bresson men även för den delen Robert Capa är legender inom fotografin som inspirerat massor av ungdomar att ta upp en kamera och börja fotografera sin omgivning.

Jag har säkerligen ägnat hundratals för att inte säga tusentals timmar åt att studera dessa mästares bilder. För att beundra, inspireras och lära av deras sätt att närma sig världen genom en fotolins.

Robert Franks fantastiska foton i den epokgörande boken ”The Americans”. Bressons kärleksfulla foton av människor från alla delar av vår värld. Lewis Hines sociala fotografering och Robert Capas krigsreportage har alla på något sätt fostrat generationer av fotografer och påverkat fotograferingen som konstart och gestaltningsinstrument av vår omvärld.

(London, 2006)

Jag ser idag att regeringen lägger ett förslag att alla fotografer ska inhämta den fotograferades samtycke vid varje fotograferingstillfälle. Ett orimligt förslag då det kommer att omöjliggöra att på rätt sida av lagen kunna i framtiden dokumentera och gestalta världen. Det blir med regeringens förslag omöjligt att skapa fotografering av den dignitet som de ovan nämnda gjorde. Framtidens Franks, Cartier-Bresson, Hine och Capas blir med regeringens lagförslag kriminella.

Ska varje individ skriva på en blankett vid varje fotograferingstillfälle blir det omöjligt att gestalta stämningar och händelser med bibehållen realism och sentiment.

(London, 2008)

Man kan bara se förslaget som en naturlig (och beklaglig) fortsättning andra insatser på lagstiftningens område där kontrollsamhället flyttar fram sina positioner. FRA och Ipred diskuterades högljutt och rättvist under förra året men förslaget om acceptans vid varje fotograferingstillfälle har inte blivit uppmärksammat. Det är märkligt att inte ens Journalistförbundet sett konsekvenserna för sina egna medlemmar när man inte har invändningar mot lagförslaget.

(Motståndsfestivalen, 2008)

Med digitalkameran har nya möjligheter för fotografer och fotografikonsten att utvecklas. Samtidigt har givetvis missbruk i samma utsträckning möjliggjorts men med Ipred-lagens tankefåra som modell försöka stoppa missbruket och samtidigt göra det omöjligt för fotografer att skapa är ingen bra lösning.

Ipred har inte stoppat nedladdningen av copyrightskyddat material. Finns tekniken kommer den användas. Likaså missbruket av kameran och bilden som smygfotografera kvinnors underliv kommer att fortsätta för där har inte regeringens förslag någon som helst betydelse. Det är inte fotografiet som som sådant som är boven utan perversa kriminella.Det enda regeringens lagförslag gör är att olagligförklara kreativ fotografering.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

PS. De tre foton som är publicerade här är alla enligt regeringens förslag straffbara och kan ge upp till två års fängelse, rimligt och vettigt? DS

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Återupptäck # 8: Dion DiMucci

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

Bronx är kanske inte den stadsdel som har bäst rykte av de ”Five boroughs” i storstaden New York. Den är den enda av NY stadsdelar som ligger på fastlandet medan de andra är öar. Huruvida Bronx rykte som stökig stadsdel är helt berättigat kan väl diskuteras. En sak är dock säker från Bronx har det kommit en massa bra musik.

Bronx var under 50 och 60-talen hemvist för ett antal ungdomsgäng vilket också gett stadsdelen del rykte som än idag hänger med. Med det växte det fram en musikkultur grundad i R & R, R & B och inte minst doo wop.

(Tuggummikort signerat av Dion. Författarens samling)

1939 föddes Dion DiMucci i Bronx italienska kvarter och kom under namnet Dion tillsammans med sina kompisar bilda Dion & The Belmonts. 1958 fick de sitt genombrott med ”I Wonder Why” vilken sedan följdes av en lång räcka plattor och hits. I Sverige var de största hitsen ”The Wanderer”, “Runaround Sue” och inte minst ”Sandy”.

Dion & The Belmonts och efter ett par år Dion själv var väl förankrade i doo wop och rock & roll, men influenser från traditionell rhythm & blues var hela tiden närvarande. Och eftersom doo wop fungerade som en bro mellan kusinerna r & r och r & b så har Dion ända fram till idag kommit att röra sig fram och tillbaka mellan dessa .

Dion har påverkat ett antal artister som Lou Reed, Dave Edmunds och Billy Joel men även Beatles hämtade en del av sin harmonisering från Dion. Dion har kallats “The King Of The New York Streets” och i amerikansk rock-mytologi har fått blivit synonym med den street-wise New Yorkern.

Under många år förmörkades Dions tillvaro av ett omfattande heroinmissbruk som gjorde att han under mitten av 60-talet var närmast helt borta från musikscenen. Han har haft återfall i flera perioder men under senare år verkar han ha fått åter sin kreativitet och gjort flera album baserad på den amerikanska bluestraditionen. En sak som han redan under 1960-talet var och nosade igenom ett antal utmärkta inspelningar på Columbia efter Laurie hade droppat honom p.g.a. det omfattande missbruket.

1989 blev Dion invald i Rock & Roll Hall Of Fame.

Några tips på bra Dion-plattor:

King Of The New York Streets (Right Stuff USA 2000)

En utmärkt introduction till Dions karriär från slutet av 1950-talet och framåt. Här finns alla de kända hitsen. Tre Cd och en informativ booklet.

Dion (Laurie USA 1968)

En LP som nu som först kommit på CD. Här finns den legendariska hyllningen till Martin Luther King Jr och John F. Kennedy: ”Abraham, Martin and John”. Men även en balladversion av Jimi Hendrix ”Purple Haze”.

Yo Frankie (Arista USA 1989)

Producerad av Dave Edmunds och Dions bästa platta på åratal. Innehåller den ljuvliga ”King Of The New York Streets”. På plattan är ett antal välkända kollegor och visar sin respekt för Dion och hans påverkan på deras musik; Bryan Adams, p.d. lang och Lou Reed för att nämna några.

Son of Skip James (Verve Forecast USA 2007)

Starkt bluesinfluerat men fortsatt riktigt bra och inte så olikt annat han gjort genom åren. En bra platta från senare.

Här är avslutningsvis några länkar till youtube:

 

 

Text: Ingemar E. L. Göransson

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!